Alexander och PRO

Egentligen hade jag tänkt att blogga om något helt annat, men så kom det där telefonsamtalet (mitt i kvällsmaten) som fick mig att tänka om. Tycker ni ska ta del av det – i sin (korta) helhet.

Telefonen ringer
BP: Hej det är BP.
Alexander (A): Hej det är Alexander från Bredbandsbolaget. Hur står det till?
BP tänker: Det ska du totalt skita i.
BP säger: Bra, vad vill du?
A: Du är kund hos Bredbandsbolaget, det kanske du känner till.
BP tänker: #&%¤#.
BP säger: Det är väl klart jag känner till det. Jag betalar ju faktiskt fakturan för abonnemanget varje månad. Vad vill du?
A: Är du nöjd med Bredbandsbolaget?
BP tänker: Upp till för en minut sedan var jag väldigt nöjd med BBB.
BP säger: Ja det är jag. Vad VILL du?
A: Vad bra. Om du är nöjd så är jag nöjd damen.
BP tänker: Ett enda ord till och du är lika missnöjd som jag.
BP säger: Bra, då kan vi avsluta det här samtalet.
BP slänger på luren och återgår till middagen.

Fördomar?
Alexander var av utländsk härkomst och pratade svenska med tydlig brytning, vilket är helt okej för mig. Det som inte var okej är att han automatiskt utgick ifrån att kvinnor i hans nya hemland Sverige är idioter. Att de faktiskt vet hos vilka bolag de är kunder fanns inte på hans karta. Dessutom är der ingen som anklagar mig för att vara en dam! Hade han ringt från bolaget där vår bil är försäkrad hade han med 100-procentig säkerhet inte frågat maken om han kände till det faktum han är kund hos försäkringsbolaget. Grrrrrrr:-(

PRO
Mitt humör blev inte bättre av att jag upptäckte Penschistidningen (bild 1) på köksbordet. Maken hade lagt den väldigt diskret under ett tidigt julkort vi fick. Å tro mig när maken började bläddra i blaskan och utbrast:

- Look, I knew it, I knew it, pekade på annonsen i bild 2 och började asgarva så var han inte långt ifrån en rak höger;-)

PS. Nu ska jag gå på bloggpromenad som jag än så länge klarar av utan rollator;-) DS.