Livsnjutare

Här kommer en liten snabbis som jag såg hos Kicki imorse och som jag härmed knycker.

Ledsen är jag som tur är väldigt sällan
Ivrigt är jag alltid och iver i kombination med snabbhet gör att jag ofta får göra om saker;-)
Vrålhungrig blev jag vid Mörby Centrum ikväll. Alltså köpte jag ”hundmat” i form av en ”kokt med bröd”, stark senap och rostad lök.
Superglad blev jag då jag upptäckte att Hemköp i Mörby Centrum har tagit in grovmalet köttfärs (se bilden) som dessutom var märkt ”Högrevsfärs” i stället för ”köttfärs”. Har hästar högrev förresten;-)
Nespresso Arpeggio – säger bara testa denna espresso. En kick utlovas!
Jeremy Clarkson och Top Gear är mitt absoluta favo program efter Sportnytt och Sportspegeln
Urban art hos Atopia och konstnären Florian Kynman står väldigt högt på min dregellista just nu. Det är han som gjorde den härliga tunnelutsmyckningen som jag berättade om här. Mejlade ju till Täby Kommuns landskapsarkitekt och fick svar idag.
Te dricker jag sällan, men japansk ”salt te” gjort av sjögräs älskar jag.
Andfådd blir jag nästan aldrig. Det kan bero på att jag sällan springer på marken eller i trappor.
Rumstemperaturen i vår lägenhet ligger runt 22 grader under vintern. Helt perfekt!
Euthyphro är ordet min engelska make föreslog när jag bad honom om ett ord. 30 minuter senare (= nu) är jag väl insatt i Sokrates dialoger med Plato. Googla Euthyphro om ni vill höja er allmänbildning som jag precis tvingades att göra;-)

PS. Om jag inte hinner med att kika in hos er alla ikväll så gör jag det imorgon kväll i stället... med en vinare;-) DS

Oh thank Heaven - en underbar dag i bilder

När man väntar på bussen kan man ju alltid titta ner och då kan man hitta en gammal tändare med en text som passade den här dagen perfekt. Ja så är tändaren ju lime grön också;-)

Idag var det första dagen sedan den 1 december 2012 då mitt hopp tändes att det kanske blir vår även efter den här vintern. Bara känslan att lämna lägenheten på morgonen utan dessa extremt osexiga täckbyxor och med bara en hood på huvudet i stället för två är så obeskrivligt skönt. Plusgrader, sol, porlande stuprör, små bäckar som rinner nerför gatan, vatten som droppar ner från taken – för all snö blir ju vatten till slut;-) Helt underbart.
Hoppas att bilderna jag lägger upp gör er lika glada som mig. Ni som har haft grått väder idag får i alla fall lite solstrålar av mig i stället. Ni som kunde glädjas åt finvädret idag får väl ta fotona som dokumentation att det verkligen har hänt. Enjoy!


En ganska cool bild från Vasastan.


Jag gillar att leka i solen som ni vet. Observera alla vattenpölar på trottoaren:-) Det droppar från taket som ni ser - på riktigt.




Lite vårstädning - jag menar -putsning. När IT-bästisen Radde bjuder på bloggfoder brukar det handla om min bloggprinsessa Nika. Men den här gången bjöd han på före-, under- och efterbehandling av hans skor. Kollegan Susanne hade nämligen anmärkt på att skorna behövde en "spring makeover".


Till sist en solnedgång till bara för att den var så vacker klockan 18:00 i kväll.

600 Euro – del 2

Tänkte låta er veta vad som har hänt med "min 600 Euro. Hoppas ni kommer att skratta lika mycket som jag gjorde.

Bakgrund
Ägarna till lägenheten som vi hyrde i Alicante i oktober är världens gulligaste par. Vi mötte dom irl och det klickade direkt. Det enda negativa jag kan säga om dom är att de är väldigt disträa, vilket kanske inte är så förvånande då båda är geologiprofessorer – den ena på universitetet i Zaragossa, den andra i Madrid.
Igår kväll skrev jag ett mejl till kvinnan och tackade för generositeten gentemot mig;-) Hennes svar kommer här.

