 |
| Foto: Av Holger.Ellgaard, Wikipedia. |
Vi har kommit rätt så långt vad gäller utveckling av telefoner.
1. Hur
mycket använder du ring-funktionen på din telefon?
Regelbunden kontakt har jag kanske med 5-6 personer. Är ingen ”telefonmänniska”,
föredrar mejl.
2. Vad
är ditt längsta telefonsamtal med någon?
Oj,
kanske 45 minuter med bästisen Eva. Vi ringer inte så ofta till varandra, men
om vi nu gör det, så blir det mycket att prata om.
3. Hur
mycket tid spenderade du i telefon som tonåring?
När
jag var tonåring, så fanns det inga mobiler utan bara gamla hederliga bakelittelefoner.
På söndagar var det rundringning till släkten, så då fick jag mina två minuter per vecka –
max. På den tiden var det rätt dyrt att ringa till annan ort.
4. Är
ljudet normalt på eller av?
Stänger ytterst sällan av ljudet. Har valt att låta min mobil både ringa och vibrera samtidigt.
5. När
spenderar du mest tid med att använda telefonen?
På
kvällarna.
Det är Elisa som har uppfunnit ”Fem en fredag”.
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
.JPG)
20 kommentarer:
Absolut ingen telefonmänniska. Annorlunda i tonåren. Då var det långa samtal inom samma riktnummerområde! Billigt!
SMS, Messenger eller WhatsApp funkar bra. Även Snapchat...fast det använder jag sällan. Grupper i Messenger är favoriten..Så bra att kunna kommunicera med många samtidigt. Känns smidigare än mail...
Snygg bild, visst är det en vacker telefon - med snurrskiva. Jag lärde mig ringa utan att använda den! 2 snabba tryck på lägg-på knapparna = 1, 3 snabba tryck = 2 1 tryck = 0 osv. Ha en skön helg!
Det är så en riktig telefon ser ut=)Är dock uppvuxen med den något mindre grå modellen. Här är ljudet av dagtid då jag jobbar annars är det på. Kom på nu att jag har ett missat samtal att kolla upp. Ha en bra kväll!
utvecklingen går fort, nu kan man ha nästan allt i fickan! 📞
Hilma bra med telefoner.Och visst har utvecklingen gått framåt med dem och på olika sätt- Kul att läsa dina svar.
Minns i ungdomen som 16 åring när jag tågluffade när jag ringde "collect call "hem vid tillfällen då jag behövde mer pengar. Ganska skönt egentligen att inte vara tillgänglig.
Är ingen ”ring och prata i telefon människa”, förutom när jag ibland ofta ibland mer sällan pratar med min Carina. Oftast SMSar vi… och när det blir jobbigt att skriva många sms då ringer en av oss 😅
När jag var tonåring hängde jag mer i telefon 😜 pratade även få med min Carina 😃
När jag å J blev tillsammans å han körde tankbil pratade vi vansinnigt mycket i telefon 😅 vi kunde prata i timmar.
Japp, jag har jämfört våra svar. Rätt lika från förr. Mina föräldrar var rätt tidiga med telefon, hade nummer 256. Min mamma hade jobbat i telefonväxel som ung och kopplat samtal.
Jag har min mobil kopplat till hörapparaterna, därför behöver jag inte ha ljudet på på allt annat. Samtal och ljudbok funkar ändå.
Skövde är större, ja, men desto tråkigare. Lisch är bäst.
är egentligen ingen telefonmänniska, men jag är glad för min mobil. den är en säkerhet på något sätt. och jag vill att mina barn ska kunna nå mig om de vill.
Gillar bilden på snurr telefonen. Oj vad länge sedan den känns med fasta telefonen etcetera men det har en ju varit med om. ;) Har min telefon på av, vibrerande får räcka. Ser sen vem som ringt och vill inte höra plingande. ;)
En sån där svart bakelittelefon stod i lägenheten vi flyttade in i när jag var typ 4 år, nån hade lämnat kvar den, så den fungerade inte, vi hade alltså inte nåt abonnemang.
När jag började skolan så fick vi vår första telefon en ljusgrå dialog.
Och som tonåring pratade jag i timmar med mina kompisar!
