Att gå i backen med stil

Vet inte om ni tar tänkt på det, eller kanske råkat ut för det, men om man halkar omkull på en isfläck så är det himla jobbigt att ta sig upp igen. Ganska logiskt egentligen. Jag menar man har ju tappat (fot-)fästet på is. Och har man väl gjort det så är det ju glaskart att man inte kommer upp heller, eller hur!?

Kundvagnar
Igår kväll satte jag inte på mig mina Icebugs och var dessutom tillräckligt ”smart” att parkera på utomhusparkeringen i stället för i det nya rosa parkeringshuset. Jag bad alltså om att halka omkull, vilket jag såklart också gjorde. Men jag är nöjd med att kunna konstatera att jag gjorde det med stil. Jag landade på häcken, närmare bestämd min högra skinka exakt mellan två kundvagnar, den ena på väg upp, den andra på väg ner.

Satans vad halt
Med andra ord kom jag upp lätt som en plätt (överdrift) genom att greppa tag i dessa ”fordon”. Den kvinnliga ”föraren” av kundvagnen undrade om det hade gått bra. Den manliga ”chauffören” tittade på skådespelet och utbrast:

- Satans vad halt det måste ha varit där.

Ja, tell me about it.

Tyvärr kan jag inte ens visa upp ett stiligt blåmärke på skinkan, då min vadderade jacka tog smällen och jackor får inga blåmärken, de blir bara smutsiga vid fall.

PS. Fotona jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra, inte mycket i alla fall. Bild 1 är tagen igår hos ARTXL i Sollentuna – betonginsekter. Mums.
Bild 2 visar makens vinterskodon till vänster och mina till höger. Dessutom får ni se delar av mina (skitiga) överdragsbyxor samt nedre delen av makens vinterjacka. I fall att ni undrar varför vi har gult ”avspärrningstejp” på hallgolvet kan jag berätta att ”skyddsgolvet” är kvar sedan stambytet. Å vet ni vad – det har vi definitivt inte anmärkt på med tanke på hur väderleken ser ut. Observera även sittpallen i lime;-)