Spaniens ekonomiska kris
- Vad säger du!??? Först förstod jag ingenting, men till slut gick det upp för mig vilket fruktansvärt misstag jag begått. Två personer överförde handpengar för att reservera lägenheten i Alicante. Vi var på dom flera gånger och undrade varför de inte har skickat pengarna.

Post-it lapp
Nu när jag läste ditt mejl minns jag att jag hade en post-it lapp med ditt kontonummer bredvid datorn och jag bad dom att sätta in pengarna där. Jag blev lite fundersam när jag läste ”SEB”. Googlade namnet och såg att det var en svensk bank, så jag trodde att den säkert hade slagits samman med vår spanska bank. Det råder ju ekonomiskt kaos här i Spanien så...
Det var sent på kvällen och jag orkade inte ringa min man för att kolla hans kontonummer. Du vet jag är ju hans ”sekreterare” för att jag kan engelska.
Tack så hemskt mycket för ditt mejl. Nu kommer jag fira att åtminstone du har koll på ditt konto.

Slutklemmen i form av ett PS
- Det är nog bäst att jag kollar makens kontonummer ifall du har tappat det. Då kan du sätta in pengarna direkt på hans konto. Tusen tack på förhand, kram X

PS. Än en gång har bilderna jag lägger upp ingenting med inlägget att göra. Solnedgången över Täby ikväll var betydligt mera ”on fire” efter eftermiddagssolen än vad min mediokra bild visar. Åsså släpade maken hem tre kilo Dantes Inferno från bokrean…DS.

Ärlighet varar längst eller…

Också det här inlägget får er förhoppningsvis att skratta förutsatt att ni förstår vad som har hänt mig idag. Har själv inte riktigt klurat ut det, men ni kanske har en idé här.

Kontouttdrag
I går gjorde jag ett virtuellt besök hos min bank och blev väldigt positivt överraskad då mitt lönekonto hade ökats på med 300 Euro (cirka 2 500 kronor). Tack så mycket tänkte jag men kollade ändå vem den generösa avsändaren var. H*n hade en adress i Rumänien, pengarna kom från en fransk bank och meddelandet förkunnade ”payment accomodation flat Alicante for Xxxx”. Jag har inga fördomar mot personer i de forna öststaterna, inte mot franska banker heller – eller ja, det hade jag uppenbarligen - då jag ringde min bank idag.
Jag förklarade mitt ”positiva” kontoutdrag och tjejen lovade att återkomma.

Å en till
Det tog inte många minuter tills Gunilla från banken hörda av sig igen och berättade att jag precis fått ytterliga 300 Euro insatt på mitt konto. Den här gången var det en fransman som tyckte att jag behövde pengarna. Bussigt! Hoppas det fortsätter på den inslagna linjen. Kan ju faktiskt inte låta bli att känna frestelsen här. Är ju bara människa eller hur;-) Å det där med ärlighet varar längst - ja...;-)

Förklaring
Ja, förklaringen är ganska enkel eller också inte. När vi hyrde en lägenhet i Alicante i oktober fick vi betala en handpenning på 300 Euro. Då vi inte förstörde lägenheten satte ägaren pengarna in på mitt konto igen. Det var i november ifjol. Så om ni är Sherlocks därute undrar jag om ni har samma förklaring som jag:

- Ägaren av lägenheten gillar mig så mycket att han låter sina hyresgäster sätta in handpenningen på mitt konto i stället för på sitt eget.

Ja… fortsättning följer. Å pengarna är än så länge kvar på mitt konto som fylldes på ytterligare med lönen idag. Bra det!

PS. Bilderna jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra. Ettan tog jag imorse vid 8,6 minusgrader. Den visar en ”igelkott” på en ledstång alternativ en djupfryst giraff. Tvåan togs klockan 12:00 vid Vanadisplan i Vasastan. Den är ett bevis på att solen faktiskt sken idag. Som ni kan se på bilden dokumenterades detta sällsynta fenomen av fler än mig. DS.

