Vernissage

En härlig kväll på mitt jobb: vernissage med 450 alster, 32 konstnärer och cirka 50 av konstklubbens medlemmar på pláts som njöt av vårt arrangemang. En underbar exotisk buffé serverades också... med frukter som jag visserligen åt med en stor smajl på läpparna men inte vet namnet på.... oooooops. Tack Monica!!!
Försäljningen gick dock trögt. Dåliga tider är det väl... folk håller hårdare i sina plånböcker, tyvärr. Det märktes.
Är ganska så mör = slut efter 14 timmar på benen och ungefär 10 km gång (spring, wobblande) runt våra "70 konstmeter". Men det var värt det. Älskar det, konstigt nog.
Nu ska jag mjuka upp mina trötta lemmar i ett hett bad. Behöver det för att över huvudtaget kommer upp imorgon bitti tror jag.

PS. Om ni är intresserade så kommer det mycket mera om kvällens vernissage på bloggen imorgon. "Stay tuned" alltså. DS

Konstiga vårtecken

Var och varannan blogg bjuder oss på vårtecken i form av spirande blommor just nu. Min avundsjuka är gränslös, jag lovar. Har gått med näsan i backen i ett par veckor nu och det enda jag hittar är snö och grushögar eller både och. Min morgonpromenad till bussen tar mig genom några gräspartier som inte är "gräsiga" än utan bara gräsliga. Inga vårtecken! På hemvägen från jobbet går jag genom ett skogsparti som inte heller det bjuder på något våraktigt.

Vårtecken 1
Varför leta långt bort när man kan hitta allt i vardagsrummet?! Kolla bilden ovan och njut. Vår novemberkaktus blommade vid rätt tidpunkt ifjol, ja den brukar visa vårtecken i mars också. I år har han följt det gråa vädret till punkt och pricka, det vill säga han är en månad sen i utvecklingen. Detta kompenserar han dock med att ha hur många knoppar som helst. Lagom till Påsk lär han blomma för fullt. Inga påskliljor behövs med andra ord. En klok – om än lite konstig sak – denna novemberkaktus.

Vårtecken 2
Även Twister bjuder på en våraktig överraskning. Han har aldrig blommat förr (förutom när vi köpte honom för några år sedan). Han verkar vara den enda i familjen som gillar grått väder när han tittar ut över balkongen.

Jag älskar er båda två för att ni bjuder på något jag inte kan hitta utomhus… vårtecken. Tack!!!

PS. Imorgon är det kvällsvernissage på mitt jobb, yiieephhiieeeeee. Om jag inte hinner blogga så vet ni varför. DS

Fotouppdrag nr 7: Spegling av mig

Då jag inte

- har tre meter långa armar (av naturliga skäl) som dessutom inte är kapabla till att slå knut på varandra
- vill använda en spegel (ingen sport för Konst eller konstigt bloggen, ha, ha)
- hittar några rena fönster (efter den långa vintern så….)
- vill visa nyllet heller (är mycket mån om att behålla mina bloggarkompisar)...

...ja, då fick jag helt enkelt "snubbla" över min egen spegelbild, vilket jag bokstavligen gjorde. Resultatet ser ni ovan.

Ett räcke är en perfekt spegel
Det var rena turen att någon valde "att tända solen" däruppe i några timmar i fredags morse. Bilden är tagen på en något sliten gångbro i Täby klockan 7:25 på väg till busshållplatsen. En perfekt silhuett-spegelbild där brons räcke fick agera spegel. Ganska fyndigt, eller hur ;-)
Min man (som har en avsevärt högra IQ än jag) förklarade för mig i 15 minuter varför bilden är en spegelbild. Hans illustrationer till vänster… ja dom klargör väl allt, eller hur!!!?

PS. Är mycket nöjd med fotot, speciellt med tanke på att jag är en zombie, en sovgångare vid den tiden av dygnet och aldrig trodde att jag skulle knäppa ett kort i det tillståndet. Dessutom är jag extremt glad över att jag helt plötsligt har fått långa, smala ben… och bilder ljuger inte, det vet väl alla  DS

Robinson is back

Den 13 september 1997 föddes en av Sveriges största tv-succéer någonsin. ”Expedition Robinson” såg dagens ljus, och under de följande åtta åren skapades en rad nya profiler i världens största dokusåpa.
Och jag var nästan en av dem… ja, jag var bland de sista 46 personer av 15 000 sökande. Inte illa så där i efterhand! Läs vidare om ni vill:

Casting
1998 skrev jag en "konstig" ansökan som fick mig en inträdesbiljett till intervju nummer ett på Hotel Anglais i Stockholm. Väl där fick jag fylla in ett frågeformulär modell XXL i receptionen. Sedan blev det en personlig intervju med en Johan från produktionsbolaget Strix följt av casting med allt från grimaser, textuppläsning till sång – framför en filmkamera alltså. Då jag är tondöv och inte kan minnas texter så vrålade jag den enda (halva) refrängen jag kom ihåg från en av mina favvolåtar: Tina Turners Simply the best.

You're simply the best, better than all the rest
Better than anyone, anyone I've ever met.

Hit men inte längre …

I'm stuck on your heart, I hang on every word you say
Tear us apart no, no, baby, I would rather be dead fick vara.

Då man fick sjunga i fyra minuter repeterade jag helt enkelt rad ett och två bra många gånger.

Bosön
Fredagen samma vecka ringde Johan upp och meddelade att jag var bland de 46 finalisterna.
Jag kanske hade gått hela vägen om det inte hade varit för fystestet på Bosön/Lidingö. Det gick inget vidare, varken på löpbandet, på styrkemojängerna eller i simbassängen. Och ja, jag hade en ursäkt: en mycket illa tajmad förkylning, men den ville jag inte skylla på faktiskt.

Pladask
Det finns nämligen ingen ursäkt att landa pladask på magen när man – med huvudet före – skulle dyka ner tre meter för att hämta upp en nyckel. Tre gånger om alltså. Att simma 300 meter på tid gick inget vidare heller minns jag. Nej, är ingen badkruka, ge mig en fotboll istället.

