Det finns hur många parker som helst i Sopot, samt en massa stora sjöar. Å det är ingen sol längst uppe till vänster om ni nu trodde det, utan mitt finger;-)
En vacker belägen restaurang i Gdansk. Här vill jag utfärda en varning. Besök den inte! Ölen är avslagna, maten kom aldrig, så vi lämnade stället efter trekvart.
Ett möte med den före detta polska påven Benedikt och Ronald Reagen - mitt i en stor park nära stranden.
Ett roligt sätt att tala om för folk att det bor en konstnär i huset.
Efter två regniga sista semesterdagar var det dags att återigen börja jobba. Å vilken ”jobbig” första arbetsdag det blev. Läs vidare så förstår ni.
Förmiddagen
1. Väckarklockan skrämde vettet ur mig klockan 06:45. Den tog uppenbarligen nästan kål på mig, då jag inte vaknade igen förrän 45 minuter senare. Ooooops!
2. Anlände till jobbet 08:45, men kom aldrig längre än till IT-bästisen Raddes kontor. Då även han och hans familj hade varit i Sopot/Gdansk ”bytte” vi bilder med varandra. Det tog ett tag. Ska inte avslöja hur länge, då mina chefer läser bloggen;-) Men jag kan säga så mycket att jag hamnade på mitt eget rum ”lite” senare.
3. Klockan 11:15 var det dags för en tidig lunch, då bästiskollegan Yvonne är utan make just nu och inte får frukost serverad. Med andra ord var hon vrålhungrig.
Eftermiddagen
1. Efter lunchen hjälpte jag kollegan Ann-Marie med ett kort till hennes barnbarns dop. Blev erbjuden en flaska champagne som tack, men tyckte att fem minuters arbete knappt kunde vara värda en dryck som jag inte ens gillar.
2. Ändrade fem ord i ett papper om medlemskapet i mitt företags konstklubb.
3. Då vi bara var sex personer på Redaktionen övertygade jag chefen Bosse att ett avdelningsmöte på favo stället l’Incontro var på sin plats. Cappuccino, tiramisu, key lime pie och många semesterberättelser senare var det dags att börja jobba igen.
Det gick inte så bra kan jag säga. Min egen bloggprinsessa Nika ville nämligen prata med mig via FaceTime. Inte visste jag att jag hade det programmet på min iPhone. Tack vare Nikas pappa tillika IT-bästisen Radde fick jag inte bara ett roligt samtal med Nika och R utan lärde mig något nytt på köpet.
4. Innan det var dags att bege sig till bussen diskuterades ”utlandsklippta” frisyrer – en man hade snaggats i Polen, den andra hade hamnat under saxen i Istanbul.
Efter denna tröttande och väldigt ansträngande arbetsdag var jag väldigt tacksam för makens förslag att ta en after work öl på den lokala pubben.
Hoppas verkligen att jag kommer att ha det lite lugnare på jobbet imorgon;-)
PS. Bilderna jag lägger upp har återigen ingenting med inlägget att göra, men jag lovar att de är de sista från Sopot ni får står ut med;-) Den här gången är det lite mera ”normala” bilder som förhoppningsvis gör att ni blir sugna att besöka detta fina land.DS.
onsdag 31 juli 2013
Tillbaka till vardagen
tisdag 30 juli 2013
Grannsamverkan
Det ska böjas i tid. Man kan alltid börja med att titta på en final på nya Friends Arena:-)
Den här schweizerosten eller om det är ett kryssningsfartyg ska bli ett hotell vid Friends Arena. Tråkigare bygge får man leta efter. Men det passar utmärkt in i den gråa resten av vad som kommer att vara Arenastaden:-(
Om man bor i ett ”höghus” som vi gör får man stå ut med grannar. Ja, det får man oavsett om man bor i bostads- eller hyresrätt eller om man som vårt bostadsområde är en ”tv-kändis”. Tanten på trean röker, har koll på vår bil och rapporterar om sin kolonilott. Den unga grannen till vänster är snygg, bjuder på utmärkt musikunderhållning, har katt och stänger dörren i Björn Borg kalsonger med ett stort leende och ett glatt ”hej”. Han röker också. Grannen under bolmar även hon och pratar jämt och högt i mobilen - på balkongen. Dessutom har hon järnkoll när man dricker sin frukost (Nespresso och Brämhults juice). Hon är nybliven penschis.
