Tre flugor i en smäll – ”Skyltar”

Förstår inte varför denna julskyltning påminner mig om en viss hamburgarkedja...


Man kan julskylta på olika sätt. Playmobil valde att låta barnen leka med sina produkter i så kallade workshops. Bra idé!


Cubus har då verkligen humor. Kolla de minst sagt okonventionella tröjorna. Gillas!

Skyltar har jag alltid gillat och fotat massor, mest till Pumitas Skyltsöndag. Idag har jag en känsla av att Helena och Fototriss med temat ”Skyltar” vill ”hedra” eller åtminstone uppmärksamma Pumita som lagt upp totalt 3484 skyltar sedan starten den 11 maj 2005. Vilken bedrift och om det är så att Helena tillägnar Pumita dagens ”Skyltar” så är jag riktigt glad över det och tackar!

Nytagna bilder
Ni blir säkert inte förvånade över att jag tagit färska bilder igår. Kunde liksom inte bli med tanke på all julskyltning som man möter precis överallt. Eftersom jag inte är ett dugg ”julig” (eller pysslig för den delen) tycker jag att jag fick till det riktigt bra – jag tänkte till liksom;-)

Bonusskylt

Äntligen ett roligt sätt att göra reklam för sitt företag. Jag menar Wettex och diskborstar kan till och med jag tänka mig att smycka en julgran med – nydanande helt enkelt:-)

Fortsättningen
Precis som flera andra av er kommer även jag fortsättningsvis att skylta på söndagar. Jag kan liksom inte förlika mig med att Pumita på grund av ”saker och personer som kastar en mörk skugga över hennes bloggeri” har slutat blogga...

Fler skyltar hittar ni hos Fototriss.
Skyltsöndagen var och är Pumitas uppfinning.
Eftersom bilderna är tagna igår och jag troligen inte kommer att vara ”online” imorgon är de också mitt bidrag till Helgbilden.

Veckans fönster: ”Buss-igt

Då jag är en väldigt bussig och trevlig person bjuder jag er på tre buss-iga fönster med världens häftigaste utsikt. Hoppas ni njuter som jag gör.

På en höjd på 187 meter
Här står jag på 49:e våningen av Tel Avivs högsta byggnad – Azrieli Center Circular Tower, som mäter 187 meter i strumplästen;-). Eftersom det just handlar om fönster i den här utmaningen kan jag berätta att varje våning i detta gigantiska torn har 84 fönster, det vill säga byggnaden visar upp totalt 4 000 fönster. Ganska så imponerande och en utmaning för modiga fönsterputsare om ni frågar mig!

Buss-iga fönster
Men nu var det ju buss-iga fönster jag skulle visa och det gör jag - också. Om ni tittar ner på motorvägen ser ni många avlånga vita ytor. Dessa är bussarnas tak som alla är märkta och ”kodade” för helikoptrar och flygplan att känna igen. Coolt tycker jag. Ni får gärna räkna bussar, det finns ett antal, och jag zoomade faktiskt in bussarna så att ni skulle få se dom tydligare;-)

Fler buss-iga fönster hittar ni här.

Upptäckter denna ”Black Friday”

Har ni också lagt märke till att varenda affär med eller utan självaktning har skyltat med ”Black Friday” idag. Har då aldrig sett denna ”tradition”, som självklart har sitt ursprung i USA. Suck! Det var min upptäckt nummer 2 efter att ha väckts av upptäckt nummer 1.

Upptäckt 1

Upptäckt nummer 1 gjorde jag klockan 10:30 idag. Då förstod jag nämligen att dessa lövslungor fungerar precis lika bra som en väldigt irriterande väckarklocka. Grrrrrrrrr.