Tänk vad som har hänt dessa år, inte trodde man att alla skulle ha en varsin trådlös telefon som kan användas som kamera också, och betala räkningar med, beställa varor och boka resor och en massa andra grejer, hade någon sagt det till dej när man var liten så hade man skrattat åt det! Utvecklingen är ju fantastisk!
Svar; Visst är Samuel ett fint namn! Tack för fina ord i min blogg! Kram och trevlig kväll!
Jag är inte heller någon telefonpratare ... hellre mess och mejl :)
En sån telefon är jag uppvuxen med, men den hade en svart och en vit knapp uppepå - den svarta var direkt ner till kondiset/ bageriet och den vita för att komma ut på linjen. Att sitta timvis i telefonen som tonåring var inte att tänka på! Det var bara farmor som fick göra :)
Prata i telefon tror jag är de minsta folk gör, idag används den till så mycket annat. Jag kan villigt erkänna att jag skulle gripas av panik om jag blev av med min :) tycker jag använder den till allt, ja till jobbet också. Så på vardagar ringer den rätt mycket.
Kul ändå att man är i den generation som fått vara med om all tekniks intåg. Med de jobbet jag har så har de ju flitigt används också.
Kramiz o go lördag
Ja nog har utvecklingen gått framåt när det gäller telefonerna. Idag används dom nog minst till deras ursprungliga funktion. Ja, att ringa till/från alltså :-)
Att ringa "riks" var nästintill förbjudet när jag var liten, dyrt som sjutton tydligen. Inte för att jag minns vad det kostade... Fast jag minns en gång när vår telefonräkning i Sollentuna helt plötsligt var typ dubbelt så dyr som vanligt och vi ringde till Telia (Televerket?) och klagade men dom kunde inte hitta nåt fel. Till slut kom Anders på att det var under perioden som jag var sjukskriven och hoppade runt på kryckor. Då hade jag suttit hemma och ringt massor upp till Skellefteå för att få lite sympatier. Haha!
Nog minns jag bakelit telefonen i min barndom. Vår hade propp och delades med mina morföräldrar på bottenvåningen av huset. När jag var i tonåren hade vi en plasttelefon, som var lättare att hålla mot örat, så då kunde det bli långa samtal med kompisar, men inga rikssamtal.
Samtycker i alla dina svar kan jag väl säga.
När jag ser telefoner med nummerskiva kommer jag alltid att tänka på en kille jag jobbade ihop med när jag jobbade på kontor. Han stod i dörren till mitt rum och plötslig säger han: "Hur gör du när du ska ringa Kina? Använder du en penna när du slår numret?" med anspelning på mina korvfingrar. Gissa om han blev jagad därifrån!! 😜
Man kan bli rätt förvånad när man läser svaren angående telefonvanor. Det verkar ju som om de flesta mer eller mindre avskyr att prata i telefon! Jag som trodde jag var ensam om det fenomenet. Jag menar, även när jag är ute och går med jycken här på gångvägarna så möter jag ofta folk som är ute o motionerar samtidigt som de pratar i telefon (med hörlurar). Kanske jobbar de rentav, det vet jag ju inte. Barnvagnsmammorna gör likadant, rattar barnvagnen medan de pratar i telefon. Kanske är det ändå en åldersbetingad fråga...
Kul att se en "gammal hederlig" telefon! Jag tror bestämt jag har en grå bakelittelefon undanstoppad någonstans, kanske dags att ge den en hedersplats här hemma.
Tack för att du tipsade mig om Fem en fredag! Det känns lite pirrigt så här i början men det löser sig nog!
Ha en skön söndag!
Snygg telefon på bilden! Jag är heller ingen långpratare, tycker att man kan säga det man ringde upp för och sen kan det väl räcka ... Pliktsamtal är svåra. Som när jag kände att jag (förr i världen) "skulle" ringa mamma varje dag, fast jag inte hade något nytt att berätta.
Mina kompisar under tonåren bodde i samma stad men i andra stadsdelar så telefonen var det bästa sättet att hålla kontakt när vi inte kunde träffas. Snygg telefon! Min mamma jobbade på Televerket (som de hette då) och vi hade alltid de senaste telefonmodellerna hemma hos oss 😊
Den här gången var jag inte med, men jag försöker hinna så ofta jag kan.
Ibland även med Orsakullan.
Skicka en kommentar