onsdag 6 september 2023

Bloggtorka

Försökte mig på att fånga ett litet sportflygplan som flög över mitt bostadsområde. Kan inte påstå att det gick bra;-)

Två kvinnor äter middag ute i det fria.

Hair to die for:-)


Måste medge att jag lider av bloggtorka idag. Har bloggat sedan februari 2008 och kan inte minnas att jag drabbats av den ”sjukdomen” förut. Har en känsla av att jag inte är ensam, utan att det är fler hos er som antingen gör nåt annat än blogga eller har tappat lusten att skriva. 

Bloggfoder
Kan lugnt säga att balkonghäng inte bidrar med alltför mycket nytt bloggfoder. Det är onsdag och då spelas det boule på innergården. Det har jag visat så många gånger att nyhetsvärdet är noll. Finvädret har jag också skrutit med, men det retar ju bara alla som haft skitväder den här sommaren. Så att jag lägger upp ytterligare en ”blå-himmel-bild” idag beror helt och hållet på att jag ville fånga ett tvåmotorigt flygplan som flög över mitt bostadsområde. Ni ser ju själva hur det gick…
 

Vilket läckert hår
Sista bilden är läcker tycker jag. Det håret skulle jag kunna dö för. Det är i och för sig inte nytt det heller - att jag skulle kunna dö för den frisyren alltså, men tjejen har definitivt inte varit med på bloggen förut.

15 kommentarer:

nalta norrland sa...

Onödigt att dö för en kalufs 😅 men jag är oxå avundsjuk 😜
Svårt att fånga flygplan ✈️ det är som fåglar typ omöjligt ☺️
Bloggtorka… många har försvunnit senaste halvåret, tråkigt.
Jag kan inte tänka mig att Du kastar in handduken och lägger ner bloggen.
🤗

LillaSyster sa...

Men du fick ju njuta av det gamla flygplanet och ljudet, även om det inte ville fastna på bild.
Ja det verkar vara många som har annat för sig än att blogg just nu. Men vi får hoppas att det "rättar" till sig.

Stefan Karlsson sa...

Det bästa med "bloggtorka" är att man ofta låter fantasin flöda för att hitta något att föreviga i ord och bild.

Annars är en veckas "vila" en bra medicin.

Geddfish ♥ sa...

Jag kan hålla med dig. Jag har också en släng av bloggtorka. Och kommer jag inte ut och får ta nya bilder, då krymper lusten. Min vardag är inte så häftig längre heller, inte som före pandemin och numera skral sen olyckan.
Jo, det är fler som har torka men man måste ju inte skriva varje dag. Jag har hållit på sen mars 2006 och på den tiden lade man ut fler inlägg per dag ibland och då kortare. Jaja.

Ett sånt hår har mitt barnbarn Elin. Hon har dessutom längre. Visst kan man bli avis.

Susjos sa...

Ännu en fin dag som jag missade, och nej, ser inte nåt flygplan på ditt foto, men däremot en fin himmel och dina läckra hus!
Japp,tjejen har ett hår "to die for"!
Jodå,bloggtorka händer oss alla...men vi håller i och håller ut, du med!
KRAM

Ditte sa...

Ja, bloggtorka? Eller kanske inte lusten finns att blogga. Du har ju hållit på sedan 2008.
Tänker här på mig själv. Har massor att skriva om, men har ingen lust. Hade fram till april bloggat sedan seötember 2007. Visst finns det orsaker till torkan. Men den finns kvar.
Härligt väder och bara att njuta av dessa sköna dagar.
Vad gäller flygplanet så kan jag möjligen skymta det. Med viss osäkerhet.
Skönt med balkongen och visst har du en del att beskåda.
Vad gäller håret på sista bilden så är det ju helt fantastiskt. Dessutom tror jag inte heller det är hårförlängning.

Ditte sa...

PS- Idag gick det att kommentera på första försöket. Hurra!!!

Åke sa...

Jag blir så glad för varje bild du visar av det krokiga huset. Och påminns att jag varit där ett par gånger typ mitt på längan ganska högt upp. Jag mins man såg Täby Galoppbanan så fint i deras strålkastare vid mörkrets inbrott. Spelades inte filmen in om Palmes mördare där också... du har ju visat lite filmfolk där ibland. En snygg bild du bjuder på nu också, skit i planet ;)

Tony sa...

Bloggtorka tycker jag mig se hos många jag följer, jag känner också av det. Men att bloggen får vila några dagar gör inget för oss följare.

Anki sa...

Ja, ibland vet man bara inte vad man ska skriva om ... allt blir upprepning känns det som och då känns det onödigt att skriva om samma sak igen. Har känt av det under en längre tid och blogglusten är faktiskt minimal.

christian sa...

Hahahaha....det där planet var ju fint, måste flugit snabbt.... :)
Men visst är det väl vackert med riktigt fint hårsvall, framförallt på "honor", har den gammeldags uppfattningen att dessa ska vara långhåriga.... ;)
Hoppas du överraskas av något alldeles oväntat idag som gör att skriv/blogglusten höjs med minst 100%!

Klimakteriehäxan sa...

Jag som har världens spikrakaste hår har alltid drömt om en sån där lagom fyllig lagom lockig man ... vilket inte går att åstadkomma såvitt man inte skaffar peruk, och det har aldrig varit aktuellt. Desto märkligare då att båda mina barnbarn är lockiga! Mycket mer än deras far nånsin varit!

femfemman sa...

Visst är håret vackert. Nu är jag nöjd med två saker på mej... hår och ögon... Så, nej inte ett dugg avundsjuk.
Bloggtorka? Då låter jag bli att blogga, tills dess jag tycker att jag har något att skriva om.
Ha det fint... hälsar jag från ett stimmigt Heathrow

Paula sa...

Jag har inte bloggtorka, jag har bara inte tid att blogga! Massor av foton ligger och skvalpar från augusti som jag inte visat, dagarna går och tiden rinner iväg. Men vänta bara, när träden står kala, nordanvinden viner och regnet skvalar, då blir det nog till att skriva om annat än vardagen. Då får vi helt enkelt göra återblickar till sommaren, skriva om längtan till våren , ja det ger sig nog.
Tjejens hår, wow, så tjockt var nog mitt i min ungdom, nu har jag så otroligt tunt hår så jag klippte kortare än någonsin istället för att ha stripor som bara hänger. Och fort har det gått att bli tunnhårig, det trodde jag aldrig. Samma gäller kroppen, har knappt hår på armar och ben längre, jag som kunde gå för apa en gång i tiden.

Carita Liljendahl sa...

Visst har också jag bloggtorka då och då.
Eller närmast så att jag tänker att jag skrivit hundra gånger om samma dag, och att mitt liv är enahanda och trist, vem orkar läsa...
Har visserligen 150-300 läsare per dag så inte är väl det jag skriver helt ointressant. Men jag känner igen det du beskriver.
Jag tycker om din blogg och allt det vardagsnära, och hoppas du orkar fortsätta.
Kram!