Solen sken på mig också idag, precis som igår. Och bara det gör ju att jag blir glad. Bilderna som jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra. Men de är dagsfärska och visar vårtecken i mina hoods. Som jag lovade ska jag istället skriva ned mina tankar angående lördagens final av Melodifestivalen på Nationalarenan
Allmänt
Det som gör mig glad med
Mello och ESC är att de precis som fotbolls-VM och EM samt OS förbrödrar och
försystrar människor från hela världen, unga som gamla.
Programledarskapet
Har ju ondgjort mig över
Gina och Hampus ett antal gånger redan. Det enda positiva med Gina var hennes
underbara hår och hennes vackra klänningar. Nittio procent av allt hon yttrade
var sexistisk, smaklöst och under bältet. Hampus var liksom bara fjantig och
hans skämtar larviga.
Artisterna
Ja, jag blev i alla fall
glad över att inte Maradona-kopian Lilla Al-Fadji med Delulu vann. Det gäller att
se det positiva, eller hur? Att Medina kom trea var en positiv överraskning,
men paret hade nog inte gått hem på ESC. Att ”Smash Into Pieces” var min favo
hade ni säkert redan räknat ut. Även Brandsta City Slackers gillade jag skarpt,
men gruppen hade inte räckt långt i ESC heller.
Felicia
Att Felicia är Fröken
Snusk vet nog de flesta. Låten är rätt trallvänlig, men jag tror inte på en
topp 10 placering i Wien. Lika bra det, då Svt ju måste spara 355 miljoner kronor bara under 2026...
Bäst
Bäst med finalen 2026
var helt klart KAJs framträdande och ”inhoppande” Siw Malmqvist. Vilken kvinna!
Såg ni förresten KAJs gyllene skor?!
Sämst var mycket, bara
att välja. Men kvalitén av bidragen var väldigt låg enligt mig och bästisen
Yvonne, som är väldigt förvånad över hur mycket jag har ”lärt mig” de senaste
fyra-fem åren som jag tittat. Någon håller med mig här. Ja, som sagt, look on the bright side;-)
Det är Carita som har uppfunnit ”Glad måndag”.




