Grannen: Ni har varit borta va’. Det har varit så himla tyst här.
BP tänker: Är det vi som för väsen här eller…
BP svarar: Ja det kan ju vara ganska skönt med tysthet. Man slipper lyssna på alla som pratar högt i mobilen hela tiden.
Grannen: Var har ni varit då?
BP: I Polen.
Grannen: På Åland! Jamen, där ser man. Vad tyckte ni om Åland då?
BP: Skittråkigt, ingenting att göra. Dyrt var det också. Allt stänger tidigt. Trist mat. (Sorry alla ålänningar som eventuellt läser min blogg, men jag fick ju komma upp med nå’t för att bli av med henne;-))
Grannen: Men varför stannade ni där i nästan två veckor då?
BP: Därför att vi inte var på Åland utan i Polen.
Grannen: Sa du Åbo, där har jag också varit.
BP tänker: %&¤#””?/&%%% medan Nespresson rinner ner i strupen.
Grannen är tyst nu. Grannen kommer aldrig att ägna sig åt grannsamverkan nå’t mer. Grannen är död;-) Och jag tar en cigg på balkongen i 23 graders värme klockan 23:00. Å jag njuter:-)
PS. Bilderna jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra, men de är gott och väl kvalificerade som ”Helgbilder” hos Marit. DS.
måndag 29 juli 2013
Fotomaraton från Polen
Efter gårdagens ”gnällinlägg” om Friends Arena har jag liiiiite dåligt samvete, även om många av er har läst liknande klagomål i pressen och därmed bara kunde bekräfta det jag skrev. Undrar om någon av de ansvariga läser min blogg. Tror inte det, men det känns ”skönt” ändå att skriva av sig om bristerna på en nybyggd nationalarena.
Tillbakablick - Polen
Maken och jag konstaterade idag att vi liksom inte är ”klara” med vår semester än. Alltså är vi fortfarande lediga idag och imorgon. Vi har gått igenom bilderna vi (= jag) tagit i Polen och jag tänkte att ni ska få se några fler roliga bevis på hur fint det är i ”vår del” av Polen. Åk dit, ni kommer inte att ångra er, jag lovar! Å prisläget med vår starka svenska krona är bara ytterligare en bonus.
Överst: Som ni vet är jag barnsligt förtjust i brunnslock. Här ser ni ett från Sopot och ett från Gdansk.
Mitten: Där finns många otroligt duktiga gatumusikanter. De flesta studerar på Sopots Musikhögskola. Dessa två herrar var färdigutbildade om man säger så. Är ingen fan av klassisk musik, men deras uppträdande var något helt annat. Ni så kallade musikanter vid Tekniska Högskolan i Stockholm – släng er i väggen! Å visst är dessa koppar med ugglorna fina!
Underst: IT-bästisen Radde var också i Polen. Precis som jag uppmärksammade han dessa kreativa cykelställ. Stockholms Stad borde läsa min blogg, de ansvariga för Friends Arena likaså! Åsså pratar vi bröd – polskt surdegsbröd alltså. Här på den årliga hantverksmarknaden Cepeliada i Sopot serverades brödet med ”smalcem” (ister tror jag) och saltgurka alternativt med nå’t annat som heter Pajda, som inte är söt, men som jag fortfarande inte har listat ut vad det är.
Ni gillade ju inte min förkärlek för polsk mat, så här får ni två rätter som kanske faller er mer i smaken. Kycklingfilé med ”spenatris” samt anka med tillbehör. I Polen finns lika många internationella kök som i Sverige, men vi är ju lite äventyrliga och testar gärna mat som inte finns här hemma.
Kan inte låta bli att visa er dessa fyra ägg. Ja, bruna ägg kan man ju köpa här också, men jag fastnade för dessa praktexemplar för att de var ovanligt stora. När jag väl ”knäckte” äggen så upptäckte jag att de innehöll dubbla äggulor, någonting jag aldrig sett. Det ni, bara en sån sak;-)
söndag 28 juli 2013
Rapport från Friends Arena och finalen i Euro 2013
Uppladdning
Fotbollstokiga kollegan Carola och jag tog oss ut till Solna i mycket god tid idag. Vi hade tänkt att ladda upp på Skytteholms idrottsplats med Fan club och diverse utlovade events. Förutom ansiktsmålning för småbarn, bordsfotboll och ett stånd med thai nudlar hittade vi inga arrangemang. Oooops. Alltså styrde vi kosan mot Solna Centrum för att äta lunch i stället.
