Att jag har en förkärlek för kranar vet ni ju redan. Här blev det "dubbelt upp". Fantiserade nämligen om vad som skulle hända om Dalakranen skulle tappa lasten på Täby Centrums glastak;-)
Här ser ni en kossa som sprutar eld. Elden träffar katten till höger;-)
Praktiskt med en egen återvinningsstation på cykel! Observera hur noggrann personen har varit med bland annat hopvikta kartonger. Kan lugnt säga att jag inte ens tänkt på denna "sysselsättningsterapi".
Båda mina föräldrar är döda så jag får minnas det bästa från min uppväxt. Pappa var raka motsatsen till mamma. En utåtriktad fotbollsspelande pappa som senare även blev tränare och en introvert mamma som hatade allt som hade med idrott att göra.
Engagerad mamma
Mamma som var hemmafru var väldigt engagerad under hela min skolgång. Hon såg alltid till att läxorna gjordes först, lek fick det bli sedan. Minns att glosförhör och läxövervakning var dagliga inslag. Mamma kunde franska, men inte engelska. Så tack vare mina läxor lärde hon sig också det språket. Vilken morsa! Är än idag tacksam för hennes engagemang.
Fotbollstokig pappa
Har ju berättat flera gånger att min pappa var fotbollstokig, så det är ju inget nytt. Redan som femåring ”tränade” pappa upp den kommande målvakten. Fick ställa mig framför en trappa i trädgården som var ungefär tre meter bred. Trappan föreställde målburen. På gräsmattan tränade vi utespel, och han visade mig sina favo fintar. Lycka för pojkflickan BP:-)
Föräldrar
Mamma och pappa kompletterade varandra bra. De var ett antal regler som fick följas, vilket var bra. Ville jag ha pengar för saker och ting som mina föräldrar ansåg var "onödiga" fick jag jobba för det, så jag blev ganska duktig på gräsklippning. Bra uppfostran!
Japp, jag fick nog det bästa av två världar om jag tänker efter, och det är jag väldigt tacksam för.
Det är Orsakullan som uppfunnit den roliga utmaningen ”Mars 31 dagar”.
PS. Bilderna är dagsfärska och har inte ett dugg med inlägget att göra;-) Men med tanke på hur dimmigt och tråkigt vädret var här idag (se bild nummer 1) samt hur tråkigt det är att sopsortera så kvalar bilderna 1 och 3 helt klart in till KajsaLisas Tråktorsdag. DS.
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
Sista inlägget
1 år sedan
.JPG)
15 kommentarer:
Kul, du fick något från bägge. Roligt att du upptäckte den eldsprutande kon, själv hade jag aldrig gjort det.
Den där kossan och katten är en typisk BP-vision.
Så härligt du beskriver dina föräldrar. Vare sig min mamma eller pappa var fotbollstokiga,inte ens intresserade. Men, engagerade var de båda. På väldigt olika sätt. Så blev jag oxå som jag blev. Bland annat fotbollstokig. Tänk så det kan bli. Visst är det härligt att kunna tänka tillbaka med tacksamhet.
Som jag sagt förut, det är bara du som kan se massa tokigheter i gatan, vattenpölar etc. Fortsätt med det!!
Kul att läsa om dina föräldrar. Visste ju var du fått ditt fotbollsintresse ifrån. Mina föräldrar lever båda två men pappa börjar bli skruttig. Han fick så mycket biverkningar efter cellgifterna så han har svårt att gå. Funkar med rullator som han äntligen har skaffat.
Min man och jag är också väldigt olika, tror det är bra att man kompletterar varandra då.
Intressant att läsa om uppväxt och om föräldrarna. Det är ju några bloggare som kör detta temat, kul.
Mina föräldrar var också olika varandra. Jag har väl fått både minus och plus från dem båda. De avled för längesedan, jag var bara 34 resp 38 år då och blev plötsligt äldst i min familjegren.