Bildbeviset
Innan övningarna på Bosön fick alla finalister en T-shirt, ett par shorts och en sweatshirt. Den sistnämnda ser ni här på bilden. Luggsliten är den men den ska med mig till hemmet där jag (med eller utan rollator, med eller utan blogg) kommer att minnas att jag faktiskt var nära, mycket nära att bli en dokusåpakändis.

PS. Är helt övertygad om att jag skulle ha bidragit till utmärkt tv-underhållning… i ett avsnitt. Är lika bergis på att jag inte hade överlevt det första ö-rådet, då mina medtävlande inte velat ha en sådan konstig människa (med krypfobi och rökabstinens krävandes en fotboll att sparka på) kvar på ön. DS

Fredagsgodis

Då jag inte är kvalificerat för lördagsgodis längre på grund av ålder och ogillande av sötsaker tänkte jag presentera mina fredagsgodis istället.

1. Hare
Kollegan Carola fick en påskhare igår av några förre detta arbetskamrater. Hon gillar inte "söta saker", speciellt om dom har med högtidsdagar att göra, så den gulliga haren bytte ägare illa kvickt. Har döpt honom till "Äggis" (inte speciellt fyndigt med tanke på hans utseende, men han förstår). Tack Carola. Vet ju att du däremot gillar "sötsaker";-)


2. Konst på Hotell Norrtull
Då vi inte kunde förmå oss att äta Thai mat för fjärde (!!!) gången den här veckan bestämde vi oss för att "lyxa till" det litet. Lunchen på Hotell Nortull får underkänd, men konsten på väggarna och atmosfären i lokalen kompenserade något - okay då - mycket. Synd att magen inte blev lika nöjd som ögonen.

PS. Bilduppdraget "Spegling av mig" gjorde att jag knäppte mitt första foto klockan 7:25 idag (utan inblandning av en spegel som ni förstår). Har dock kommit på att jag skulle behöva tre meter långa armar minst, som dessutom behövde slå knut på varandra för att åstadkomma det jag har tänkt mig.DS

Konstiga observationer

2005
För fyra år sedan då jag började på mitt nuvarande jobb i Vasastan, Stockholm slog det mig hur många hundägare det fanns där. Jag blev också förvånad över att alla jyckar var Rottweilers eller andra "kamphundar". Ägarna var nästan uteslutande killar mellan 30-45 år. (Inga gamla Östermalmstanter med lika åldriga, urtvättade mini-collies där inte)



2009
Nu - fyra år senare - är bilden en helt annan: Det finns fortfarande många hundar i Vasastan men nu är det "lapdogs" av typ Chihuahua, Yorkshire terrier, Malteser och en och annan Mops som verkar vara "inne". Medan hundarna har blivit betydligt mindre så har ägarna samtidigt blivit betydligt yngre - 18-30 år. (Östermalmstanterna håller däremot fortfarande "stilen".)

Modetrend
Man kan ju fråga sig vad som hände med jyckarna (och ägarna) från 2005. Har dom dött en naturlig död, blivit avlivade (hundarna alltså) eller... (Östermalmstanterna och deras telningar har blivit färre i antal på grund av naturlig "avgång")
Undrar bara hur "hundmodet" kommer att se ut om fyra år. Kanske är det "lapcats" som är inne då.

Katter
Det var väl en "fyndig" övergång till - just katter. Plåtade nämligen av några sådana på jobbet idag. Tavlorna är gjorde av Ewa Ersson och Gunvor Enqvist. Gillar dom, hoppas ni gör det också.

PS. Den tredje tavlan (uppifrån) med kattfamiljen är tillägnad dig, Malin. Frippe skulle nog godkänna dom... tror jag.
Javisst ja, bilduppdraget den här veckan är: Spegling av mig. Inte ska jag väl visa mitt "nylle", aldrig ;-)DS

Gratis lunchunderhållning

Det kan vara bra att alltid ha en liten kamera i handväskan. Annars hade jag inte kunnat visa er bilden som är bevis på hur svårt det kan vara att fickparkera.
Satte mig vid fönstret i min favvo Thai restaurang "Phuket House" på St. Eriksgatan i Stockholm. Slötittade genom fönstret när jag såg en gammal Volvo 245 från sen 1980-tal att ta beslag på en (legal) parkeringsplats utanför.

Kortvarig glädje
Killens glädje över denna "dyrgrip" blev inte långvarig. Bara några sekunder senare dök en Ford Transit van upp, en herre hoppade ur bilen och lyckades övertyga Volvo-ägaren att lämna platsen ifrån sig till honom. Jag utgår ifrån att både längden och bredden på lastbilschaffören avgjorde saken till dennes fördel. Det stod José på bildörren...

Tio försök
Och det var nu den gratis lunchunderhållningen började. Själv är jag en urusel fickparkerare och då har jag ändå en liten bil med fönster bak. Så jag gladde mig oerhört över Josés tio misslyckade försök att få in Transiten i luckan. Vid varje försök stod trafiken still i sisådär 30 sekunder. Resultatet av hans idoga försök ser ni på bilden. Ja, ja, skadeglädje är den bästa glädjen... ibland.

PS. Jag tog bort namn och telefonnummer på bilen. Vill ju inte bli hotad till döds ;-). Lunchen då: jo den var underbart god och lagom het för att 1. tina upp mig 2. värma mig inombords och 3. rensa bihålorna. DS

Varma tankar

Färgen "vit"
Färgen "vit" och jag har en hatkärlek till varandra. Det är ytterst sällan att jag sätter på mig ett plagg i denna färg av den enkla anledningen att färgen inte är spillvänlig. Gult, orange, rött, grönt eller blått attraherar varken indiska såser eller smuts. Men vitt gör det. Konstant.
Vad jag vill komma till är att jag börjar få samma känslor för vit som jag har för mobiltelefoner. Sedan tre månader tillbaks känner jag endast hat. Varför?! Går ut genom dörren på morgonen, det snöar samtidigt som det blåser elaka småspikar som viner runt mitt ansikte. Kommer hem på kvällen – samma sak. Tyvärr är det ljust ute så man ser eländet tydligt samtidigt som fem minusgrader inte skvallrar om någonting som heter vår. Bilden är tagen vid Roslagstull.

