Ett tacksamt ansvar

Det är hit vi ska. Staden har ett krökt hus och Europas längsta trädpier som är över 500 meter lång.

Det är Marit som i en kommentar till gårdagens inlägg ansåg att man faktiskt har ett ansvar som bloggare. Hon tyckte också att jag skulle släpa med mig datorn på semestern. Jodå, jag känner ett väldig tacksamt ansvar mot er som trots semestertider följer min blogg och kommenterar så flitigt. Det är ju för er jag bloggar – ja för min egen del också, då jag gillar att skriva som ni har märkt;-)

Tacksamhet
Åsså är det Eva som har en ”stående” rubrik i sin blogg som heter ”tacksamhet”. Den tjejen beundrar jag faktiskt. Hon har nämligen en sällsynd förmåga att kunna vara tacksam för precis allt som händer runt henne. Jag borde kanske känna som hon, men det gör jag inte. Om jag är tacksam så måste det vara något speciellt, något otippat, något utöver det vanliga. Annars går det ju slentrian i tacksamheten.

Är tacksam för folk med hjärnor
Idag inträffade just en sådan händelse som gjorde mig riktigt tacksam. Om ni har läst gårdagens inlägg så förstår ni att jag blev både glad och tacksam över tjejens agerande hos färjebolaget idag. Fick ju krypa till kors och ringa igen imorse. Då hade hon redan bokat både ut- och hemresan med bil. Den tjejen ska få en flaska vin i present av mig imorgon. Vad har jag lärt mig av allt detta då?!! Bara en sak: jag behöver ingen hjärna så länge någon annan använder sin;-)

PS. Imorgon får ni inget inlägg, men tack vare att vi nu kan ta bilen med oss så får även en dator följa med - så att jag kan ta mitt ansvar som bloggare alltså;-). Så ”stay tuned”! Det dyker kanske upp ett inlägg i ert RSS flöde när ni minst anar det;-) Vi hörs! DS.