Upptäckt nummer 3



Tack vare en artikel i lokaltidningen Mitt i upptäckte jag Hamburgarstugan. Som ni vet är jag ingen fan av hamburgare, men reportaget lät väldigt frestande. Kan väl säga som så att hamburgarna var de godaste jag/vi ätit på minst ett decennium, då i ett hål i väggen en så kallad ”country kitchen” i Hollywood, Florida. Ashi, den otroligt sympatiska ägaren av Hamburgarstugan förklarade att allt – inklusive pommes frites – är hemgjorda. Endast grönsakerna köps in. Burgarmåltiden består av 180 gram (finns även som 100 gram) malet högrev, finskuren rödlök, sallad (ingen eländig isbergssallad). Såserna är Ashis egna uppfinningar. Ashiburgaren till exempel serveras med en gudomlig, icke söt granatäppelsås. Efter tre års hårt kämpande har Ashi nu gäster från hela norra Stockholm. Är så glad för honom. Adressen är Täbyvägen 130 - bara så ni vet om ni är i krokarna. Vi kommer definitivt tillbaka:-)

Upptäckt nummer 4

Under dagens juicetest hos Joe & The Juice upptäckte jag att blandningen av en avokado, tre äpplen, en halv citron och isbitar gör en superb drink. Testa!

Tack!

Äntligen! Här ser ni Nya Karolinska Sjukhuset klart och tydligt. Igår såg ju varken ni eller jag att det ens fanns där. Har följt sjukhusets utveckling sedan det första spadtaget togs 2010.


Vasastans takåsar sett från nionde våningen - läckert tycker jag!


Inifrån kontoret fick jag syn på den här coola "innergården" på femte våningen. Den är relativt nybyggd och ger en känsla av att vara ute samtidigt som man sitter under ett gigantiskt snett glastak som går hela vägen upp till tionde våningen. Å vilka färger - dregel, dregel:-)


Här ser ni en liten del av fastighetens inglasning. Älskar konstruktionen och det "organiska" samspelet mellan glas-/metallkonstruktion, gamla fastigheter, tillbyggnader och nya hus.


Henne har de flesta av er sett förut - då med blå himmel som bakgrund. På Hälsingegatan 49 har Gustav Sandberg placerat sin staty "Vattenbärerskan". Den står på det tidigare kyltornet till Apotekarnes Mineralvattenfabrik. Alltid lär man sig något nytt.

Tack vädergudar
I tisdags lovade jag er en sista fotorunda från min arbetsplats på nionde våningen i Vasastan. Gårdagens försök misslyckades tack vare dimman som lagt sig över stor-Stockholm. Men idag var vädergudarna på min sida i några timmar och jag gick en sista sväng runt kontoret. Bilderna ovan blev resultatet. Japp, jag vet att en blå himmel hade varit betydligt snyggare som bakgrund, men med tanke på gårdagens väder klagar jag inte. Man tager det man haver om man säger så. Hoppas ni gillar fotona lika mycket som jag.

Tack till er
Vill också passa på att tacka er alla jättemycket för era flitiga och väldigt intressanta kommentarer till tisdagens och gårdagens inlägg. Självklart kommer jag att rapportera från min nya arbetsplats. På måndag klockan 10:00 (sovmorgon för oss anställda) får vi våra nycklar. De är röda;-)

Flexkontor

Planlösning på mitt företags nya flexkontor.


Klockan 07:45 i väntan på Roslagsbanan. En dimmig vy av LED-bollarna som fått den obligatoriska jul looken - rött alltså.


Klockan 12:30 från nionde våningen på mitt nuvarande kontor. Det varken ni eller jag kan se på grund av dimman är monsterbygget Nya Karolinska Sjukhuset ett stenkast bort.


Klockan 17:45. Nej dimman har inte lättat, och det regnade inte heller. Får väl säga att jag (miss-)lyckades med ett riktigt fotografiskt errmmhhh konstverk;-)

Oj, vad det var många som undrade vad ett flexkontor – alltså inte ett flexikontor – är. Jättekul ju! Självklart ska jag förklara för er.

”Sittgrupper”
I ett flexkontor har man ingen hemvist, det vill säga ingen fast plats. Om ni föreställer er ett kontorslandskap utan väggar och med olika ”sittgrupper” (fyra till sex platser) så får ni ett hum om vad det är. Meningen är att man ska kunna sätta sig där man känner för. Till exempel kan jag välja att sitta bredvid VD:n om jag nog skulle vilja göra det. Eller så blir han min granne för en dag, vilket är kanske mindre troligt;-). Nästa dag vill jag till exempel flytta närmare kollega X eller Y.

Bås
Det finns en massa projektrum också som man kan boka, liksom små backup bås där man kan föra samtal av mera hemlig natur- typ löneförhandlingar.

Verktygslådor
Alla papper/pennor/kalender/usb-minnen med mera ska rymmas i en verktygslåda som packas upp varje morgon och ner varje kväll. Lådan liksom kläder och eventuella pärmar hamnar i ett personligt skåp. Mitt har nummer 59.