Varma tankar
Idag fanns det i alla fall någonting att glädja sig över: Alla våra väggar på jobbet (drygt 70 löpmeter) är täckta med de mest varierande konstverk. Äntligen några tankar som värmer säger jag bara. Laddar upp två verk som fick mig att bli riktigt glad under tiden jag befann mig inomhus. Det finns ju drygt 400 konstverk till, men då tråkar jag troligtvis ut er ;-)
Tavlan "Lucky town" är målad av Michael Leitner. Ewa Ersson är mamma till de "Två äkta hälfterna".

PS. Chefen tyckte häromdagen att min blogg hade blivit alltför seriös. Seriös, mmmmmhhhhh. Mindre spontant tror jag han sa. Ärliga och gärna konstruktiva kommentarer från er bloggkompisar därute är mycket välkomna. DS

Belöning och svart mellanmjölk

Idag har jag fått veta att jag lever, på riktigt alltså. 40 konstnärer dök upp i en strid ström från klockan 9:00 till 16:00 för att hänga/ställa upp sina verk på mitt jobb inför vernissagen nästa vecka.
Logistiken klaffade till 100% (ja nästan i alla fall). Carola, Inger, Monica och jag tog hand om 38 1/2 trevliga konstnärer. En och en halv mindre sympatiska "varianter" skötte vi också galant.
Det är i ett sådant myller som adrenalinet spruter åt alla håll och kanter, man får helt enkelt veta att man lever. Man är "produktivt" slut i både kroppen och hjärnan. Vilken underbar känsla!!!

Belöning
Jag har alltid varit oerhört förtjust i Simon Rodericks tavlor. Nu när han är utställare på jobbet passade jag lite inofficiellt på att köpa tavlan som jag suktad efter ändå sedan den kom upp på hans blogg. Nu är den min!! En bra belöning idag, yes!

Svart Mellanmjölk
Måste bara lägga upp den svarta mellanmjölken också. Kollegan Anders hade - precis som jag - köpt hem den och såklart plåtat av kartongen.

Fördelar
- Den goda intentionen "Earth Hour": Lördagen den 28 mars klockan 20:30-21:30 ska man släcka för jorden.
- Kartongen är svart och skiljer sig äntligen från grannen "A-fil" i kylskåpet

Nackdelar
- Ska jag verkligen sitta i mörker i en hel timme, eller ska jag tända levande ljus överallt och troligtvis sätta eld på bostaden?
- Kartongen är svart. Jag gillar inte lakrits och inte andra livsmedel (i fast eller flytande form) heller som är svarta (förutom bläckfisk då).

Fotouppdrag Nr. 6 - Del eller detalj av fordon

I det här fotouppdraget har jag varken hamnat i livsfara eller varit pedantisk. Nej, den här gången gjorde jag en "arkivsökning". Tony tillät ju sådana helgförnöjelser i ett svar på ett inlägg av Ulrica.
Jag kan – utan omsvep – lova att sökningen/skanningen och bearbetningen av diabilden (ja, ja, jag älskar digitalfoton, yes I do) tog minst lika lång tid som att sätta sig i bilen, hänga ut ur ett fönster, utsätta sig för livsfara, springa en kvartsmara, ja ni förstår.

Ett konstverk - en motorcrossmotor
Bilden är tagen på Barkaby motocrossbana i västra Stockholm för några år sedan. Älskar leran som bränt sig in i motocrosscykelns motor. Ingen ville spola av hojen… uppenbarligen. Inte visste jag då att bilden skulle bli mitt bidrag till veckans fotouppdrag nr 6.

PS. Nej nästa vecka ska jag återigen göra uppdraget ute "i fältet". Mycket roligare… med frisk luft på köpet också. Tror att de flesta insändare väljer bildelar/detaljer (din bild Tony var ju kanoooon). Konst eller konstigt bloggen väljer då en konstig MC-bakad kaka istället. DS.

Kökshanddukar och "Já putta"

Kökshanddukar
Ett besök i en kädesbutik i Täby Centrum var tänkt att resultera i några nya plagg. Det verkar ju våras här också nu med 5,8 grader som bäst idag.
Tände helt på den vänstra skyltdockans kläder:


- De ser ut som om det hade kökshanddukar på sig, säger min man.

Jag kom av mig totalt och vid närmare eftertanke måste jag instämma (tyvärr).

Já putta
Med Kottebys tillstånd lägger jag upp ett inlägg ur hans bok "Bloggeby" .

-----------------------
Mina barn är väldigt kiss- och bajsskadade. Jag som pappa har smittats utav det här till det yttersta och älskar kiss- och bajshumor. "Vad skall vi äta", frågar Kina dagligen. Och som alltid får hon svaret: "bajs". För några dagar sedan frågade jag min son Ville: "Har jag en fläck här?", samtidigt som jag böjer mig i framstupa läge med pekfingret pekandes mot min bakdel. Nyfikna sonen tar sig en ordentlig titt, varpå jag släpper en übermök. Trillar bakut av skratt, och likaså min dotter, som denna gång inte var offret. Ville tyckte det var måttligt kul. Men, man blir som man umgås. Och vi är sjuka. Allihop. Det har min fru, tillika barnens mor sagt till oss. Flera gånger. Dessutom älskar vi i familjen, Dr Mugg. Ja, om man bortser frun då. Värst vad fin i kanten hon skall vara då.

Under eftermiddagen var jag ensam med Ville och vi lekte massor. Brottningslekar är populära nuförtiden. Han gillar att visa sin manlighet i styrka av någon märklig anledning. All brottning gjorde gamla pappa lite trött, så pappa bestämde sig för att vila lite. Ligger i soffan och halvsover, medan jag hör min son leka på sitt rum. Efter ett tag känner jag hur han klättrar på min kropp. Öppnar mina trötta ögon och ser en naken pojkröv närma sig mitt ansikte. Innan jag hinner reagera, har han suttit sig mitt över mitt ansikte med sin nakna kropp och släpper en senapsgas-liknande fis. Ville hoppade direkt ner på golvet, vände sig om, skrattade mig i ansiktet och kastade en dinosaurieleksak på mig. Sen valde han att rymma mot sitt rum. Precis innan han stänger dörren ropar han: "Já putta".