Partaj på Plattan

Plattan vid Sergels Torg är ju vida känd och ökänd över hela landet. Igår hamnade jag (av misstag) i Harlem Shake flash mob’s uppvisning på Plattan.
Alltså ärligt talat visste jag inte vad jag tittade på, än mindre hade jag hört talas om Harlem Shake. Men sådant går ju att ta reda på – irl och på plats så att säga. Man väljer helt enkelt ut två tjejer med Doc Martens på fötterna och med lila respektive rosa hår, flashar sitt charmigaste (= dummaste) leende och frågar.
Svaret var väldigt lätt att ta till sig:

- En utvald person dansar lite, sen när droppet i låten kommer, då är det bara för resten att flippa ur.

Jaha, tack. Då vet jag det…

Hur det såg ut igår klockan 15:00 på Plattan ser ni i mina bilder ovan. Jag kan lägga till att det var mulet, temperaturen låg runt noll grader och medhavda Jägermeister flaskor gjorde ett utmärkt jobb att hålla mobben varm. Killen med den limegröna ”bikinin” i mittenbilden höll krampaktigt i sina ädlaste och troligen av kylan väldigt krympta delar, men han hade åtminstone förstånd nog att bära en mössa;-)

Det här får bli mitt bidrag till Marits helgbild här.

PS. Jag börjar bli gammal, jag hänger liksom inte med längre. Frågan är väl om jag missar nå’t;-) DS

In the ”Mood” en lördag

Idag bestämde jag mig att komma ”in the Mood” och åkte in till huvudstaden. Tänkte spendera alla pengar som var kvar på kontot inför löningen på måndag. Lätt som en plätt, och mitt mål var gallerian Mood som jag faktiskt inte hade besökt innan. H*n som mötte mig vid ingången (se bild ovan) fick mig att klia mig i skallen, och nej - jag har inga förutfattade meningar;-)



En salig blandning
Gallerian med sina tre plan är – mrrhhhmmmm… annorlunda. Den har massvis med fina matställen som jag inte testade då jag precis ätit mig mätt på en turkburgare i Hötorgshallen – ooooops. Butikerna är också… annorlunda. Många udda märken (Lindex, H&M med mera göra sig icke besvär) och om jag säger Alessi och ”Posh Living” så förstår ni att man nog borde ha betydligt mera pengar kvar på kontot än vad jag hade för att shoppa loss.



Doggis
För att komma ”in the mood” i lugn och ro har Mood ett eget doggis som dock heter hundlounge på fiiiint språk här och hunden ser ut som en trimmad häck; hittade dock inget ”dagis” för tvåbenta som visserligen inte skäller men väl kan skrika i folkvimlet.



Utsmyckning
Kopparrör är dyra som ni vet och ett väldigt begärligt stöldgods om man säger så. Men Mood lyckades med att betala en förmögenhet (antar jag) för att få till denna helt suveräna utsmyckning. Mums, bara den var värt besöket hos Mood å det kostade ingenting att titta på den heller;-)
Med andra ord så har jag alla mina pengar kvar på kontot…

Via rymden och arkitekturpärlan till ”Made in Jail”

I gårdagens inlägg visade jag den vänstra sidan av tunneln. Nu får ni se den högra också. Personligen gillar jag gårdagens bättre.

I rymden
Stort tack för alla era kommentarer till gårdagens inlägg. Skrattade gott åt era tolkningar vad den översta bilden föreställde – en omröstning i Riksdagen, en metallisk halslänk på solvarm brun hud och IT-bästisen Radde trodde att det handlade om en sittplan på en biograf eller ett fotbollstadion.
Tunnelväggarna har fått ett rymdtema eftersom bostadsområdet där jag bor byggdes med inspiration från rymden. Ni som har hängt med här ett tag och sett mina bilder från området har kanske förstått att jag bor i en hög banan (av två). De två höghusen är ovala och kallas i folkmun för bananhus. Innanför höghusen finns två låga ovala byggnader också som dock inte heter mini chiquitas;-)

En arkitekturpärla
Jag bor inte bara i en banan utan även i en arkitektonisk pärla. Det påstår Martin Rörby, arkitekthistoriker. Han kallades nämligen in till Sveriges Television för att presentera området där jag bor. Filmen visades för någon vecka sedan på svt1. Den spelades in i somras och jag minns att kamerateamet fick skjuta upp inspelningen gång på gång då de ville presentera bananerna i strålande solsken, vilket dom också lyckades med till slut.
Och för er som är lite nördiga kan jag också berätta att området designades av ingen mindre än Sune Lindström, som till och med jag kände till. Han är bland annat pappa till Svampen i Örebro, Kuwait Towers och Wenner-Gren Center i Stockholm.


