Åtta år i en cell

Hyreskontrakt 1 juni 1950 - 1 oktober 1954. Kvarteret Oxhuvudet i Klara församling. Helårshyra 45 200 kronor som fick "betalas med 11 300 kronor utan anfordran förskottsvis senast å sista söckendagen före varje kalenderkvartals början å hyresvärdens kontor emot erhållande av särskilt kvitto å beloppet."


Det förnyade hyreskontraktet från 1963.



I februari 2005 blev jag ”inburad” i en cell. I år har jag alltså tillbringat åtta år där. Cellen är ungefär 14 kvadratmeter stor, har två fönster, en glasvägg mot korridoren, två välfyllda bokhyllor samt åtta tavlor och sju fotografier på väggarna. Jag har dock ingen egen toalett eller tv, men man kan ju inte få allt.

Gott uppförande
På grund av extremt gott uppförande har jag alltid haft många förmåner, t ex obevakade permissioner för lunch- och fikaintag i Vasastan, stadsdelen som jag kan titta ner på från min cell på nionde våningen - en vidunderlig utsikt över takåsarna. Om jag vill kan jag även följa bygget av Nya Karolinska Sjukhuset i Solna samt fota Obamas konvoj.

Fängelse
Personligen kan jag inte önska mig ett bättre fängelse, plitarna är himla schyssta och fängelsedirektören Erik sköter sitt jobb utomordentligt bra.

Min cell är mitt tjänsterum på jobbet.

Men nu kallas kontorsrum inte rum längre utan celler. Det säger Sveriges enda doktor i kontorsdesign i sin doktorsavhandling. Alltså sitter jag i min cell. Kontorslandskap finns förresten inte heller längre utan de har bytt namn till flexkontor, även om det är samma sak fast tvärtom om ni förstår vad jag menar. Ja, vi ska alltså flytta till nya kontorslokaler så småningsom.

Nostalgi
På mitt företag har vi framförhållning. Några kollegor håller redan nu på att städa och slänga gamla dokument. Som tur är räddade chefen Bosse dyrgriparna som jag lägger upp i form av bilder. Vilken härlig nostalgi – handritade och handskrivna, genomskinliga papper i A3 från 1954. Yummie, yummie! För 63 år sedan såg alltså cellerna ut som på bilden. Inte så olik dagens layout kan jag konstatera.