Har fortfarande små fiskänningar bland näshåren. Jag tar det som en man, och erkänner mig besegrad! Jag skall hämnas. Det skall jag. Skall bara planera min motattack in i mista detalj först. This means war!
-------------------------------

Boken är sjukt roligt och grymt ärligt, skriven av en kille med härlig självdistans. Fem plus av fem möjliga alltså.

PS. Fotouppdraget Nr 6 ar framgångsrikt avklarat. Kika in där imorgon så får ni se resultatet.
Och, tack Anne för denna award. Den gillar jag skarpt, speciellt i detta fina sällskap :-) .DS

Skratt på buss 628C

I gårdagens inlägg berättade jag att "Bloggebyboken" skriven av Kotteby äntligen hade anlänt. Kunde faktiskt inte hålla mig, struntade i min halvlästa deckare och tog med mig "Bloggeby" som busslektyr idag.

En timmes extra sömn
628C bussen är en expressbuss som börjar sin färd i någonting som heter Margaretelund och slutar vid Humlegården i centrala Stockholm. Passagerarna har alltså chansen att öka på sin nattsömn under cirka en timme, vilket de flesta - utom dom som pratar nonstop i sina mobiltelefoner - utnyttjar. Min resa tar bara cirka 15 minuter och jag öppnar Bloggeby.

Já putta
Man hinner läsa ganska många sidor på en kvart kan jag säga. Det räcker med att läsa förordet av Bloggeby och mungiporna vänder åt rätt håll, uppåt alltså. Vid inlägget daterat 2008-04-03 "Já putta" gick det inte längre. Jag gjorde det vad jag brukar göra (fast aldrig gjort på ett offentligt transportmedel): brast ut i ett gapskratt modell XXL och ett decibeltal långt över det tillåtna (åtminstone på en buss).

Reaktion
Reaktionen lät så klart inte vänta på sig:

- Hallå ni (inte du alltså, utan ni) där, kan ni sluta skratta, jag försöker faktiskt sova här, väste en dam, som förresten också var storlek XXL.

Nu är jag inte Bart Simpson (och jag bär inga shorts heller) men "Eat my shorts" hade varit på sin plats som en (snäll) replik. Istället fortsatte jag att skratta.
Passagerarna var nog mera vaken än vanligt när det öppnade dörrarna till sina jobb idag.

Om ni är intresserade av inlägget i sin helhet, så kommer jag att lägga upp det imorgon (med Kottebys tillåtelse alltså).

Bilderna jag laddar upp har arbetskompisen Totte "sniffat fram". De har ingenting med inlägget att göra, men förhoppningsvis vänder era mungipor också uppåt nu.

PS. Fotouppdrag nr. 6 är på G: "Del eller detalj av fordon". Det blir nog en tur till kompisen Roffe som samlar på udda veteranbilar imorgon tror jag. Åt andra sidan hade min man en cool idé också. DS

Konstiga tankar om bloggar... kanske

De senaste dagarna har jag och några arbetskamrater under luncherna funderat på varför det finns så otroligt många bloggar ute i cybervärlden. De finns knappt ett ämne kvar att skriva om… och vissa saker borde man över huvud taget inte publicera tyckte vi.

Men vad är det egentligen som får alla dessa människor att blogga?!!!
- Har man kanske alltid velat bli författare?
- Vill man uppmärksammas (synas/höras) och tillhöra de kanske två procent som kan leva på sin blogg
- Är man blyg och ber om ursäkt för att man finns i det "verkliga" livet
- Är man en osocial och ser fördelen i att gömma sig bakom (den relativa) anonymiteten på nätet.

Mina svar på frågorna:- nej, jag har aldrig haft några sådana ambitioner
- nej även på punkt 2
- definitivt nej på punkt 3
- här är jag kluven. Är visserligen inte direkt osocial, men är hellre två än 20 personer om man säger så. Är alltså inget flock-eller partydjur direkt.
Dessutom gillar jag att vara tämligen anonym. Det är ju en del av tjusningen tycker jag. Det är spännande och roligt att möta alla dessa bloggare (som jag har valt själv) nästan dagligen. Är inte så säker på om jag skulle vilja "dejta" er i verkligheten, om ni förstår vad jag menar. Tycker om att fantisera hur ni ser ut, hur ni lever, vad ni gör om dagarna och så vidare. Den spänningen vill jag ha kvar. Tycker ni att det är konstigt eller håller ni med!???

Bilden har jag knyckt från Snec

PS: En som verkligen inte vill vara anonym är "Kotteby" – som ju lirar i en annan division. Boken som jag beställde låg på hallgolvet idag. Helglektyr med andra ord. Och om jag inte bloggar något mer efter helgen så har jag skrattat ihjäl mig under läsningen ;-) DS

Konstiga vårtecken i Stockholm

Om ni bara visste hur avundsjuk jag är på er alla som bor söder om huvudstaden. Om ni bara förstod hur jag längtar efter något som liknar ett vårtecken i Stockholm.

Här verkar vårtecken vara- stora vattenpölar efter smält snö: på gatan, på småvägar, överallt. Till och med taxi- och busschaufförerna tar hänsyn till oss fotgängare för en gångs skull. Och då är det illa!
- ruttet gräs. Nej inte grönt gräs, inte konstgräs heller utan bruna förmultnade kompostgrässtrån som luktar.. ja äckligt mögel
- 10 minuters sol – lagom tajmat efter lunchen – för att återgå till grå tristess vid en temperatur av 4 plusgrader.

Det var igår det.

Idag:
- noll grader vid klockan 8:00 och en isig vind
- frysta vattenpölar liknade glasskärvor
- blå himmel och glassande sol, fyra plusgrader vid lunch. Det blåser fortfarande småspikar

VÅR???????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Vårtecken för mig är– en krokus (den enda blomman jag kan och är säker på att den är vad jag tror den är) någonstans
– allt grus som försvinner från gatorna och därmed från hallgolvet = hela lägenheten (ja, städa har då aldrig varit vår styrka)
– att säga "Good Bye" till min svarta (varför?!, den kunde ha varit röd, grön eller blå) dunjacka och min lika mörka "mellan-jacka".
– att sätta på sommardäck på bilen (undrar om det är värt besväret, men man är ju miljömedveten)
– 10 plusgrader (minst) som är lika med 20 dito på vår balkong.