I Sitas monter på Skytteholms IP fanns den enda roliga uppladdningen - en fotbollssko i papier mâché:-)
Vandring mot Friends Arena
Smarta som vi (ändå) är började vi vår vandring mot Friends i ännu bättre tid om man säger så. Lika bra var väl det, då det var väldigt varmt och 1,2 kilometer skulle avverkas. Att komma ”upp” på självaste arenan tog våra (näst-)sista krafter, då trappan upp var lång, väldigt lång. Men vi var ju så förväntansfulla att det skulle finnas några roliga jippon däruppe att vi flåsande liksom flög uppför de sista stegen.
Här gör Swedbank reklam för sig själv. Texten är ristad i betongen och permanent. Urdåligt tycker jag - inte budskapet utan reklamen!
Jippon och Cola
När vi hade vant våra vaksamma ögon mot grå asfalt med enstaka - då tomma – papperskorgar och två sponsortält undrade vi om det kanske skulle finnas något roligt inne på arenan. Innan dess såg dock Carola en Cola och jag en starköl modell XXL på våra näthinnor. Å visst fanns det ett (!!!) ställe som serverade både mat och dryck. Till och med en skolmatsal/kantin hade varit roligare att befinna sig i. Tråkigt är bra förnamnet och den enda ölsorten var av alkoholfri härkomst. Ni läser rätt! Inte ens lättöl serverades. Ingen festlig inramning att tala om alltså. Underkänd!
Matchen
Nu kunde det ju bara bli bättre, och det blev det! 40 371 åskådare bjöd på en röst- och färgstark inramning inne på arenan. 80 procent höll på Norge, som alltså definitivt inte kunde skylla 1-0 förlusten mot Tyskland på bristande stöd på läktarna. Norge fick två straffar som den utmärkta tyska målvakten klarade i Ravelli-stil. Ja, de fick ett mål underkänt också – normännen alltså. Tyskland spökar alltså också för våra grannar – när det väl gäller alltså.
Här ser ni inte bara de trista stolraderna utan även alla "stewarts" i orangea västar. De får ju inte titta på matchen utan måste fokusera på publiken. Men det fick i alla fall sträcka på benen då och då och ställa sig upp.
Det svenska landslaget hyllades med stående ovationer i pausen. Personligen tycker jag att matchen Sverige-Tyskland var turneringens bästa med bred marginal!
Till och från
Att ta sig till Friends Arena är krångligt. Att ta sig därifrån är så gott som omöjligt. Å nu var det ju ”bara” 40 000 personer som skulle ta sig därifrån. Då arenan tar upp till 60 000 åskådare är det en gåta hur de ska kunna ta sig hem. Logistiken är än så länge obefintlig och totalt underkänd.
T. v.: Det räcker faktiskt inte med en ynklig liten papperskorg när folk faktiskt vill slänga skräpet i stället för bara lämna det inne på arenan. T. h.: Ja ni ser ju själva hur 20 000 av de totalt 40 000 åskådare försöker nå pendeltågsstationen. Resterande 20 000 vandrade mot t-banan åt motsatt håll. Själv lyckades jag få tag på en taxi:-)
Sammanfattning
Självaste Friends Arena var en megastor besvikelse på alla fronter. Där fanns varken ett enda träd eller en bänk att sitta på utanför. Folk satt på ”plattan”. Inga lockande och färgglada tavlor eller annan utsmyckning. Interiören är lika trist som exteriören. Mörka gråblå säten med en och annan orange sits insprängd i. Vad är poängen? Efter bara några månader ser arenan redan sliten och trist ut. Det enda positiva jag kan nämna är att 40 tums displayen med utvalda repriser satt rakt framför oss.
Det blev ett långt inlägg. Jag förstår om ni inte orkar läsa det, men jag hoppas ni åtminstone gillar bilderna;-) Å ni som inte gillar fotboll över huvudtaget borde faktiskt älska inlägget;-)
Å det finns några skyltar med också - i fall Pumita gillar dom. Men det gör hon nog inte. För banderollen med det svenska landslaget kommer att reta henne lika mycket som den retade mig;-)
lördag 27 juli 2013
Hemma bra men borta bäst
Några polska häckar på färjan i Nynäshamn idag.