Made in Jail
Och innan ni somnar efter att ha läst mitt första och troligen enda informativa inlägg någonsin tänkte jag avsluta med den här coola killen som jag upptäckte i Vasastan för några dagar sedan. Han satt utanför en frisörsgalleri eller om det var en gallerifrisör. Han skulle ju kunna komma från rymden om man tänker efter trots eller på grund av att han är tillverkad i fängelset;-)

PS. Jag har förresten mejlat till Täby Kommuns Landskapsarkitekt och bett om konstnärens namn. Ja vad gör jag inte för er (och mig själv;-)) DS.

En torsdag från morgon till kväll

Klockan 07:30: Den första och mig vetande enda offentliga utsmyckningen som Täby Kommun någonsin har åstadkommit nära mitt bostadsområde. Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge sägs det och den väggbeklädnaden i gångtunneln var då väl värd att vänta på i sisådär 20 år eller så. Säger bara rost + LEDar, läckert!


Klockan 10:30: IT-bästisen Radde överlämnar den här sötingen - en minimus i favo färgen - till mig. Då den inte fungerar längre hänger den nu på väggen i mitt tjänsterum. Tack Radde, du vet precis vad jag går igång på;-)


Klockan 14:30 skedde äntligen miraklet som vi nollåttor har väntat på i drygt två och en halv vecka – solen gjorde en strålande comeback... och förde sex minusgrader med sig. Kan ni tänka er - jag klagar inte ens över kylan;-) Bilden är tagen strax före klockan 16:00 från 9:e våningen på mitt jobb. Ni ser väl lampan i mitten på bilden:-)


Klockan 17:35: Mörby Centrum. Är glad att jag inte bor i Täby Kyrkby.

Mera färgterapi

Om ni tittar ner från trappan där jag står och tog bilden ser ni ingången till självaste vardagsrummet och några härligt färgglada våningsplan. Det var väl enkelt;-)


Här ser ni den fritt hängande trappan som jag stod på i bild 1 samt en av många färgglada sittgrupper.


”Gräver du din egen grav med kniv och gaffel” heter konstverket som står mitt i vardagsrummet. Konstnären tar upp temat fetma genom att visa en överviktig dalahäst. Tog även en bild framifrån som visar både tuttar och valkar, men den blev inte så lyckad - bilden alltså.

Kul att ni uppskattade mina färgkickar i gårdagens inlägg... trots att många av er egentligen inte förstod vad ni tittade på. Det har jag full förståelse för. Några av oss jämförde nämligen våra bilder på jobbet idag och jag kan väl säga som så att det inte var så många av mina kollegor som förstod det heller och undrade om vi hade besökt samma ställe. Oooops.

Konst vs. dokumentär
Chefen Håkan sammanfattade ”fadäsen” klockrent och konstaterade att kollegan Anders och jag helt enkelt är konstnärer som ser saker som en ren "dokumentärfotograf" inte iakttar alls. Måste säga att jag tog det som komplimang:-)

Då det idag är exakt två veckor sedan vi nollåttor senast såg solen bjuder jag er på mera färgterapi från gårdagens studiebesök i Swecohuset. Observera att jag lägger upp några bilder speciellt för er som inte förstod igår. Det går kanske bättre för er idag, även om fotona är långt ifrån dokumentära;-) Ni som förstod igår förstår nog idag med;-)
Dessutom tycker jag att det finns en massa underlagda saker och ting på bilderna så att serien alldeles utmärkt passar in som bidrag till Onsdagstemat som är just ”underlagd”.

Fler underlagda saker hittar ni här.