PS. Yes, jag fick exakt 1 590:- kronor tillbaka från skojarföretaget Celldorado. Yiieepphieeee.DS

En superbjörn på bloggrunda

Rubriken stämmer inte riktigt. Det är nämligen inte björnen som läser bloggar på kvällarna utan det är jag på jakt efter lika roliga bloggar som min egen… nej jag skämtar bara!!!
- Brukar kolla fotobloggar.
- Letar efter inlägg som får mig att gapskratta minst tre gånger per kväll
- Vill gärna hitta "varma" bloggar som förmedlar känslor och dagliga händelser
- Gillar rapp-i-pennan bloggar gärna kryddade med lite sjukt humör, ironi och självdistans.

Ungdomsbloggar
Ja, jag medger det, jag läser (väl utvalda – av mig alltså) ungdomsbloggar också. Även om man är på gränsen till gammal så vill man väl ändå hänga med, eller hur!!? Hålla hjärncellerna i trim (pappa brukade lösa korsord – i avsaknad av Internet - och hans hjärna var i toppskick tills han fyllde 97. Då dog han.), förstå sig på dagens ungdom (mellan 16 till 30 alltså), lära sig något nytt och hitta roliga och konstiga saker. Det är så jag ser det.

"This Bear is here to save your day!"
På Annes sajt hittade jag till exempel denna söta super björn som jag tycker passar utmärkt in på "Konst eller konstigt"-bloggen. Den är ritad av hennes dotter - som också är en baddare på headers (hennes blogg hittar i här. Och ja, jag bad om tillåtelse att använda björnen. Ni ser vad man kan hitta därute i cyberrymden!

Ett helt nytt vokabulär
Det finns flera fördelar med att följa ungdomsbloggar:
- man lär sig ett helt nytt språk
- man inser att syftnings- och stavfelen man själv gör är undantag från regeln
- man avundas ungdomarnas "teknik" att göra coola headers. Vill kunna, vill ha!!!

Allmänbildningen
Ja, den får sig också en uppsving- om man så vill!
Om ni vet vad "tummeli", sommarsoppe, glöhyppen, rompalt och kamse med fläsk är får ni hemskt gärna höra av er, då slipper jag googla alla. Den här killen vet!

PS. Använd INTE – Nr 7 Eye Cream om ni är känsliga eller allergiska mot… inte vet jag. Mina ögon svider och liknar gris-gluggor. Tuben åkte i soporna för 30 minuter sedan. "There is no such thing as a freebie… som min man brukar säga. Klok kille är vad han är! DS

"Happy Meal" No7

Fick ju ett presentkort värd 400 kronor hos Åhléns för några veckor sedan av Styrbjörn. Har burit den i väskan sedan dess och undrat vad jag ville köpa för pengarna. Måste ha kommit in i en ålder där mardrömmen "jag klarar mig utan presenter, jag har ju allt jag behöver" plågar mig.

No7
Ett (desperat) besök i det stora varuhuset på jakt efter något att köpa resulterade i upptäckten att de faktiskt säljer min favvo ansiktscrème. Alltså en sådant hypad gegga för 40-plussare som utlovar en 20 års face-föryngring efter bara två månader. Självklart tror jag på sådana marknadsföringstricks! Har använt crèmen i cirka ett år och kan konstatera att jag ser ut precis som ifjol… fast 12 månader äldre.

Två blir till fem
Greppade två No7 produkter, la fram mitt presentkort… då försvann kassörskan. Efter någon minut kom hon tillbaks med ett "Happy Meal" No7 paket innehållandes

- Beauty Serum (hypo-allergenic)
- Eye Cream (Smoothes, brightens and revitalises skin - hypo-allergenic)
- Day Cream (SPD 15 - hypo-allergenic)

Tack för att du köpte No7 produkter – typ. Mmmmhhh. Gullegull, sött, blommigt, rosa och babyblå, tjejiga fjärilar … riktad till 40-plussare…herregud. Ja, det är väl tanken och inte rynkorna som räknas ;-)

PS. Tack Styrbjörn för att jag inom två månader kommer att ha ett slät, glimrande och helt pånyttfött ansikte med SPD 15 ????????????????? som pålägg. Är inte SPD ett politiskt parti i Tyskland!? DS

Arrangerade bågar - Fotouppdrag Nr 5 (Arrangerat motiv)

Om inte mannen hade tappat en skruv igår - ur sina glasögonbågar alltså - hade jag slängt in handduken till fotouppdraget nr. 5.
Men den tappade skruven krävde ett besök hos optikern. Med kölapp 125 i handen och 10 kunder förre mig gjorde jag precis som alla andra – provade bågar. Efter fem minuters bekantskap med D&G, Björn Borg, Lacoste, Versace med mera blev jag ganska så irriterad över oredan i montrarna.

En traktor och en örn på köpet
Vid kölapp 119 började jag roa mig med att arrangera alla bågar på ett prydligt sätt. Duktig tjej! På köpet fick jag se en traktor och en örn i två av bågarna. Snyggt? Nej, verkligen inte. Originellt? Jo för en traktorförare eller bonde, en ornitolog och "Konst och konstigt"-bloggen såklart på jakt efter ett arrangerat motiv.

PS. Mannens tappade skruv kostade 20 kronor att fixa, billigt! Det går ju knappast att lägga/hänga bågarna tillbaka på ett prydligt sätt i dessa konstiga ställ (någon uppfinnare därute kanske har en lösning på G!).

Rätt låt vann

... Se föregående inlägg. "I rest my case".
Vet inte var de 144 poäng kom ifrån (gick på en bloggrunda just då - stiltje dock) men någon måste ha aktiverat några hjärnceller. YES!!!

Finalen i Globen

Tänkte bara säga som så:

- Snälla, snälla, snälla låt oss slippa bli förnedrade i Moskva med denna låt.
- Om Gudarna vill (dom struntar nog högaktungsfullt i Melodifestivalen) behöver den tjejen inte skaffa visum till Ryssland.
- HEAT: goodbye till schlager (nu när sångaren dessutom har gått ner 10 kilo eller så), helt okay.
- EMD: en schlager à la Melodifestivalen på 80-talet, helt okay då och nu... kanske.
- Resterande bidrag: Suck!!!
- La Voix: enda bidraget som skiljer sig från mängden och skulle kunna överraska i Moskva. Men så långt tänker nog inte juryn och inte det svenska folket heller.