Det har jag då alltid hävdat, för borta bra och hemma bäst är totalt överreklamerad tycker jag. Det enda jag kan tycka är bättre här hemma är att mina inlägg som jag skriver visas med fullskaliga bilder och inte små fyrkanter som ni - mina stackars läsare - fick klicka på för att få upp. Sorry, det var liksom inte min avsikt att ge är extra arbete i sommarvärmen, men jag vet faktiskt inte hur man gör. Några tips!!!?
Toi toi på polska
Som jag skrev tidigare finns det fina offentliga toaletter överallt i Sopot – inte bara på stranden. Å visst är dom charmiga! Väldigt inbjudande tycker jag, åtminstone den på bild 1. På bild 2 ser ni en toalettvariant med en hel instruktionsbok som jag personligen tycker är aningen för komplicerad, speciellt om jag är väldigt kiss- respektive bajsnödig;-)
Polferries
Polferries heter färjebolaget som sköter båttrafiken mellan Nynäshamn och Gdansk. Båten är så långt ifrån ett SiljaLine/Viking Line kryssningsfartyg man kan komma. Den används till 80 procent för transport av arbetskraft till och från Sverige, många lstbilschaufförer som ligger på golvet under trapporna på båten där de samsas med backpackers. Båten är otroligt sliten och inte speciellt ren heller. Men personalen är guld värd!!! Det tog den (snygga) ”Chief receptionist” en kvart att ”korrigera” vår felaktiva bokning från lastbilschaffishytt med urin till lyxhytt med fönster för endast 320 kronor.
PS. Imorgon kommer kollegan och tillika fotbollsfreak Carola och jag befinna oss live på Friends Area i Solna för att se finalen Tyskland-Norge. Rapport kommer – varken ni vill eller ej;-) DS
torsdag 25 juli 2013
Poland calling - Del 9
onsdag 24 juli 2013
Poland calling - Del 8
Det här inlägget skulle ha handlat om hur roligt vi hade i Gdansk idag, om hur en grå morgon blev till en solig och varm eftermiddag, om semesterns godaste cappuccino, om ett besök i Polens största shopping center i Gunter Grass hemstad som börjar på W och resten är en mängd konsonanter, om en suverän middag och....
tisdag 23 juli 2013
Poland calling - Del 7
måndag 22 juli 2013
Poland calling - Del 6
söndag 21 juli 2013
Poland calling - Del 5
lördag 20 juli 2013
Poland calling - Del 4
fredag 19 juli 2013
Poland calling - Del 3
torsdag 18 juli 2013
Poland calling - Del 2
tisdag 16 juli 2013
Ett tacksamt ansvar
Det är hit vi ska. Staden har ett krökt hus och Europas längsta trädpier som är över 500 meter lång.
Det är Marit som i en kommentar till gårdagens inlägg ansåg att man faktiskt har ett ansvar som bloggare. Hon tyckte också att jag skulle släpa med mig datorn på semestern. Jodå, jag känner ett väldig tacksamt ansvar mot er som trots semestertider följer min blogg och kommenterar så flitigt. Det är ju för er jag bloggar – ja för min egen del också, då jag gillar att skriva som ni har märkt;-)
Tacksamhet
Åsså är det Eva som har en ”stående” rubrik i sin blogg som heter ”tacksamhet”. Den tjejen beundrar jag faktiskt. Hon har nämligen en sällsynd förmåga att kunna vara tacksam för precis allt som händer runt henne. Jag borde kanske känna som hon, men det gör jag inte. Om jag är tacksam så måste det vara något speciellt, något otippat, något utöver det vanliga. Annars går det ju slentrian i tacksamheten.
Är tacksam för folk med hjärnor
Idag inträffade just en sådan händelse som gjorde mig riktigt tacksam. Om ni har läst gårdagens inlägg så förstår ni att jag blev både glad och tacksam över tjejens agerande hos färjebolaget idag. Fick ju krypa till kors och ringa igen imorse. Då hade hon redan bokat både ut- och hemresan med bil. Den tjejen ska få en flaska vin i present av mig imorgon. Vad har jag lärt mig av allt detta då?!! Bara en sak: jag behöver ingen hjärna så länge någon annan använder sin;-)
PS. Imorgon får ni inget inlägg, men tack vare att vi nu kan ta bilen med oss så får även en dator följa med - så att jag kan ta mitt ansvar som bloggare alltså;-). Så ”stay tuned”! Det dyker kanske upp ett inlägg i ert RSS flöde när ni minst anar det;-) Vi hörs! DS.
måndag 15 juli 2013
Det där med obefintlig IQ
Innan jag delar med mig (= bjuder er på) dagens obefintliga IQ-handling vill jag gärna ge svar på era frågor angående mina två testinlägg igår.