Personliga och telefonsamtal
Att prata med varandra gör man via ett system som heter Lync. Alltså man snackar inte på riktigt utan via datorn – typ chat. Telefonsamtal vet jag inte riktigt hur man tar emot när man inte vill störa grannarna alltså. För även om jag har ett headset hörs jag ju. Men det ger sig nog.

PS. Bild 1 visar en ritning på det nya kontoret. Resterande foton är bildbevis på att stor-Stockholm har legat under ett ”dimmlock” idag. DS.

En era går mot sitt slut

Dessa foton av kollegan Anders hamnade i containern. Booohoooo;-)


Den skylten har hängt ovanför min dörr i några år. Den får definitivt följa med till min nya arbetsplats.


Här ser ni min lilla hög med tillhörigheter som ska följa med och rymmas i min personliga verktygslåda framöver. Lilla Mu och det limegröna pennfodralet i form av en limegrön Converse som jag fick av favo kollegan Yvonne ska självklart med. Det gäller även min fotbollskopp som jag fick av IT-bästisen Radde samt mitt japanska Kombucha te (ett salt te med alger). Å Nespresso röret glömmer jag inte heller;-)


Jämfört med min mini bunt i föregående bild hade personalchefen Carola betydligt mera att packa som ni ser.

Japp, det är nära nu: efter 3 582 dagar - eller om ni så vill – efter nio år, nio månader och 22 dagar går en era mot sitt slut. Nej, jag ska inte sluta blogga, för det har jag ju bara gjort under 2 482 dagar, vilket är lika med sex år, nio månader och 17 dagar. Inte ska jag pensionera mig heller (än) utan mitt företag och jag flyttar till nya lokaler den 1 december 2014.

Att packa
Det var faktiskt lite vemodigt att skänka bort alla mina tavlor till arbetskamrater (det tog tre minuter för konstverken att få nya hem). Att ta ner alla inplastade foton som min ”hovfotograf” och kollega Anders tagit och slänga dom sved. En titt på den lilla högen med jobbrelaterade tillhörigheter som ska få följa med till det nya kontoret visar att jag verkligen rensat ordentligt. Tillhörigheterna ska sedan hamna i en ”verktygslåda” som ska parkeras i ett personligt skåp.

Från cell- till flexkontor
Från och med den 1 december klockan 10:00 kommer vi anställda sitta i ett flexkontor utan hemvist vid Odenplan. Har hört att lokalerna är grymt coola med en häftig design. Hoppas att funktionen är lika bra som utformningen. Och om solen kommer fram imorgon eller på torsdag kommer jag att ta en sista fotorunda för att föreviga och minnas den vidunderliga utsikten jag kunnat njuta av under 3 582 dagar.

Helgbilden: ”Fotomässan”

Nikon dominerade "scenen", inte nödvändigtvis med nyheter utan med dessa coola väskor. Maken vägrade lämna mässan utan en sådan påse;-)


Fotografering pågick i Olympus monter. Där ingick en komplett makeover av modellerna.


Här ser ni monsterkameran som monteras på räls för att följa Usain Bolt & Co. Till höger ser ni en lite enklare variant som besökarna hade sågat och mejslat fram.


Japp, det här var min favo monter. Äntligen en innovation - åtminstone för mig. Dessa snyggingar kan ersätta de vanliga fotoparaplyerna i en studio. Läckra, energisnåla och betydligt mindre än paraplyerna.

Vad kan vara mera passande än att lägga upp en bildkavalkad (överdrift) med fotopryttlar till Helgbilden som ju är ett fototema. Fotomässan ägde nämligen rum på Stockholmsmässan i helgen och den besökte vi igår med höga förväntningar.

Höga kostnader
Kan väl säga som så att förväntningarna inte infriades direkt, men kostnaderna för mässbesöket blev desto högre:
- Parkering 90 kronor
- Två inträden à 160 kronor = 320 kronor
- Två luncher à 139 kronor = 278 kronor
- Fika 118 kronor

Totalt: 806 kronor för tre timmar måste väl ändå anses i högsta laget, även om det inte drabbar några fattiga;-)

Behållningen
Måste tänka efter här ett tag: lunchen var då inte dagens behållning – jag menar snustorr tandoori kyckling på torra äggnudlar får inte godkänt. Ja, det enda jag kan komma på är upptäckten av LEDade fotoparaplyer för studiefotografering (bild 4) i stället för de vanliga som ni ser på bild 2. Dessutom blev jag väldigt impad över dessa monsterkameror som följer bland annan Usain Bolt när han springer 100 eller 200 meter.

