Det här inlägget skulle egentligen ha handlat om ”Fynd på gatan och på jobbet”. Precis när jag skulle ladda upp det kom maken in i arbetsrummet och pep:
- Love, I don’t feel very well…
Å på den vägen är det. Vi har spenderat kvällen på Danderyds Sjukhus, där det visserligen är strängt förbjudet att fotografera, men maken tyckte uppenbarligen att hans fru behövde lite bloggfoder. Det är alltså han som sa:
- Come on then, take a picture of me strapped on to all these machines. And whilst you are at it take a picture of the “thing” too, it has your name on it after all. I just can’t get rid of you, even if I wanted to.
Snacka om att hålla humöret uppe... och jag gör ju alltid som jag bli tillsagd ;-)
Nu är jag ensam hemma, tämligen förstörd, men inte lika illa däran som min älskade make som har nå’t fel på hjärtat – det rusar, slår oregelbundet och ”kör karusell” (makens diagnos). Han ligger kvar på sjukhuset.
Visst är det nå’t fel på mig/maken att jag bloggar just nu. Men ärligt talat så är bloggen min ”ventil” just nu… bortsett från flytande bedövning som jag snart tänker hälla i mig. Boooohoooooo:-(
PS. Kan bara säga lovord om ”mottagningen” på DS. Efter fem minuter var maken kopplad till EKG och fler olika apparater, vilket tog cirka 20 minuter. Sedan tog det mindre än 30 minuter tills en läkare dök upp, gjorde en massa grejer som jag inte förstod och skrev in honom på hjärtkliniken. Sjuksköterskan – en tysk gay kille fixade fram en extra lång säng till 1,95 m långa maken, klädde på honom sjukhusdressen, tog extra lång tid på sig att ”intervjua” maken, tog blodtrycket fyra gånger, tog blodprov i "en finger", gav honom medicin, kramade om honom och sa: det blir nog bra det. Då var maken nästan på vippen att åka hem med mig DS.
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
Sista inlägget
1 år sedan
.JPG)
20 kommentarer:
Oj, det låter väldigt dramatiskt. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig till det allra bästa. Och jag tror att man kan lita mer på den svenska sjukvården än vad man kanske kan få för sig ibland. I keep my fingers crossed.
Näää vad jobbigt, både för dig och maken! Hoppas verkligen det löser sig. Min pappa har hjärtproblem och säger samma sak om vården på de sjukhus han varit på i Stockholm, den är super, tycker han.
Gulligt av maken din att bjuda på sig själv trots allt.
Håller tummarna hårt!
Massa kramar till dig och kära mannen!
Nämen Beate, fy så jobbigt det låter. Men att han snabbt fick läkarvård betyder jättemycket. Det låter som han är på ett ställe där dom har de bästa resurser. Hoppas allt löser sig på det bästa sätt för dig och maken. Varma kramar!
Inget fredagsmys, som jag läser om på olika bloggar, för din del.
Tur att du bor i närheten av sjukhus med alla nödvändiga resurser. Hoppas maken inte hade alltför stora hjärtproblem och kan komma hem snart.
Med önskan on en god framtid.
Ruh i Virginia
Stor kram till den bloggande Beatrice som säkert blev hur rädd som helst. Det ska inte hända sånt här. Det finns ju absolut inte med i planerna. Alls!
Den andra, Beatriz, är ju en bra sak, när den nu behövs - och makens humor i det hela tyder ju på att det finns gott om hopp :))
Förstår att du är där så snart du kan idag! Tänker på dig!
Nej det är inget fel på er lite humor lättar upp och man behöver prata eller skriva av sej.
Mina tankar är hos er vet hur jobbigt det är, brukar säga att det är bättre om jag blir sjuk då slipper jag denna hemska oro.
STOR KRAM från mej o Jacob och hoppas att allt ordnat sej till det bättre.
Jag får alltid tankar om hur skört livet är - när det inträffar sådana här akuta saker.
Och i och med det hur (ännu mer) viktigt det är att vara goa mot varandra...
Skönt att maken blev snabbt omhändertagen.
Undrar hur det har gått för dig i natt och om du har lyckats sova något...?
Håller tummar och tår för att detta "bara" var något tillfälligt och absolut ofarligt!!!
Tänker på dig Beate.
♥ ♥ ♥
Hu vad hemsk, och vad fort saker kan hända som man inte alls är förberedd på. Det jag kan göra är att önska att detta blir bra fort. Förstår att bloggningen är bra som ventil. Prata med oss här ute så mycket du vill.
Take care!
Fan...skit alltså....inge kul alls...men det fixar sig väl...
Rätt var det är så upphör allt annat att ha nån betydelse...ibland har jag själv varit inne i ekorrhjulet och tyckt att det jag gör är så viktigt..så händer något sådant och man fattar vad som är viktigt i livet...!
Tillönskar honom ett snabbt tillfrisknande...!!!!!
Hälsningar Guldkryckan.
Ojjj, vilken dramatisk fredag. Skickar en massa kryakramar till maken och en massa tänkerpådigkramar till dig.
Hoppas ni båda har haft en lugn natt! Förstår att du behöver ha en "ventil" , känns ofta bättre att få sätta ord på sin oro. Tänker på er och skickar massor av kramar!
Men usch och fy... Måste vara jättejobbigt för er båda. Håller tummarna hårt för maken!
Bra att han fick sånt proffsigt och snabbt mottagande, nu är han ju i goda händer.
Så tråkigt, vännen! Förstår att du har det tufft just nu. En famn full med styrketankar till dig. Bara Bea gör sitt jobb... och det gör hen... så kommer han hem snart, så är det bara. Ngt annat finns inte. Sköt om er! :)
Nä men va f-n... det där var ju ingen trevlig läsning. Tycker inte det är nåt fel på dig för att du bloggar i en sån situation, man behöver ventilera så är det ju. Nu håller jag tummarna för att han får komma hem snarast till dig!
Tänker på er idag också. Hoppas ni fått veta vad som står på och att det är lätt åtgärdat. Kram!
Oj,vilken dag och kväll det blev för dej och maken!
Hoppas att han mår bättre idag :)
Take Care!!!
Åhh, jag vet hur du känner dig! Bloggen är mitt andningshål oxå, en möjlighet att få tänka på något annat. Tyvärr har jag inte så mycket tid till den, men om jag hade det (som i kväll, skönt) så skulle jag vara mer aktiv än någonsin nu när mamma är sjuk. Hoppas det snabbt löser sig med din make, skickar extra styrka och energi till både honom och dig!
Oj... men nej!!! Hoppas för guds skull att allt går eller kanske redan gått bra. Såg ditt inlägg först nu, lördagkväll. Sköt om dig Beate!! Maken är säkert hemma vid din sida igen alldeles strax. Tänker på dig och blir väldigt berörd. Har ju en viss erfarenhet kan man säga när min make blev sjuk men det är ju en helt annan historia. Tusen varma kramar till dig Beate !! Ser fram emot ”Fynd på gatan och på jobbet”.
Usch då! Hoppas det löser sig snart! Kram till dig- och använd bloggen!
Oj, läskigt. Men så skönt att höra att ni blev så väl mottagna och att man verkligen tog sig an din make. Har egen erfarenhet, då Huddinge. Men blev helt underbart mottagen bemött och behandlad.
Skicka en kommentar