torsdag 12 september 2013

Åtta år i en cell


Hyreskontrakt 1 juni 1950 - 1 oktober 1954. Kvarteret Oxhuvudet i Klara församling. Helårshyra 45 200 kronor som fick "betalas med 11 300 kronor utan anfordran förskottsvis senast å sista söckendagen före varje kalenderkvartals början å hyresvärdens kontor emot erhållande av särskilt kvitto å beloppet."


Det förnyade hyreskontraktet från 1963.



I februari 2005 blev jag ”inburad” i en cell. I år har jag alltså tillbringat åtta år där. Cellen är ungefär 14 kvadratmeter stor, har två fönster, en glasvägg mot korridoren, två välfyllda bokhyllor samt åtta tavlor och sju fotografier på väggarna. Jag har dock ingen egen toalett eller tv, men man kan ju inte få allt.

Gott uppförande
På grund av extremt gott uppförande har jag alltid haft många förmåner, t ex obevakade permissioner för lunch- och fikaintag i Vasastan, stadsdelen som jag kan titta ner på från min cell på nionde våningen - en vidunderlig utsikt över takåsarna. Om jag vill kan jag även följa bygget av Nya Karolinska Sjukhuset i Solna samt fota Obamas konvoj.

Fängelse
Personligen kan jag inte önska mig ett bättre fängelse, plitarna är himla schyssta och fängelsedirektören Erik sköter sitt jobb utomordentligt bra.

Min cell är mitt tjänsterum på jobbet.

Men nu kallas kontorsrum inte rum längre utan celler. Det säger Sveriges enda doktor i kontorsdesign i sin doktorsavhandling. Alltså sitter jag i min cell. Kontorslandskap finns förresten inte heller längre utan de har bytt namn till flexkontor, även om det är samma sak fast tvärtom om ni förstår vad jag menar. Ja, vi ska alltså flytta till nya kontorslokaler så småningsom.

Nostalgi
På mitt företag har vi framförhållning. Några kollegor håller redan nu på att städa och slänga gamla dokument. Som tur är räddade chefen Bosse dyrgriparna som jag lägger upp i form av bilder. Vilken härlig nostalgi – handritade och handskrivna, genomskinliga papper i A3 från 1954. Yummie, yummie! För 63 år sedan såg alltså cellerna ut som på bilden. Inte så olik dagens layout kan jag konstatera.

17 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Vilken tur att du trivs i din cell :-) o schyssta plitar måste ju vara en stor fördel! *s*
Ska de verkligen kallas celler? Oavsett utformning? Ja - då får man ju vara glad att man får komma o gå som man vill!

Freja sa...

Så då sitter alltså jag i ett flexkontor... Fast så flexibelt känns det inte, jag har min fasta plats, ingen bokhylla, knappt en hurts... Men jag trivs, jag har ju en hylla till mina skallar och mitt te och min tekopp ryms på skrivbordet bakom skärmarna...

Anita - Malta sa...

Haha.. vilken härligt underbar tolkning av din arbetsplats !! Nästan så jag önskar jag också satt i en cell och det gör jag nog på sätt och vis.

Gott uppförande har jag ju så det är bara fritt fram att avbryta jobbet när helst jag önskar. Kan gå ner och diska, bädda, mata fiskarna eller ta en lång skön promenad mitt på dan. Egen toa och Tv ! Hos mig finns varken plitar eller direktörer. ...men heller inga kollegor att byta tankar med eller bjuda ut på lunch.

Våra helt skilda världar är nog på både gott och ont. Lever i en ganska så isolerad tvåsamhet men är van och vardagen sammanblandas med mitt arbete tillsammans med maken och bloggen är just nu mitt andningshål.

Helt underbara bilder på de gamla handskrivna kontrakten !! Hurra för bossen Bosse ! Måtte de bevaras. De är ju guld värda tycker iallafall jag. Har du (maken) fått ordning på din dator ännu ??

Husbilen-Ellen sa...

Du har ju tur som har egen cell! Celldelningen får du fixa hemma. Kram Elisabeth

Susjos sa...

Vilken tur att bossen Bosse räddade de gamla dokumenten!
Och tänk att du får se min nya (troligen?) arbetsplats växa fram!

Ama de casa sa...

Vart ska du ta vägen? Inte söderut, hoppas jag...

Pysselfarmor sa...

Jag satt i en cell, ja bytte faktiskt cell, under flera år, sedan hamnade jag i..hmmmm...flexkontor där jag suttit i 13 år. Fy fasen för flexkontor - jag vill ha en cell!

Tur att du hann rädda dokumenten!

Della sa...

Låter ungefär som min cell - två rum och glasvägg ut mot korridoren, men med en annan utsikt. Idag väldigt lite utsikt p g a tät dimma. Men ett stort spindelnät precis utanför fönstret kan jag studera istället.

Guldkryckan sa...

Jo..de hade ju sina "celler" när jag arbetade på Af det där halvåret..efter nån månad där fick jag hjälpa till att inreda en hel hög nya "celler" som de just öppnat.."besöksceller"...satte upp klockor på väggarna..lite tavlor..sen var det säkerhetsmöbleringen då..alltid de besökande längst in så att plitarna kunde fly ut ur cellen om besökaren blev aggressiv...jo..det är mycket sådant tänk på Af..många frustrerande människor som besöker dem.

Fast just de nya cellerna där var till för utförsäkrade...det var ju en tid när man jagade sjuka människor med blåslampa..surt...! :(

Jo..idag har ju många sådana där kontorslandskap..på gott och ont det där..själv får jag låsa in mig på dasset på jobbet om jag ska få vara ifred...men det går det med ;)

Ha de bäst nu.

Kicki sa...

Ahh, vilken skatt! Cell låter lite konstigt, men passar ju dig;) Snart kallas väl rummen i våra hus för celler också, huskropp för kupa och kök för kaka:)

Marit Johansson sa...

:) det är ju härligt att du trivs i fängelset, tycker dock att du efter så lång tid borde ha egen toa!
Det är alltid roligt att kolla på gamla dokument, jag brukar rota i sådant när jag är i mammas sommarstuga.

cat sa...

Men oj ska ni flytta! Hoppas att det blir till ett bättre eller i alla fall minst lika bra ställe.

Upptäckte när jag smög runt i buskarna för att fota människor att det inte rörde sig så många män där i trakterna. Kände mig också lite tryggare med att smygfota kvinnor eftersom de förmodligen inte skulle ge mig på käften om de kom på mig ;-)
Det kanske inte männen heller skulle ha gjort men eh....

LissenTo sa...

Måste vara en av dom bättre cellerna i landet med så trevligt sällskap och många permissioner

Ama de casa sa...

sv: Närbilder på marknadsoliverna? Men... Då måste jag ju gå ut...
:-)

Ama de casa sa...

sv: Som jag har hört så hamnar det mesta av saltet på vägarna i Norge :-)

Monica sa...

Skönt att du trivs i cellen, själv har jag ju åkt runt i min;-)
Vilka fina kontrakt.
Ha en skön kväll

Linnéa sa...

Ja, du allt byter namn. Din lilla cell är nog guld värd, precis som min på Södra Station. Lite större kanske, men. Kontorslandskap är kontorslandskap o inte nåt jäkla flexkontor. Men när vi ska flytta ut som alla förvaltningar ska göra då går jag i pension. Tjolahopp!