Fler helgbilder hittar ni hos Marit.

Skyltsöndag: ”Två blandningar”

Kan inte låta bli att lägga upp två skyltar som jag såg i mitt köpcentrum på hemmaplan igår. Japp, jag förstår helt och hållet om ni tröttnar på mitt lokala centrum här i Täby. Jag menar jag kan ju också få en liten trötthetskänsla ibland när jag ser blommor, bin, hundar och katter på olika bloggar;-) Men nu är det ju skyltar vi pratar om.

Svensk-engelsk blandning

En sak som jag verkligen ogillar skarpt är dessa absolut löjliga blandningar av det svenska och det engelska språket. They don’t även make any sense – ja ni förstår vad jag menar. Å hål i väggen finns inte i mitt så fina centrum heller.

Japansk-brasiliansk blandning

Täby Centrum har ju ingen food court som t ex Kista Centrum. Matställena är utspridda och håller inte direkt hög kvalitet – enligt mig som är ganska kräsen och gnällig när det gäller mat. Men testa måste jag ju i alla fall. Noori är ett nytt ställe (men en himla läcker skylt) som har funnits i en vecka. Namnet lovar japansk mat som jag älskar. Självaste hemsidan berättar dock att Noori har influenser från Brasilien???? Kollade menyn och fastnade för krabbröra i en temaki. Ja, inte visste jag vad en temaki var, men nu vet jag. Å det stämde perfekt. Fy f******n vad gott den där japanska/brasilianska (???) blandningen var.

Flera söndagsskyltar hittar ni lite överallt i bloggvärlden. Det är Pumita som uppfann temat.

PS. Enligt Wikipedia är Temaki (手 巻, "hand rulle") är en stor konformad bit nori (en strut alltså) och ingredienserna rinner ut den breda änden, vilket de inte gjorde. En typisk temaki är cirka tio centimeter lång och äts med fingrarna, eftersom det är för besvärligt att ta upp med ätpinnar. Så sant! För optimal smak och konsistens, måste temaki ätas snabbt eftersom nori struten absorberar snart fukt från fyllningen och förlorar sin krispighet, vilket gör det lite svårt att bita igenom. Så sant! Jag åt den snabbt, då jag var vrålhungrig och hade önskat att den varit lite mera soggy faktiskt;-) DS

Veckans fönster: “Manligt”

Brandmän
Nu har jag letat bra länge kan jag saga för att hitta det rätta manliga fotot till temat ”manligt”. På näthinnan såg jag brandmän under utryckning, för de är manliga – brandmännen alltså. Dessutom är de mycket vältränade och (ofta) väldigt snygga. En brandmanskalender hade jag inte heller hemma, för hade jag haft den tillgänglig hade jag ju kunnat placera den framför ett av mina (smutsiga) fönster. Men tyvärr, sådan ögongodis kan jag tyvärr inte bjuda er på idag.

Pride Parade – bygget stannade upp
I stället visar jag er två bilder från Pride Parade i Stockholm i augusti. Mitt emot Stockholm Stadion byggs den Nya Kungliga Musikhögskolan. Där arbetar man även under helgerna, och byggjobbarna är då inte från Sverige utan nästan uteslutande från de forna öststaterna. Killarna på bild nummer 1 tog varken tag i ett verktyg eller en planka under tiden paraden pågick kan jag säga. Deras chock förbyttes snabbt till total fascination över spektaklet de fick bevittna – troligen någonting de aldrig sett i sina hemländer och på vissa ställen aldrig kommer få se heller.

Poliser
Okej då, inga brandmän tyvärr, men bild nummer 2 passar väl in på temat också tycker jag. Poliser har ju ungefär samma ”manlighetsstämpel” på sig som brandmän.

Fler manliga bidrag hittar ni här.

PS. Om det är några feminister därute som läser det här inlägget behöver ni inte absolut inte höja ett varningens finger här. Jag är nämligen väl medveten om att det finns såväl brand- som poliskvinnor därute, även om jag aldrig sett en kvinnlig brandman. DS.