PS. Nu blir jag väl hotad, lynchad och dödad, men so what! Lite får man väl tåla med tanke på att sammanfattningen av låtarna tog bara några minuter. Och jag vet ju att morgondagens löpsedlar ändå förkunnar att "Fel låt van"... déjà vu?!!! DS

En tappad skruv

Vaknade klockan 11:15 (ooooops) idag och första tanken som slog ner i min yrvakna hjärna var:"Arrangerat motiv". Är jag verkligen fortfarande så himla tävlingsrintiktad som förut då jag som fotbollsmålvakt vaknade på samma sätt... fast bra mycket tidigare en lördag morgon?
Svaret på frågan är tyvärr ja. Sjukt jag vet.

Beslut
Efter andra kaffekoppen och första ciggen på balkongen i femgradig "värme" beslöt jag mig för att hoppa över uppdraget den här veckan. Brunchen smakade utmärkt trots "nederlaget".



En tappad skruv
Men sedan hade mannen tappat en skruv och av en ren slump blev det ett "arrangerat motiv" ändå. Nej, jag arrangerade inte skruvar om ni tror det utan något helt annat. Om ni läser bloggen imorgon kommer ni att se en kvalitetsmäsigt medioker, konstig och originell bild, som förhoppningsvis kommer att resultera i några gapskratt från er sida :-)

PS. Google har ändrat loggo idag. Min vana trogen laddar jag upp den. Om ni vill bättra på er allmänbildning så kolla här vem den är dedikerad till. Aldrig hört namnet förr.
Ni verkade ju gilla min handkonst i gårdagens inlägg. Hoppas ni uppskattar dagens bidrag också. DS

Fredag den trettonde... igen

Jämfört med för fyra veckor sedan - fredagen den 13:e februari - måste jag säga att dagen förlöpte utan missöden. Jag drar en lättnadens suck...

Om det hade hänt något konstigt idag (okay, dagen är i och för sig inte slut än) hade man åt andra sidan kunnat skylla på just detta olycksdatum... handy, eller hur?!

Handkonst
Apropos "handy" så fick jag världens ballaste ppt-presentation från MrsBettan igår: handkonst. Laddar upp två bilder som exempel. Klart jag valde fotbollsbilder - kolla målvakten, det kunde ha varit jag ;-)! Dessutom har jag fotbollsabstinens - ja inte från Allsvenskan precis- men från landskamper och CL-spel. Ska man verkligen vara tvungen att skaffa 19 kanaler man inte vill ha bara för att få en Viasat-kanal som visar CL?!

Bilduppdraget
Som ni vet så är jag en stor fan av Bilduppdraget. Helgens uppgift är "Arrangerat motiv", något som kräver en värstingkamera antar jag men först och främst en idé. Jag som brukar gå med ögonen uppåt = krockar med dörrar eller gluggorna neråt = mitt älskade "Frysta Latte-träd" har lite svårt för "konstgjorda" arrangemang. Jag menar har man en blogg som heter "Konst eller konstigt" vill man ju skilja sig från mängden. Någon därute som har en idé!!!? I så fall säger jag bara kommentera mera ;-)

Konst hela dagen

Tre arbetskompisar och jag ansvarar för konstklubben på jobbet. Vi har delat upp "styrelsearbetet" och smart som jag är (vad var det jag sa...) har jag lyckats roffa åt mig russinen, och det är många.

Stundande vernissage
Inför vernissagen den 31 mars gäller det ju att vara klar med:
- 450 konstverk och cirka 40 konstnärer ska presenteras i en katalog.
- Katalogen ska kopieras i 80 exemplar
- 450 tavelskyltar ska sättas upp på 70 meter vägg i korridorerna
- Namnskyltar, programblad med mera ska vara färdiga.

Cyan - magenta - gult - svart = CMYK
Allt blev klart idag och jag kan med nöjd min konstatera att jag "cmykade" till det ordentligt för vår kopiator. I ovan nämnd ordning drog färgpatronerna en sista suck. Duktig Grid (namnet på maskinen), snyggt jobbat!!!

Cool länk
Som en skänk från ovan (nja inte riktigt, skänken sitter i bortre korridoren) kom kollegan Bosse med ett förslag till en duktig fotograf som skulle vilja ställa ut hos oss. När jag såg hans mycket proffsiga hemsida var lyckan inför vernissagen totalt. Kolla in Kristofers underbara foton (bland annat en dokumentation om Slussen här och berätta vad ni tycker. Jag är i alla fall helt såld!

PS. Bilden jag laddar upp har ingenting med konst att göra. Fel förresten för det måste väl vara en konst att glömma sin båt på det här sättet. Fotot låg i inboxen imorse och fotografen är kollegan Pär. Tack, mera sådant! DS

En snöflinga till

Snöflingor har man ju sett tillräckligt av den här vintern, men jag har sett en speciell sådan idag: Byggprojektet Snöflingan - ett helt nytt kvarter som Skanska håller på att bygga på Kungsholmen i Stockholm. Med Sveriges mått mätt är det ett gigantiskt projekt. I Dubai skulle man skratta ihjäl sig och undra om kvarteret var tänkt för att ge husrum till drängar och kameler, skulle jag gissa.

Studiebesök
Studiebesöket (vi var 20 personer) var mycket proffsigt ordnat, det var intressant, fysiskt krävande (ha, ha) men framförallt lärorikt. Ska inte plåga er med detaljer (om ni är intresserade klicka på länken ovan) men några konstiga observationer får ni stå ut med.

Vit, vit, vit
- Utsikten från ett hörn i ett rum i en lägenhet på 9:e våningen var bedårande, men bara från det hörnet och i just det rummet.
- Köken och vitvaror var just ... vita.
- Gipsväggarna var vita dom också.
- Badrummens kakel hade samma färg som vitvaror och väggar.

40- och 50-talisterna som antogs skulle flytta till Snöflingan verkade inte haft råd ... Det var 70-talisterna som gladeligen spenderade drygt 40 000 kronor/kvm för den nya bostadsrätten. Konstigt, mycket konstigt eller...