Mitt nya vardagsrum

Idag har jag hittat det – mitt nya vardagsrum. Det är modell XXXL, 11 våningar högt, har en fritt hängande trappa, 11 konferensrum - alla i olika färger, är totalt LEDad såklart och har en biblioteksvägg som är lika högt som hela vardagsrumsväggen alltså 11 våningar. Att jag sedan får dela min nya färgsprakande oas med 1 599 anställda kan jag leva med, då jag får det gröna rummet helt till mig själv;-)
Vardagsrummet är del av en miljöbyggnad och tillhör Sweco i Marieberg, Stockholm. Innan byggnaden, som byggdes 1962 blev ett vardagsrum var det Svenska Dagbladets huvudkontor (till 1997).
Kolla bilderna och njut. Det gjorde jag idag och jag kan liksom inte sluta dregla. Lovade er ju en färgkick igår. Varsågoda! Om ni vill se fler bilder säg till.


Redan i receptionen får man en färgkick som heter duga.


Som sagt, så här kom "mitt" vardagsrum till.


Mums, dregel, dregel:-)


Så läckert, så himla fräckt!


Här ser ni mitt eget bås i vardagsrummet. Det är då verkligen inte synd om mig.


Det här perspektivet får mig att dregla ännu mera:-)

Här kan ni läsa mer om ”miljöbyggnaden”. Om ni inte känner till Sweco finns mera information här.

En ”tasty” måndagsblandning

Till en början med vill jag tacka alla er därute i bloggosfären för era kommentarer till gårdagens inlägg. Helt otroligt faktiskt och jag blev väldigt glad kan jag berätta:-) En av kommentarerna kom från danska Mariane som uppenbarligen saknar mina bidrag till sina utmaningar;-) Sedan årsskiftet ligger jag ju lite lågt med deltagandet i olika fototeman av den enkla anledningen att jag vill utmana mina två små grå med att tänka själv och inte sätta mig vid ett dukat bord där temat är serverat.



Tasty
Men när Mariane nämnde sin senaste utmaning – idag heter den ”tasty” och ska illustrera innehållet i våra kylskåp - kunde jag inte stå emot. Har ju visat vårt kylskåp en gång förut och det var lika ostylat då som det är nu. Men medge att det åtminstone innehåller några färgklickar. Om varorna är tasty – ja, det kan man ju ha delade meningar om;-)



Stambytesbråte
Ska inte plåga er med vårt stambyte nå’t mer. Nu är det grannens tur mittemot att lida sig igenom det. Hon är lika smart som vi och har rest bort. Det som dock börjar reta mig är att allt stambytesbråte är "prydligt samlat" i entréhallen på bottenvåningen. Ja ni ser själva. Förutom att jag kommer att bli hantverkare i mitt nästa liv, då jag kan lämna skräpet åt någon annan att plocka upp efter mig så tyckte jag ändå att bilden var lite kul. Gissa varför;-) Anledningen till att jag tog fotot i helgen var att jag inte ville lägga upp en grå och trist helgbild. I nollåtta har vi nämligen inte sett solen på två veckor… och ute snöar det just nu…

Fler ”tasty” bidrag hittar ni här.
Fler helgbilder finns här.

PS. Imorgon ska jag och några kollegor besöka ett riktigt ballt ställe. Så "stay tuned", hoppas det blir mera färgterapi här på bloggen imorgon. DS.

Fototriss: ”Gemenskap”

Helena på Fototriss och Per-Anders, som vann förra omgången av Fototriss vill se bilder på ”Gemenskap” idag. Ett bra tema men otroligt svårt när man inte fotar ”flockdjur” i form av tvåbenta och fyrbenta varelser. Som ni vet lägger jag ytterst sällan upp personer och djur. Så jag tänkte först hoppa över temat den här helgen. Men sedan kom jag på att jag ju kan ”fuska” för en gångs skull. Jag låter liksom datorns ”Alt Gr” och ”PrtSc” tangenter agera avtryckare. Å det funkar ju det också. Frågan är bara om ni gillar det här inlägget eller om det ens platsar som bidrag…


Synonymer.se…
… är min favo när jag vill ha alternativ eller en ”bollplank” till teman som är svåra. Fick dock ingen hjälp där den här gången.


