Efter gårdagens inlägg blev ju några av er riktigt nyfikna. Jättekul! Och i det här inlägget ska jag stilla er nyfikenhet.
Boken om Scunthorpe
Boken som jag visade er igår trycktes i tio exemplar. Det är alltså en ”riktig” bok inte en digital version. Fick den till och med gratis, då mitt företag var storkund hos ett tryckeri, och det tyckte att boken var en fin julklapp till mig. Och det var den verkligen. Vi gav bort böckerna till familj och vänner samt skickade ett exemplar till North Lincolnshire Council bara för att;-)
Hur maken och jag träffades
Nu ska ni få höra en gammal hederlig klyscha. Maken och jag träffades nämligen på en pub här i Stockholm. Han jobbade då åt en engelsk firma som mitt företag anlitade för att skriva och illustrera handböcker till infraröda värmekameror. Det var hans chef som jag hade mest kontakt med. Han tyckte det var både roligt och exotiskt att jag var fotbollsmålvakt. Så han bjöd spontant in hela fotbollslaget till en pubkväll i centrala Stockholm.
Player’s Inn
Puben hette Player’s Inn och låg i hörnet Karlavägen Jungfrugatan. Ja, och så stövlade det alltså in elva damfotbollsspelare en kväll. På oss väntade fem engelsmän som var väldigt nyfikna. En av dessa var maken, som dock inte var ett dugg intresserad av fotboll. Det är han fortfarande inte. Man kan väl säga att intresset låg på ett annat plan;-)
Så nu vet ni det.
PS. Bilderna jag lägger upp har visst nåt med inlägget att göra. När maken och jag träffades 1979 fanns inte sådana goda bröd kan jag säga. Aningen långsökt, jag vet;-) DS.
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
Sista inlägget
1 år sedan
.JPG)
20 kommentarer:
Så kul att läsa om hur du och maken träffades!
Och att du varit fotbollsmålvakt - wau! Det har också jag varit, spelat en match i högsta serien i Finland, men det var typ 30 år sedan, nivån är lite annan i dag :-D
Blev sugen på bröden!
Tänk vilka roliga sätt man kan träffas på och när man minst anar det. Vilken tur ni gick dit.
Brödet ser så gott ut. Saknar du inte ditt mål, klart du gör, men man kan ju inte hålla på hur länge som helst. Lite småkul att du träffade en karl som inte gillar fotboll :)
Kramiz
Har faktiskt hört historien om hur Ni träffades tidigare... men frågan är om det var ödet eller rent av slumpen att Ni träffades... 😜
Har Ni aldrig tänkt att flytta till England?
En knäpp fråga. 😔 vilket språk pratar Du å Din man med varandra, blir det svenska?
En kompis till mig flyttade till Irland gör två år sedan med sin turkiske make eftersom han fick jobb där, nu pratar deras ena flicka bara engelska 😊 detta trots föräldrarna pratar svenska och turkiska med barnen för de ska kunna förstå far & morföräldrar.
Bröden ser riktigt goa ut 👌
Vad härligt att läsa om hur ni träffades!! Det är ju 40 år sedan!
Det ställdes en fråga av en av kommentatörerna. Vilket språk pratar du och maken sinsemellan? Jag frågar också. Nyfiken.
Bröd ska vara riktigt gott, annars kan det kvetta.
Wow vilken cool historia!!! Den hade jag inte hört förut hur ni träffades, så ovanligt och kul!
Bröden såg väldigt goda ut!
Oj hela laget,snyggt gjort. Blev sugen att klämma en Arnold till frukost.
svar Soppa äter vi... vi har gjort det under hela Elins liv, allt från traditonell köttsoppa till paprikasoppa men Elin vill helst slippa, hon äter dock broccoli och spenatsoppa... skolan lagar mat från grunden så det finns inget att klaga över 😜
Förutom att man inte gillar maten 🤪
Vilket sorts ris borde vi som norrlänning välja 🤔 björkris 😁 eller❓
Härlig historia som visar hur mycket fantastiskt fotboll kan föra med sig. Fotboll och kärlek, en kombination så god som någon. Hur gick det för dina lagkamrater?
Spännande att läsa hur ni träffades - Lasse och jag träffades också på en pub ... ibland tror man på ödet :)
Tack för att du rätade ut frågetecknen, roligt att få höra hur ni träffades. Coolt av chefen att bjuda hela laget, det måste ha gått bra för den firman :-)
Kul med boken också :-)
Men sen ger ju svaren nya frågor (som jag kanske redan borde veta, men i såna fall har glömt), du får nog göra en uppföljare till det här inlägget som det verkar ;-)
Hur kommer det sig att det blev Sverige och inte England för er del? Eller har ni prövat att bo tillsammans i England också?
Ser att det är fler frågor här bland kommentarerna, så en uppföljning vore inte dumt. Mitt tips är att det inlägget kan illustreras med ett eller flera foton från ert bröllop där på Skansen :-)
Många äktenskap har nog sitt ursprung på en pub (vårt också, fast det var i och för sig ett disco ...). Många skilsmässor också, när jag tänker efter.
Bröden ser verkligen hur goda ut som helst! Du kan ju tänka dig hur jag sitter här och dräglar, jag som hela tiden gnäller över hur trött jag är på att det vita spanska brödet ... Det är nästan så att jag skulle betala 60 kr för en limpa. Nästan. För fy så dyrt! Hoppas att mamma och pappa tar med sig lite rågmjöl när de kommer, hittade bara rågsikt.
:) Romantik och det dagliga brödet! Allt man behöver i livet!
Vad roligt att få lite nyfikenhet stillas. Boken är ju så häftig! Så kul att få ta del av den här hos dig. Och att du berättar hur ni träffades. Player´s Inn känner jag väl till och har varit där många gånger. Men det var förr...Men inte desto mindre trevligt för det. Och att se ett helt damfotbollslag kliva in här måtte vara en aning speciellt. Vet att jag ägnade mig åt "dart" ibland när jag var där.
Man kan också tänka sig "bröd och skådespel". Ja, i lite vidgat begrepp alltså...
Kul och läsa om hur ni träffades! :)
Wow, vilket praktpar!! Först Ama och Anders och nu du och din man. Jag och min man träffades 1988 på en miss och mr solo party. Männen var tvugna att ha bar överkropp , fluga/ slips och byxor. Tjejerna skulle klä sig i sexiga underkläder. Dagen efter skulle jag på min väninnas sons dop och det var väl inte så populärt =)Förhållandet håller fortfarande. Kul att du delar med dig hur ni träffades. Min man gillar inte fotboll men Ishockey, handboll och Formel 1. Visst tror man att alla engelsmän gillar fotboll... Gott bröd!!
Vilket roligt sätt att träffas på! Kul att läsa om hur det gick till :)
Kul att veta - Player´s Inn har jag varit på. Tänk att maken fortfarande struntar i fotboll!
Tack för den lilla "insynen" :-)
Med min tyska bakgrund går jag gärna loss på alla de där limporna....
Vilket roligt och minnesvärt första möte ni hade då! Går ni aldrig dit och firar? För puben finns väl kvar eller?
Skicka en kommentar