Lantis från Täby
Nej det är inte ett dugg konstigt tycker jag. Jag skulle aldrig byta vår bostadsrätt byggd 1967 som har allt som Snöflingan erbjuder 42 år senare. Men här finns rejäla betongväggar (som inte behöver förstärkas för en 42" TV) och en härlig utsikt från alla rum och vinklar. Jag förstår 40- och 50-talisterna. Nej, jag förblir nog en lantis från Täby - Stan på landet ;-)

Åtta centimeter snö i storstaden

Om och när det snöar hela natten i stor-Stockholm så betyder det en massa olika saker för en noll-åtta:

Morgon- försenad buss från Täby
- ingen 73:ans buss från Norrtull
- bruna vattenpölar i badkars-storlek

Lunch
- bruna vattenpölar i swimming-pool-storlek
- värmande etiopisk mat på Abyssinia inklusive en exklusiv kopp kaffe/te med nejlikor i (alltså inte blommor utan kryddan). Helt otippat gott!

Kväll
- bruna vattenpölar i insjö-storlek
- ingen 73:ans buss
- Roslagsbanan i tid. Yiiieeephiiee!!!

Summering
- Skorna är förstörda. Helt tippat! Synd bara att de bara var två veckor gamla.
- De vita strumporna har ändrat färg till brun/svart (brunt = pöl; svart = insidan av skorna) Helt tippat!
- Jeansens baksida ser ut som en dalmatiner fast i färgen blått-svart. Helt tippat!
- Jag ser ut som en björn tycker kollegan Eva. (björn = hood + huvan från dunjackan som uppenbarligen ser ut som öronen på en björn. Nej, jag behöver ingen spegel.

Trots att jag - och ni säkert också - är hjärtligt trötta på snön laddar jag upp en underbar bild som kollegan Anders har tagit: en tistel mitt i en snödriva. Tisteln finns på Gotland. Snön också.

PS. För er som rekommenderade ett vanligt utbetalningsavi som kommentar i gårdagens inlägg kan jag berätta att företagets bank har sitt säte utomlands (Cayman Islands, Isle of Man, Monaco, Bermuda kanske). Helt otippat... grrrrrrrrrrrrrrrr. DS

(Retur-) biljett till kapad mobil

Om ni kommer ihåg mitt inlägg om min kapade mobil så kan jag meddela att jag nu har fått en (retur-)biljett till den. Kolla mejlet jag fick av detta #¤&%!" företag.

Vi har skapat en biljett så att vi lättare kan hålla reda på din förfrågan. Din biljett kod är XxxxnnnnnnnnnnnX. Använd denna kod för all framtida kontakt.

Kära Xxxx,
Etiska Rådet för Betalteletjänster (ERB) har tagit kontakt med oss vad gäller det här fallet.
Vi har beslutat att återbetala kostnaden som debiterats för våra tjänster

Totala kostnaden är: 1590.00 SEK.

Sedan ville de ha alla mina bankdetaljer. Schysst, verkligen. Som ni förstår kopplade jag omedelbart upp mig till min bank och lämnade snällt ut all nödvändig information för att få tillbaks 1 590 kronor – NOT.

Dum i huvud
De vet ju att jag är dum då dom utan större problem lyckades kapa min mobil och käka upp 1 590 spänn (faktiskt drygt en tusing mera än vad jag trodde). Så nu utgår företaget iskallt ifrån att jag ger dom en fribiljett till mitt konto också. Nej, helt så korkad är jag då inte. Men är fast besluten att återfå mina uppkäkade pengar.

Stor eloge
En stor eloge till Joakim på ERB som lyckades med "mitt fall". Självklart har jag kontaktat honom med den goda nyheten om återbetalning, frågan är bara hur jag ska gå tillväga utan att bli kapad igen. Om någon har en idiotsäker idé så låt mig veta.

PS. Då jag alltid berättar sanningen - hela sanningen och inget annat än sanningen - i min blogg avstår jag från Annes utmaning. I hennes blogg hittar ni bland annat dagens ballaste "bildparad". Är sååååå avundsjuk ;-) DS

Fotouppdrag nr 4 - Nerifrån och Upp eller Uppifrån och Ner

Vy från nionde
Mitt första bidrag visar vyn som möter mig dagligen från mitt arbetsrum i en fastighet på 10 våningar i Vasastan i Stockholm. Fick dock hänga överkroppen i en onaturlig vinkel utanför fönstret på nionde våningen för att fota denna inglasade innergård uppifrån med en japansk trädgårdsanläggning längst ner.

Hade nöjt mig med ett bidrag om inte Tony (Fotouppdraget) hade efterlyst en bild med båda fotovinklar. "Konst eller konstigt bloggen" kan liksom inte låta bli att skaffa utmaningar till sig själv.

Möte i trappan
Bidrag nummer två är tagen i samma fastighet. På väg upp till/ner från kontoret kan jag välja att ta hissen (vilket jag alltid gör för att spara på knäna) eller så tar man trappan där personer uppifrån på väg ner möter folk som är på väg upp nerifrån. Ni hängde väl med, eller!?.

Selma och konstsalong

Selma Lagerlöf
Kompisen M-J och jag hade bestämt oss för att göra en liten uppiggande visit på Stockholms Konstsalong, Hagasparken i Solna idag. Innan vi ens hann sätta oss i bilen fick jag en riktig finurlig present av henne: Ett underbart Selma Lagerlöf bokstöd. Varför det då!??? Jo M-J tyckte att om man gjort en bok så skulle det säkert komma fler böcker därefter och då behövde man väl ett bokstöd för dem. Vilken finurlig tanke, speciellt då jag redan börjat på bok nummer två. 1 000 tack M-J, du känner mig nästan bättre än jag själv gör.

Konstsalongen
Mycket folk, många konstnärer som vi känner (de tror nog att vi är "stalkers" vid det här laget), dock förvånansvärt få sålda verk. Synd! Själv bidrog jag dock till att åtminstone Anita fick sin tredje "plupp" vid klockan 14:30. Jag slog till helt enkelt och köpte tavlan som ni ser till vänster. Jag föll pladask för den och följde mottot: "You deserve it because you are worth it". Och det är jag, verkligen ;-) Tur för mig att min man gillade denna 20 x 20 cm stora godsaken när jag kom hem. Kul att höra vad ni tycker om tavlan.
Dessutom passade jag på att "tjinga" Anita till nästa års konstutställning på mitt jobb. Yes!!!