Google+
Gemenskap i cybervärlden genom bland annat bloggandet är kul. Tycker till och med att vi bloggare är en stor krets personer som är riktigt schyssta kompisar. Kolla bara min nya header som Margareta skapade åt mig idag. Urcool ju. 1 000 tack tjejen!
En annan sak är dock ”fejk-gemenskap”. Öppnade ett av mina två gmail konton igår och måste säga att det uppenbarligen är betydligt fler personer som verkar veta vem jag är än tvärtom. Denna gemenskap kan jag vara utan. Anders är den enda jag känner för han är ju en av mina favo kollegor. Kommer att ”nobba” Google+”


Facebook
Även Facebook och Twitter ger samhörighet med alla och ingen. Har frågat mig många gånger hur folk letar upp den här lilla bloggen och vill bli min vän. Dom känner inte mig och jag lovar att jag inte har den blekaste vem dessa personer är. Står fortfarande på mig och våga vägra att vara med i denna gemenskap. Jag håller för grupptrycket om man säger så;-)

Fler ”riktiga” bidrag till ”Gemenskap” hittar ni här.

Ordlös Lördag: ” Minimalism i svart och vitt”

Fler minimalistiska vart/vita bidrag hittar ni här.

En suddig fredag

Suddigt
När man har kommit halvvägs till busshållplatsen och tycker att världen ser aningen suddig ut kan det bero på att det faktiskt är grått och eländigt ute. Men anledningen kan också vara att man glömt sina glasögon hemma. När man väl har kommit på att man inte ser längre fram än cirka fem meter finns det två valmöjligheter: man går tillbaka till lägenheten och hämtar glasögonen eller så struntar man i den suddiga omvärlden och fortsätter till jobbet. Ni kan säkert gissa vilket alternativ jag valde;-)

Fel buss
Under eftermiddagen ringde gulliga Roffe från bilverkstaden och berättade att bileländet var klar för hämtning före klockan 17:00. Alltså går man mot busshållplatsen, väntar på 73:an men stiger på 59:an av misstag. Jag menar utan glasögon ser siffrorna 73 och 59 förvånansvärt lika ut.

Körning i strumplästen
När man med en kvart tillgodo anländer till verkstaden prioriterar man att fota några av godbitarna som står där först (se bilder). Sedan betalar man räkningen som inte inkluderade en biltvätt (se bilden), tar emot en kram och nyckeln, sätter sig i bilen och kan konstatera att det 1. inte går att köra bil med Icebugs, 2. sikten – min alltså – inte är så lämpad för bilkörning. Alltså tar man av sig skorna, kör i strumplästen med full värme på och kryper hem i snigelfart.

En vaggad bil
Väl framme vid parkeringsplatsen ser man med förvåning att någon har gjort ett försök till plogning. Då bilen befunnit sig på verkstaden sedan i måndags är självaste ”infarten” till parkeringsrutan blockerad med en 30 centimeter hög snövall. Återigen har man två alternativ. 1. öppna bakluckan, ta fram skyffeln, börja gräva och skapa en slät yta. 2. man backar bilen, tar sats ungefär 10 gånger och ”vaggar” in bilen i rutan. Ni behöver inte gissa vad jag gjorde. Bilden ovan visar resultatet på ett utmärkt sätt;-)

”Serendipity” och Happy Valentine's Day

Ordet i rubriken - serendipity - känner ni inte igen eller hur!? Ella ja, ni som är smarta kanske vet vad det betyder. Själv hade jag aldrig hört ordet förut. Men vi kan väl ta det från början.
Under eftermiddagen gick jag ner på gatan för att ta en rökpaus. Öppnade ytterdörren, tittade upp och tänkte ”den här mannen känner jag igen”. Mannen som var i fart med att ringa till mig var maken.

- Vad gör du här?

- Oh you know it’s Valentine’s day and I thought I’d surprise you. I’ll buy you a cup of coffee if you’ve got the time.

