Prydlig(???) arbetsbänk

Ett kort inlägg den här gången...hmmmmm. Är dödstrött då vi hängt upp 100 tavlor på mitt jobb idag. Konstklubben har ordnat en utställning - 70 konstmeter som börjar 25 mars och slutar 4 april. Vi var tre eldsjälar som lyckades placera ut verken på fem timmar. Men fråga inte hur mina ben och min rygg mår. Ganska så hyfsat egentligen med tanke på stordådet!
Dessutom är ju titeln arbetsbänk inte så värst upphetsande. Det hade ju varit avsevärt coolare att visa upp en ateljé. Åt andra sidan behöver jag inga stora utrymmen för mina miniatyrtavlor. Allt material samsas lätt på en halv kvadratmeter.
I vergtygsskåpet till höger i bilden ligger inga skruvar och muttrar utan processorer, chips, motstånd, spolar med mera.

CDn, hårddiskar och skalpell
I den vita tidskriftshållaren finns allehanda papper, folier och glänsande plast från TFT skärmar. Börjar ni tröttna än? I mitten har jag placerat två lådor (som i sitt förra liv innhöll champinjoner, tack Vivo!), den undre är full med bra-å-ha-kretskort, den övre innehåller olika ramar.
Resterande lådor innehåller allt från CD/DVD skivor, hårddiskar, kylflänsar och CD-ögon (=avläsningsenheten från CD/DVD spelare). På bordet ligger allt möjligt som jag behöver för tillverkningen av mina datortavlor, till exempel Loctite superglue, små eprom-minnen, lite metallspån i plasthink, skalpell och tejp med mera.
Nu är det bäst att jag slutar med uppräkningen av de inte alltför pryligt upplagda delar på min arbetsbänk, men huvudsaken är ju att jag hittar.

Prydligt insorterat
Konst(igt), när jag tittar på min arbetsplats tänker jag på min kompis Berit igen eller rättare sagt hennes man Herr P. Han har vad jag skulle kalla en ateljé, fast det är en verkstad i villans källare. Den är inte bara hur fin som helst utan där ligger liksom aldrig grejer framme i högar som hos mig. Allt är fint och prydligt insorterat i utdragbara lådor, som i sin tur innehåller små lådor som i sin tur inrymmar spikar som i sin tur ligger inte huller som buller utan i en viss ordning.

Herr P
Herr P har lärt mig mycket under de sju åren jag arbetade med honom på mitt förra jobb, men hans idoga försök att lära mig ordning och reda - ofta acckompagnerat med en uppgiven suck - har till synes misslyckats.
Åt andra sidan gillar Herr P mina tavlor skarpt och det är väl sisådär 12 stycken som idag pryder väggen i hallen hos Berit och Enar.
Inget ont som inte har nå't gott med sig alltså.
PS. Det var meningen att det skulle bli ett kort inlägg men på en kvart hinner man mycket, så det blev ett långt inlägg... igen. DS