Trender och bokdesign

Igår besökte kollegan Gabriella och jag för andra gången Sveriges äldsta förlag Norstedts på Riddarholmen i Stockholm. Bilden ovan mötte oss i entrén. Men det var inte ett föredrag om Tove Jansson vi skulle lyssna på utan vi fick njuta av Nina Ulmajas föreläsning om ”Trender och bokdesign”. Hon hade sammanställt sina intryck från bokmässorna i Frankfurt och Göteborg. Nina är designansvarig och formgivare på Albert Bonniers förlag.


Det var Nina Ulmaja som designade Zlatans bokomslag. Här ser ni hennes förslag. Alla visste vilket det slutgiltiga omslaget blev. Kommer ni ihåg?!


Boken Tree of Codes av Jonathan Safran Foer är ett konstverk i sig och det första i sitt slag ever. Varje sida i boken är "utskuren". Enligt Nina är boken fullt läsligt. Fantastiskt!


Varför inte utnyttja självaste bladen för ett budskap?! Coolt!

Eftersom jag ju gör böcker så satt jag med öppen mun (när jag inte smuttade på min vinare), ”extendable ears” och dreglade (när jag inte åt popcorn) i en timme.

Ni som gillar böcker vill kanske (= säkert) veta några detaljer om trenderna och bokdesign, eller hur!?

- Fler och fler vill faktiskt skriva böcker, men färre och färre vill läsa dem.

- Grafiska omslag – gärna ”moderna retro” varianter är inne, bilder är ute.

- Typografin blir allt viktigare, gärna blandningar och udda typsnitt.

- Taktila omslag är inne. Om bokstäver är upphöjda, nedsänkta eller utskurna ökas intresset för en bok avsevärt.

- Varför inte utnyttja bokryggen och självaste bladen som budskap. Allt är möjligt med dagens teknik.

- En textbok utan dekorfärg kan göras betydligt roligare med olika typsnitt och tonplattor i inlagan.

PS. Bilderna är inga höjdare (förutom den första), men hoppas ni förstår vad jag vill få fram;-) DS

En tredje soltimme bjuder på lika många alternativ

Tills idag har vi stockholmare fått klara oss med två soltimmar under november månad. Men i morse klockan 0815 hände det – några stycken blå himmel däruppe – total lycka:-) Under lunchen hade vi en nästan molnfri utsikt uppåt. Bildbevisen ser ni ovan, så att ni tror mig alltså;-)
Nu är det ju ganska logiskt att det blir (betydligt) kallare med klar luft och det behövs (iskalla) vindar för att blåsa bort molnen. Alltså hade jag tre alternativ när jag tog mig hem efter jobbet idag:

Alternativ 1
Vänta på 73:ans buss som enligt displayen skulle komma om sju minuter. Vis av erfarenhet vet man att den kommer tidigast om en kvart eller inte alls. Å då hade man ju fryst ihjäl.

Alternativ 2
Ta 59:ans buss som enligt LED-tavlan skulle anlända om en minut. Den går visserligen åt fel håll, men efter tre hållplatser kan man ju hoppa av vid Stadsbiblioteket och sprinta över hårt trafikerade Sveavägen för att ta 4:ans buss till Östra Station.

Alternativ 3
Eftersom det blåste lika hårt vid hållplatsen i innerstan som vid Norrtull orkar man inte vänta på 4:an utan hoppar på 42:an som också den går åt fel håll. När man väl märker det, hoppar man av vid nästa stopp och kutar tillbaka till en annan hållplats där 4:ans buss just anlänt.

Efter utnyttjandet av alternativ 2 och 3 kan jag berätta att jag inte frös längre. Bussarna var proppfulla och bjöd på värmande närhet. Visserligen tog resan betydligt längre tid och jag förlorade 30 minuters värdefull bloggtid, men lite får jag väl offra för avsaknad av köldskador;-)

PS. Inget blogginlägg imorgon, då jag är på vift under kvällen. DS.

Grusade semesterplaner

Ni som har följt min blogg ett tag (= i flera år) vet att vi är typiska spontanresenärer. Vi planerar nästan aldrig våra semestrar. Vi slår upp en flyg-/resesajt, kollar destinationerna och väljer en som vi inte varit på. Okej då, ett krav har vi: inga långflygningar.