Test, test, test
Ja inte kan man testa nå’t i lugn och ro här inte utan att ni hugger direkt med era kommentarer;-)
Alltså så här är det: Jag testade att ladda upp text och bild från iPhonen via Blogger-appen. Det är inget problem med text. Å även bilder funkar så länge jag tar bilden till ett inlägg i samband med inlägget.
Jag ville prova om det gick att lägga upp ett foto som jag tagit tidigare och sedan skriva inlägget. Puuuhhhh så krångligt det är med en liten iPhone. Att jag gör mig detta besvär beror på att jag inte vill kånka på en dator under semesterresan, men jag vill kanske blogga då och då. Hoppas ni uppskattar den goda viljan här;-)
Obefintlig IQ
Som jag berättade i lördags spontanbokade vi en semesterresa, vilket dock innebär att bilen inte kan följa med. Men jag ger mig ju inte i första hand. Alltså ringde jag upp färjebolaget idag och frågade om det ändå inte var möjligt att få med sig en ”liten” bil. Jo då chansen finns via ett rött (!!!) kölappsystem bla bla bla, där det är nästan alltid garanterat att nummer 1-10 får köra ombord i stället för gå. Först till kvarn liksom. Bingo tänkte jag och log mitt finaste leende via telefonen.
Berättade sedan för maken – fortfarande med ett saligt leende på läpparna. Ja hans svar kom blixtsnabbt:
- Sounds great, but have you checked that there is a chance to get back by car on the date we booked.
Ja ni förstår. Tur att vi har någon i familjen som kan skryta med en IQ högre än 60 eller så;-)
PS. Fotona jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra, men som helgbilder hos Marit passar de utmärkt. Ettan är tagen igår kväll klockan 21:30. Solen målar en röd remsa runt byggnaderna, vilket jag tyckte var urläckert. Tvåan är det maken som uppmärksammade mig på. Han tyckte att det är utmärkt att återanvända mormors gardiner som byxor;-) DS
söndag 14 juli 2013
”Lysande” utsikt
Efter att ha lyft varendra påse till höger i containern var det dags för "långsidan".
Det är alltid bra att ta med dig en tom kasse just ifall man hittar nå't användbart.
Skål med en härligt frostig flaska Corona:-)
Sedan några månader tillbaks har HSB ställt upp en container för grovsopor på vår innergård. Denna ersätter temporärt våra grovsopsrum som SITA inte kan nå på grund av byggställningar på andra sidan byggnaden. En lysande utsikt från vår balkong med andra ord - NOT.
Det händer allting något
Som ni ser är det långt ifrån bara grovsopor som hopas i containern. Här dumpas allt från stekpannor och soffor till emballage och hushållssopor. Kan väl säga som så att jag är glad över att den svenska sommaren inte bjuder på temperaturer runt 40 grader. Vill inte ens tänka på lukten! Men det händer då alltid något runt containern. Runt klockan 8 på morgonen under helgen slängs de första soporna för att följas av en strid ström skräp som hamnar med en duns på sophögen.
Containerråttor
Å visst finns det containerråttor också. Alltså inte dessa äckliga fyrbenta varianter (än) utan personer som väljer att återvinna det som har slängts. Helt okej tycker jag, men jag måste säga att jag är väldigt förvånad över herren som ni ser på bilden. Han kunde nämligen knappast gå med sin käpp, men gräva kunde han. Och fynda gjorde han uppenbarligen också.
Corona
Är osäker på om containerbilderna blir godkända av Pumita som bidrag till Skyltsöndag. Men jag lägger upp dom ändå. Gillar ju återvinning;-) Men skylten - som egentligen är en etikett på ölflaskan - vet jag att hon sätter ett G på. Hon har ju en förkärlek för bland annat Latinamerika och jag älskar denna öl med en limeskiva i. Alla bilder är dagsfärska förresten;-) DS.
lördag 13 juli 2013
Allt har sina för- och nackdelar
Allt har sina för- och nackdelar och lite spill får man helt enkelt räkna med. Så är det bara. Eller vad sägs om…
… fördelen med att boka en resa 12 månader i förväg.
