Man får vad man betalar för

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet att maken och jag älskar mat. Kan dock konstatera att vi har olika ”smärttrösklar” med tanke på vad som är ätbart eller inte. Hans tröskel ligger betydligt högre än min. Han (som dom flesta) skulle aldrig äta fårtestiklar en rätt som jag inte har några problem med. Min gräns däremot ligger betydligt lägre och går vid korv i allmänhet (det finns dock undantag) och falukorv i synnerhet.

Före brunch
När maken såg ICA:s flyer där två falukorvar erbjöds för 30 spänn slog han till. På översta bilden ser ni dessa 40 centimeter långa och 16 centimeter tjocka maxi snoppar (jag mätte) med ett bäst förre datum den 2012-03-03. Såg många extremt billiga bruncher för maken framför mitt mentala öga. Han kan vara väldigt billig i drift;-)

Under brunchens förberedelse
Bild nummer 2 visar hur ett skivat innanmäte av en falukorv för 15 kronor kan se ut. Till vänster ser ni mig i form av ett ägg, till höger en glad make (även han i form av ett ägg), som ser fram emot sin bräckta falukorn med sitt alter ego - ägget.

Efter brunchen
Efter brunchen hade makens smärttröskel vad gäller ätbart mat sjunkit märkbart med varje tugga han tog. Ben- och broskbitar som han radade upp på tallriken är inte så fotogeniska om jag säger så. Ja man brukar ju få vad man betalar för och jag är övertygad om att hundar som inte är så kräsna, gillar ICA:s billiga erbjudande. Ni som är (mindre kräsna) hundägare bör överväga att bjuda era telningar på falukorv, två för 30 spänn – a bargain!

PS. Om någon av er därute har hund och vill ha våra falukorvar som ju har en två månaders hållbarhet, hör av er. Jag skickar dom gärna med posten. Synd att slänga ju;-) DS.