En lycklig man
Två minuter senare öppnade vi dörren till favo stället l’Incontro. Den trevliga ägaren som två timmar tidigare hade serverat mig lunch log sitt bredaste leende. Jag menar - är man stammis så är man. Jag introducerade maken för honom och hans leende blev ännu bredare. När han kom med beställningen ställde han ner brickan på bordet, la båda händerna på makens axlar och sa:

- Du är en lycklig man.

Maken, som ju är engelsman ogillar fysiskt kontakt med främlingar samt ”small talk” tittade frågande på ägaren.

- Du är en lycklig man som har en alltid så glad och trevlig kvinna.

Då pep maken högröd i ansiktet:

- Jo, jag är en mycket lycklig man.

Det kallas “serendipity”: “ett lyckligt sammanträffande”, en “trevlig överraskning” eller att hitta något fint utan att specifikt leta efter det. Jag gillar ordet skarpt. Jag gillar också maken skarpt;-)

Med detta sanna och ganska gullegulliga inlägg (snyft, snyft) önskar jag er Happy Valentine’s Day!

Tycker att det här inlägget passar utmärkt som torsdagstema "I like".

PS. Bilden jag lägger upp är ett av alla geléhjärtan som mitt företag bjöd oss på idag. Har sparat det till er;-) DS.

En lista på "B"

Monica kommer att bli med Gösta den 3 mars. Hunden på bilden visar Gösta - tror jag iaf - om sisådär 10 år;-)


Norra Station. Ni kan se klocktornet och den gamla, fina stationen som snart ska jämnas till marken. Ni ser väl färgklicken - den röda containern!?


Busshållplats vid Norrtull i kväll. Damens päls skulle kunna härstamma från några grävlingar.

Då min fantasi börjar sina i det gråa vädret så lägger jag helt enkelt upp en lista som jag har knyckt av minst fyra bloggare därute i cybervärlden. Ni får gärna sno den från mig också om ni vill!
Alla svar måste börja med den första bokstaven i ditt namn och man får inte använda samma ord två gånger.

1. Vad heter du? BP
2. Ett ord på fyra bokstäver: Boll (sätt en ”fot” framför ”boll” och jag är helt nöjd)
3. Flicknamn: Boel (Påminner om Joel som jag gillar)
4. Pojknamn: Bart (Bart Simpson alltså)
5. Yrke: Bokbindare (jobbar ju med böcker, så det var enkelt)
6. Färg: Blått (inte min favo färg, men vårt sovrum går i blått)
7. Klädesplagg: Blus (som jag inte äger)
8. Mat: Bibimbab (koreansk rätt som jag kan varmt rekommendera)
9. Sak i badrummet: Hur många som helst: Badrumsskåp (2 st som maken krockar med varje morgon, åtminstone ett av dom), badkar som är hal (= nytt), badhanddukar, belysning (LEDar som fungerar än så länge, men medförde ett sänkt tak som 1,96 m långa maken inte uppskattade), badrumsmatta (i lime grönt så klart, bomullstussar (för att ta bort mascaran), badrumsvåg (lime grön den också).
10. Plats/stad: Banjul (Gambia, som jag faktiskt har besökt)
11. En orsak att vara sen: Bakfull (vilket jag inte är så ofta… längre)
12. Något man skriker: Beware of the dog!
13. Film: Black Rain (Michael Douglas körde en Suzuki motorcykel i den filmen. Jag jobbade för svenska SUZUKI då och vi fick såväl kopior på jackor och solglasögen)
14. Något man dricker: Baileys (svärmors absoluta favo, men alldeles för sliskigt för min smak)
15. Band: Beatles
16. Djur: Bondkatt (trots att jag inte gillar katter), alternativ Björn då;-)
17. Gatunamn: Bredängsvägen (som jag aldrig gått/kört på, men den finns – jag lovar)
18. Bil: BMW (en favo)
19. Sång: Billy Jean, Michael Jackson
20. Känd person: Blair Tony (skulle vilja hans förmåga att tala)

PS. Bilderna jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra, men de är dagsfärska. Försökte förtvivlat att hitta några färgklickar i grådiset. Ja, resultatet ser ni ovan. Det blev liksom inte bättre än så;-) DS.