Ja, man vet ju vad man får. Man har ett extremt framförhållande och kan under ett år drömma om just den resan.
… fördelen med att boka spontant från ena minuten till den andra.
Ja, man blir överraskad över ens egen extremt snabba handlingskraft som man inte visste att man fortfarande hade.
… nackdelen med en spontan bokning.
Ja, man missar hela slutspelet i EURO 2013. Det är väldigt surt, men som sagt lite (= mycket) spill får man väl räkna med. Och eftersom man är lite (= mycket) sent ute lyckas man inte heller att ta bilen med sig till resmålet. Men det är ju sån’t som händer när man är spontan och då gäller det bara att gilla läget och att improvisera;-)
PS. Bilden jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra. Jag tycker bara att vinklingen på busken och gatulyktan är ungefär lika sneda som mina bildvinklar i vanliga fall;-) DS.
fredag 12 juli 2013
Fredagsblandning
Norge-Island 1-1
Alla i Islands 23-mannatrupp var dóttirs utom en. Hon hette Jensen i
efternamn, men hon fick inte spela.
Men isländskorna hade vänligheten att bara skriva sina förnamn på tröjorna, som bland annat Brasilien gör. Det tackar jag för:-)
Alla på planen inklusive domaren hade hästsvans eller fläta, utom en inbytt Isländska som hette Dagny någontingdóttir och var kortklippt.
Tyskland-Holland 0-0
Tysklands tränare Silvia Neid skulle kunna vara Susjos syster.
Frankrike-Ryssland 3-1
Turneringens första seger, och jag kammade hem min andra 25-poängare i tipset vi har på jobbet. Yessss:-)
Replay på Modiga Modedagen
Visst borde jag lägga upp en fotbollsrelaterad bild, men jag vill ju bjuda er på lite variation. Modiga modedagen var det nämligen på mitt jobb idag. Endast en kollega firade den och växte med enkla medel genast från 1,62 m till 1,74 m. Hon gick dock väldigt försiktigt med de fina Replay skorna ni ser på bilden ovan. Familjen ska nämligen åka till High Chaparral med barnen och ett brutet ben ingår visst inte i besöket;-)
PS. Tusen tack för era kommentarer igår, speciellt Frejas långa utläggning. Riktigt genomtänkta kommentarer! Men jag förstår inte hur man kan hänga upp sig på en för liten skjorta när innehållet i denna är sååååå snygg;-) DS.
torsdag 11 juli 2013
Upp till diskussion!
Idag tänkte jag att vi skulle diskutera fotboll. Eller nej, det blir ju ingen diskussion utan en analytisk monolog från soffan, men om ni kommenterar så kanske det kan blir nå’t ändå;-) Det gäller såklart de två första matcherna i EURO 2013 – Italien-Finland och Sverige-Danmark.
Några iakttagelser från matcherna
Jag gillar damfotboll skarpt – suverän teknik, inga fula efterslängar, inget tjafs med domaren, till och med målvaktsspelet som alltid varit den svagaste länken i damlag har blivit riktigt vasst. Det enda som det måste jobbas betydligt mera med är passningsspelet, som var uruselt. Och att missa två straffar i en och samma match är en lyx som Sverige inte har råd med om man siktar på titeln. Nå’t att sätta klorna i för Pia!
Några observationer från sidlinjen (=soffan)
Ögongodis
De flesta av Italiens manliga fotbollspelare är skitsnygga, vilket jag har jag bloggat om ett antal gånger. Det kan man dock inte säga om landets damer. Bortsett från att detta faktum inte har ett dugg med självaste spelet på planen att göra gillar jag en viss kompensation här. Italienskornas tränare Antonio Cambrini till exempel. Han var vänsterback i klubblaget Juventus och i det italienska landslaget. Han var snygg då och han är det fortfarande. Riktigt medelålders ögongodis. Läckert! Kolla bilden bara!
Foto: ivid.it
Häckar
Manliga fotbollsmålvakter är nästan alltid långa och smala. Kvinnliga ditton varierar i ”höjd” men verkar utmärkas genom ”väl artikulerade” häckar. Undrar hur det kommer sig;-)
Foto: UEFA, SVT
Gay
Många damfotbollsspelare är gay. Varför? Jag menar jag känner bara till en enda gay herrspelare (som öppet står för sin läggning) – Glenn Hyséns son Anton. Varför finns det inte fler gay spelare i herrlagen? Jag bara undrar. Vad tror ni?