Tel Aviv och Jerusalem
Det är precis så vi gjorde när vi hamnade i Israel/Tel Aviv ungefär vid den här tidpunkten ifjol. Då låg vår ”bascamp” i Tel Aviv under tre veckor. I år (=ungefär nu) hade vi planerat att göra Jerusalem mera rättvisa och sätta upp campen just där i tre veckor.

Infekterat läge
Kan väl säga som så – vi kom av oss – totalt! Inte nog med oroligheterna i Israel tidigare i år. Nej då, nu är ju läget extremt infekterat i Jerusalem - igen. Vi vågar faktiskt inte resa dit just nu. Troligen är vi nog inte speciellt välkomna heller med tanke på att vår nya regering har proklamerat att den kommer godkänna Palestina som stat. Jag menar regeringen vägrar ta i Sveriges tredje största parti med en tång, men erkänner Hamas terroristregering. Suck säger jag bara.

Info till er som undrade
Jo, det var ju några av er som undrade när vi skulle sticka utomlands under den här trista årstiden. Nu vet ni. Tackar våra grannar som har en lägenhet i Benidorm, Spanien. Dit ska vi (igen) i nästan fyra veckor över jul och nyår – hoppas jag. Måste dock medge att det känns väldigt avslaget just nu. Å vi kommer nog inte planera fler resor...

PS. Lägger upp några fina minnen från Israel. Å eftersom de flesta svenskar är så palestinavänliga (inklusive media) kan jag rekommendera den här svenska sajten för neutral och ofärgad info om vad som pågår i Israel. Ja, det finns mycket man inte får ta del av i svenska och utländska medier… DS.

Helgbilden: ”Ute och cykla?”

Var vi ute och cyklade i helgen? Klart vi inte gjorde, men ute var vi - åtminstone på en 20 meters promenad från ytterdörren till bilen på vår parkeringsplats och cirka hundra meter från Kistamässans parkering till Sweden Bike Expo (och tillbaka).

Vilse
Maken och jag känner oss väldigt hemma på bil- och motorcykelmässor, men på cykelmässan vi besökte i lördags var vi oss totalt vilse, ungefär som på en datorspelmässa för 15-årigar. Men som färgterapi denna gråa helg fungerande cyklarna alldeles utmärkt. Hoppas ni håller med!

Fler helgbilder hittar ni hos Marit.

PS. Glömde min lilla Sonny på laddning hemma. Så det fick bli mobilbilder. Inga höjdare direkt, men ni ser väl gladfärgerna!? DS.

Skyltsöndag: ”Två goda skratt kanske!?”

Efter nästan tre veckor med endast två (2) soltimmar totalt i huvudstaden tycker jag att det är dags igen för två goda skratt. Lite färgterapi ska ni få imorgon.

Joe & the juice


Har ju lovordat Joe & the juice förut. Kan liksom inte låta bli att dricka mig genom hela deras sortiment av juicer. Å vitaminer piggar ju upp – har jag hört;-) Vid kassan ligger skylten på bild nummer 1 (okej då, det är en lapp) och jag tycker den är lika rolig som de tre (väldigt snygga) killarna som tar emot beställningen, gör juicen och serverar den. Att lappen är skriven på engelska beror på att en av de unga ägarna är amerikan med sött krulligt hår.

Nakna flammor

Ja, jag vet – tvära kast denna skyltsöndag. Den här skylten (som lika gärna skulle kunna betecknas som etikett) hittade jag på Muji, det japanska företaget som säljer funktionella kvalitetsprodukter för hem, arbete, avkoppling och fritid hos Åhléns. Skylten visar varningen i en morgonrock. Det är bara en sak som jag undrar – finns det påklädda flammor också;-)

Det är många som skyltar utan förpliktelser varje söndag. Å det tackar Pumita för - hoppas jag;-)

PS. Å japp, jag vet att en naken flamma genereras när man stryker en tändsticka mot plånet på tändsticksasken, där det uppstår värme i form av friktion. Samtidigt överförs små mängder fosfor till stickans tändsats. Med hjälp av luftens syre sker en kemisk reaktion mellan den överförda fosforn och kaliumkloratet i tändsatsen. Tändstickan antänds. Det var då inte roligt längre, jag vet, men nu har ni kanske lärt er något;-) DS.