Vi har våra gåvor. Du är styv på att se saker i vattenpölar, fläckar osv. Jag ser hellre grenar eller annan bröte som blir till något. En del ser hjärtan.
Läckert inlägg. Ler när jag läser det du tycker är bäst med dina föräldrar och kan här till viss del i din beskrivning känna igen mina föräldrar. Och visst är det fint att få det bästa av två världar. Något man har och tar med sig. Skön känsla.
Numer har jag också tittat efter kranar i olika varianter men fick stor del av detta under vår kryssning i Sydamerika med alla kranar i både San Antonio, Montevideo och bUenos Aires. Många var de också.
Kossan som sprutar eld kan jag se men katten fick jag titta efter. Tyckte det var en ekoxe. En återvinningscentral på cykeln var nytt och konstruktivt. Men tror jag avstår...
Kul att läsa lite om dina föräldrar! Minns att du berättat förut om din fotbollsintresserade pappa.
Kul är att jag numera tänker på dej när jag ser kranar!
Intressant. Nog första gången Du berättar nått om Din mor.
Din pappa har du berättat om någon annan gång, men inte om din mamma ... roligt att läsa om henne också :)
Du är bara bäst på detta att se figurer i vatten, olja och annat!
Så det var kanske din mammans förtjänst att du hamnade i Paris och fick den där fina asken? :-)
Kul att läsa om dina föräldrar och vad dom har betytt för dig.
Sen undrar jag om du kanske går på starkare mediciner än vad jag gör just nu? Jag ser varken kossan eller katten... Jag kanske får mer avtrubbande medikamenter... ;-)
PS: Tycker synd om dig som måste till tandis med en garanterad åtgärd nästa vecka. Fy vad jobbigt!
Jättekul att läsa om dina underbara föräldrar! Den där sopsorteringen får jag dåligt samvete när jag ser. Måste man vara sååå noga?
Föräldrar... älskade och hatade! I alla fall medan barnen växer upp. Tack och lov brukar hatandet inte vara långa stunder.
Jag försöker engagera mej som förälder och jämfört med många andra ungar idag så är nog mina ganska väluppfostrade... tror jag. De får i alla fall inte göra som de vill och de får definitivt inte allt de pekar på.
Ska försöka se om jag kan lyda ditt råd med bloggandet... nu blev det bara fem dagar emellan det förra och det jag la in idag. 😄🤪
Fint med engagerade föräldrar och de flesta vill nog göra så gott de kan där.
Tyvärr har vi många föräldrar som inte har förmågan att stötta sina barn då de inte kan någonting om ämnena barnen släpar hem.
Då har vi ju läxhjälp på skolor o fritidsgårdar istället tack och lov.
Själv var jag nog ganska bortskämd som liten, fick väl inte allt jag ville ha naturligtvis men en hel del fick jag utan att behöva prestera något.
Bodde ju i en idyll och så....men jag lärde mig till sist trots allt.
Man måste prestera för att få något.
Har ungar på kneget som tycks tro att bra betyg ramlar från himmelen...men så skiter det sig ju också.
Men många som "knasat" till både årskurs 7 och åtta vaknar plötsligt till liv i årskurs 9, inser att det nog krävs nån prestation för att få de där betygen.
Bättre sent än aldrig ;)
Ha en fin helg nu Bp
Så härligt att minnas tillbaka och speciellt de speciella sakerna som när din pappa övade upp dig till målvakt och din mamma övademed dig på läxorna. Många gånger så är man sina motsatta i ett förhållande. Det kanske det som behövs. Jag är rastlös, pratglad och alltid på alerten och min make är jordnära, tyst och lugn. Jag gillar verkligen bilden på sop- recykle🤗🤗
Så fint du beskriver dina föräldrar :). De låter onekligen som människor som format dig väl <3
Roligt att läsa dina svar i den nya utmaningen :)
Skicka en kommentar