Min senaste donation har precis blivit "opererad" framgångsrikt. Patienten är en Maxtor DiamondMax Plus 8 - harddisk- 40 GB - ATA-133 från 2003. Har aldrig haft en sådan "ung" disk på "operationsbordet", så det var en ny erfarenhet.
Självaste disklådan är ovanligt tung och höjden bara 10 millimeter jämfört med minst 20 millimeter för andra hårddiskar. Endast en torqueskruvmejsel behövs för att lossa sju skruvar på baksidan för att lyfta av kretskortet som senare kommer att bli en vinge (tror jag). När man vänder på lådan och känner på framsidan så finns det fyra "kännbara" skruvar. Fram med vanlig skruvmejsel för att skrapa bort silverfolien runt skruvarna, lossa dem och 11 minuter senare kan den egentliga operationen börja... nästan.
Fram med skalpell
Eftersom locket inte rör sig ens 0,0001 millimeter är det bara att ta fram skalpell (jo då, det finns sådana fossiler kvar hos oss) och försiktigt skära runt den upphöjda delen på ovansidan. Kolla bilden så förstår ni vad jag menar. Fram med mejseln igen och locket kan lyftas.
Nu till överraskningen: I gamla hederliga hårddiskar från 1990-talet finns det minst tre skivor att återanvända som konst. Total lagringskapacitet kanske 1 GB. Inte i Maxtorn: efter att den 12:e skruven är lossad finns där bara en enda ynklig skiva som kan lagra 40 GB! Imponerande!
Inte nog med det: De gamla diskarna hade två skrivhuvuden per disk, dvs de kunde skriva på ovan- och undersidan av varje skiva. Även det tillhör det förflutna. Min hårddisk har ett pyttelitet skrivhuvud (som ser ut som ett kyrktorn i miniatyr) och skriver bara på undersidan.
Spännande utveckling
Ur konstsynpunkt är ju detta upptäckande föga upphetsande: 15 minuters arbete för en enda skiva, men rent tekniskt var det spännande att se utvecklingen.
Börjar så klart undra hur en 500 GB ser ut. Det dröjer nog minst 10 år tills en sådan hamnar på mitt operationsbord och det är frågan om den är värd att operera. Jag föredrar de gamla hårddiskarna för min konst men ska ändå googla lite efter de senaste modellerna nu.
Sista inlägget
1 år sedan
2 kommentarer:
Syster Beate lämnar så fina förklaringar som man inte hade aning om. Tänk att du är operationssköterska, häftigt. Du är en av de få som opererar på detta vis, kanske den ende. Bloggen är härlig att gå in på även om du inte gillar pajer ! Visst var jag rolig va ! Man kan inte gilla allt här i livet och du och Enar gillar tydligen inte paj. Jag ska göra lite pajer till Monia och Kjell för jag tycker det är kul att fixa till dom.
Stor kram
MrsBettan
Glömde ju säga att jag försäkte lämna kommentar igår på din blogg, men misslyckades konstigt nog.
Jag ville bara säga att jämfört med de andras konst är din outstanding. De kan ju inte ha en chans mot dej. Tycker jag alltså, och Enar också.
MrsBettan
Skicka en kommentar