PS. Nu ska jag singla slant mellan två bilder jag tog igår och förbereda morgondagens inlägg och bidrag till bilduppdraget. DS

Mitt vänstra ben är en fakir

Klockan 10.50 imorse blev delar av mig till en fakir. Om ni undrar om jag har läggning mot s/m hållet eller gillar självplågeri så är svaret nej, men jag kan ju inte låta bli att prova något nytt när tillfället ges.


Spikmatta
Sponsrad av företaget får vi anställda minst en gång per månad prova på bland annat zonharmoni. Helen från HWzonharmoni tar vilorummet i besittning och skämmer bort oss anställda med fotzonterapi (kolla bilden eller hennes hemsida så får ni veta vad det är). Jag lovar man känner sig pånyttfödd och man går på små moln efter en 30 minuters "behandling". Men idag tyckte Helen att jag skulle testa något nytt nämligen att lägga mig på en spikmatta.

Konstigt-härligt
Mmmhhhh, det var inte hela jag som nappade på erbjudandet utan mitt vänstra ben fick vara "försökskanin". Måste säga att det var en helt oväntad upplevelse som inte går att förklara. Om jag säger "konstigt-härligt" så får ni tro mig. Helt otippat! Har i alla fall lovat mig själv att låta resten av min kropp smaka på denna känsla nästa gång Helen besöker företaget.

Sandaler med kulor och stenar
Medan vi var inne på Helens prova-på-linje satte jag också på mig sandalerna ni ser på bilden. Jag blev varnat att det var svårt att gå i dom - eller rättare sagt på kulor och stenar. Vaddå svårt!??? En baggis. Ja, ja, jag är ju lite konstigt och det är jag stolt över, ha, ha!!!

PS. Fotouppdraget nr 4 Nerifrån och Upp eller Uppifrån och Ner har hittills inte resulterat i några missöden för min del. Ska välja mellan två kort jag tog idag. Samtidigt gäller det ju att klura ut om killarna som driver bloggen förstår min mmmmhhhh konstiga tolkning av uppdraget. Nu är det dags för helgens första vinare. DS

Konstig bok, mat och fotouppdrag nummer 4

Den här bloggen - eller rättare sagt dess ägare - kan inte göra så mycket åt det faktum att vi alltid råker ut för konstiga saker: Två kollegor och jag beslöt oss för att fira vårt enboksförfattarskap (det är ju fler på jobbet som utnyttjade företagets presentkort) genom att bjuda några arbetskamrater på tårtkalas.
Beställde tårtorna i tisdags och bad om en mycket passande dekoration i tårtans mitt - en bok så klart.


Resultatet
Kolla bilderna så ser ni resultatet. Vi hade då aldrig sett en bok med ett vitt omslag och svarta blad med text i samma färg. Och det som ser ut som mögel runt "boken" var faktiskt bara smält gegga. Marsipan och mousse = ingen bra kombo. Suck!!! Endast en person (av 14 inbjudna) såg att det var en bok. Dekorationen fick ju verkligen tummen ned (vi slapp betala extra för dessa missfoster) men tårtorna var utmärkta. Alltid något!

Mera mat
Gårdagens inlägg om "Mat à la USA" fick er att skriva några riktigt roliga kommentarer som jag skrattade gott åt. Då det är fler av er som vill kolla på flera äckliga rätter så laddar jag upp bild nummer två: Pommes frites klistrade (med vad kan man ju fråga sig) på en korv. Hela anrättningen sitter på en glasspinne. Yuck!

Fotouppdrag nummer 4
Kolla här vilket bilduppdrag jag ska utföra under helgen. En baggis, ha, ha. Och ni därute som har bloggar med jättefina bilder upplagda, kom igen, ladda upp något ni också på temat "Nerifrån och Upp eller Uppifrån och Ner".

PS. Jag lovar att inte bestiga Hammarbybacken, inte heller hiva upp mig på en flaggstång än mindre klättra upp i ett träd... eller kanske jag gör det ändå, men då tar jag en hmmmm hiss. DS

Konstiga kontraster

Visst ger namnet "Konst eller konstigt" den här bloggen full rättvisa. Dagens inlägg är ytterligare ett bevis på vad man kan utsättas för en vanlig onsdag.

Svickelstenar
Kollegan Håkan är inte bara civilingenjör, han är en levande databank också (som jag ofta försöker dra nytta av utan att alltid lyckas, mmmmhhhh). Dessutom är killen en av Sveriges främsta och flitigaste Wikipedianer. Idag kunde han lägga ytterligare en Wikipedia award till samlingarna. Inlägget handlade om svickelstenar (se ovan anmärkning om "försöka dra nytta av").

Svickelsten (av tyskans Zwickel ’kil’) används som utfyllnad i byggnadskonstruktionen mellan en rak vägg och en rund valvkonstruktion. Stenarna är ofta ornamenterade.

Låter upphetsande eller hur?!!! Zzzzzzzzz......

Men när han visade bilden med dessa konstiga kilstenar från Valleberga kyrka fick jag ge mig. Tycker de är helt underbara och väl värda en plats på den här bloggen.
Var mycket (positivt) överraskad då jag fick tillstånd av Håkan att lägga upp bilden på bloggen. Vem vet hans fördomar om bloggar kanske har fått sig en törn i rätt riktning.

Mat à la USA
En riktigt äcklig kontrast till de vackra stenarna fick jag av kompisen Frank från Australien. Han hade visst kartlagt amerikanska maträtter. Fick 10 bilder, vid nummer tre hotade kvällsmaten med sorti ur fel ände om man säger så. Just den bilden tänker jag ladda upp, ha, ha. Hör av er om ni vill se fler exempel av mat à la USA.
Fotot kallas "Köttbåt" och består av bacon, korvar, pajdeg och fläskfärs. Upplägget av denna rätt (förutom ingredienserna) får i alla fall tre feta "Yuck" av mig.

PS. Kolla Bilduppdraget nr 3 (ni minns mitt bidrag till dubbel kommunikation). Klart jag inte vann igen men jag gillar Tony skarpt. Han verkar ha samma konstiga humor som jag. DS