När blixten slår ner i februari

Igår sa den 85-åriga Benedictus XVI upp sig från sitt jobb som påve. Han tillträdde tjänsten den 19 april 2005. Han har dock varit verksam inom den katolska kyrkan sedan 1951. Alltså borde han ha haft en uppsägningstid på sex månader. Han går den 28 februari, en uppsägningstid på två och en halv vecka, vilket gör mig misstänksam. Att han är den första på 600 år som självmant säger upp sig som påve gör att varningsklockorna ringar ännu högre. När sedan också blixten slog ner i Vatikanen konstaterade maken torrt

- Zeus is making a comeback. He’s sick of it all and wants to put an end to it.

Zeus ni vet från den grekiska mytologin som var fader till alla gudar och människan och som slängde ”välriktade” blixtar på utvalda mål.)

Twittercitatet
Och om ni inte skrattar än så kan jag bjuda på ytterligare en läckerbit som fick mig att asgarva:

Påven: en typisk stackars mellanchef klämd mellan medarbetarnas förväntningar och ett minst sagt otydligt ledarskap från sin närmste chef.

Källa: Psykologen Per Naroskin/Aftonbladet

Den dagsfärska bilden jag lägger upp har absolut något med inlägget att göra eller tycker ni inte det;-)

PS. Det var många av er som såg att det saknades en riktig balkong på det urtrista huset i gårdagens inlägg. Några var till och med riktigt uppmärksamma och såg att även julbelysningen fortfarande hängde kvar. Visst skrev jag att det är Täbys tristaste gågata. Japp, det gjorde jag nog.

Sammanfattning av en semesterdag

Bollen i mitten är en sol som försöker lysa upp Roslags Näsby, centrumet som gud glömt om det inte vore för min tandläkare som har sin praxis där;-)

Parkeringsgaraget i Täby Centrum, Plan 2 - här blev jag genast gladare:-)

Biblioteksgången vid Täby Centrum. Tråkigare gågata får man leta efter. Förresten - finn ett fel med byggnaden.

En behaglig resa bakom plogbilarna

Humöret
Humöret på topp till klockan 09:30 då telefonen ringde och väckte mig.
Humöret fortfarande på topp fem minuter senare, då min tandläkare hade fixat en återbudstid till klockan 11:30 idag.
Humöret naggat i kanten en dryg halvtimme och 1 875 kronor senare. I priset ingick dock tre (snygga) tandborstar för 50 kronor…
Humöret fick sig ytterligare en knäck när remmen på min axelväska sa tjoff. Ett besök hos Indiska i Täby Centrum för inköp av en ny väska och ytterligare 299 kronor senare var jag lite gladare då jag precis hade sparat 200 kronor eftersom väskans pris var nedsatt.

Lunch
Efter dessa vedermödor åt jag en utmärkt lunch på den enda lokala restaurangen där jag lyckades med att dränka handväskan – observera inte den nyinköpta axelväskan – i tzatzikin som medföljde lammfärsbiffen.

Bilprovningen
Då väglaget i Storstockholm var lite prekärt idag var jag (för en gångs skull) tidigt ute när jag styrde Tintin till bilprovningen i Vallentuna. Det var tur det, då jag fick köra 15 kilometer i 40 km/h bakom två plogbilar. Efter undersökningen fick jag veta att Tintin lider av ett rostigt bromsrör vänster fram och tre hundradelar av förhöjd lambda, vilket jag trodde var en grekisk bokstav (λ).

Bilverkstaden
Alltså körda jag tillbaka till min hemkommun och lämnade in bilen till min gulliga bilverkstad i Viggbyholm. Då verkstaden till och med är auktoriserad att ”släcka tvåor” slipper jag åtminstone att åka tillbaka till världens ände – Okvista i Vallentuna där Bilprovningen finns.

Hemresan med tåg
Då jag inte orkade gå fyra kilometer hem på oplogade gångvägar valde jag att ta Roslagsbanan. Fick vänta i 15 minuter och förfrös mina två stortår, vilket nog inte gör så mycket då jag har 8 smårackare kvar.

Bilderna jag lägger upp visar hur jag upplevde dagen. Å då jag egentligen har haft långhelg så hoppas jag att de platsar som helgbilder hos Marit.