De senaste dagarna har jag och några arbetskamrater under luncherna funderat på varför det finns så otroligt många bloggar ute i cybervärlden. De finns knappt ett ämne kvar att skriva om… och vissa saker borde man över huvud taget inte publicera tyckte vi.
Men vad är det egentligen som får alla dessa människor att blogga?!!!
- Har man kanske alltid velat bli författare?
- Vill man uppmärksammas (synas/höras) och tillhöra de kanske två procent som kan leva på sin blogg
- Är man blyg och ber om ursäkt för att man finns i det "verkliga" livet
- Är man en osocial och ser fördelen i att gömma sig bakom (den relativa) anonymiteten på nätet.
Mina svar på frågorna:- nej, jag har aldrig haft några sådana ambitioner
- nej även på punkt 2
- definitivt nej på punkt 3
- här är jag kluven. Är visserligen inte direkt osocial, men är hellre två än 20 personer om man säger så. Är alltså inget flock-eller partydjur direkt.
Dessutom gillar jag att vara tämligen anonym. Det är ju en del av tjusningen tycker jag. Det är spännande och roligt att möta alla dessa bloggare (som jag har valt själv) nästan dagligen. Är inte så säker på om jag skulle vilja "dejta" er i verkligheten, om ni förstår vad jag menar. Tycker om att fantisera hur ni ser ut, hur ni lever, vad ni gör om dagarna och så vidare. Den spänningen vill jag ha kvar. Tycker ni att det är konstigt eller håller ni med!???
Bilden har jag knyckt från Snec
PS: En som verkligen inte vill vara anonym är "Kotteby" – som ju lirar i en annan division. Boken som jag beställde låg på hallgolvet idag. Helglektyr med andra ord. Och om jag inte bloggar något mer efter helgen så har jag skrattat ihjäl mig under läsningen ;-) DS
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
Sista inlägget
1 år sedan
.JPG)
6 kommentarer:
Nix pix jag vill inte bli berömd, har inga författardrömmar och kan inte påstå att jag är blyg (det kan nog ingen annan som jag känner irl heller:)) Är hyfsat social, men trivs med att ha mina bloggvänner på bloggen, så jag förstår precis. Men jag tycker det är vansinnigt roligt att få respons på mina bilder istället för att de ligger och skräpar på datorn.
Och nej, jag kan inte spela gitarr eller piano - inte ens trummorna som står här hemma. Det är barnen.:)
Hoppsan hur ska jag få ro i helgen - nu vill jag ju ut och fota detaljer på fordon. Men det är kalashelg - både jag och dotter så det kommer folk hit... undra just om jag kan smita en timme. Synd att det är så mörkt nu :)
Den här "målningen" finns nere vid blå linjen vid Fridhemsplan.
Ja varför bloggar man?
För min del är det nog att jag helt enkelt gillar att skriva och jag delar gärna med mig om mitt liv :) Föreläser då och då och med bloggen så kan man ju nå ut till ännu många flera människor....vad vill jag nå ut med då...hahaha att man kan ha ett gött liv trots funktionsnedsättningar, att det mesta går mm
Jag är ite blyg och ocosial fast jag kan gilla lugnet och ensamheten ibland också. Jag är inte fattig och räknar inte med att bli rik och brömd för min blogg...hahaha då fick jag nog jobba på bättre :)
Jag bloggar inte för att bli bekräftad men jag kan erkänna att jag tycker om att få positiv respons, vem gilar inte det ;)
Kram och godnatt till dig!
Tänk vad jag har skrattat åt denne mans serie"teckningar".
Jan Berglin, han är toppen han!
Du missade ett alternativ när det gällde att starta en blogg:
* Bli tvingad.
Jaha, tänker du då, vad menar hon?
Ja hur mycket tjat kan man stå emot när partnerna hela tiden pratar om hur roligt det är med en blogg, bla bla bla...
Snacka om indoktrinering - till slut gav jag upp. ;)
Tidigare hade jag en bild av mig själv som en person som "tyckte det var kul att skriva" men den bilden har jag fått revidera, sååå himla kul är det inte.
Att "synas" - knappast när man har en anonym blogg.
EGENTLIGEN vet jag inte om jag ska ha nån blogg överhuvudtaget.
Önskar Trevlig Helg!
Min anledning till bloggandet står i "headern" i min blogg:
BLOGGA - MITT SÄTT ATT UMGÅS!
Jag vill då rakt inte träffa någon IRL, jag har det så bra här, under min korkek! ;)
Sedan är det ju faktiskt så att de du pratar med ofta saknar du aldrig samtalsämnen med.
Dessutom behöver man då rakt inte läsa bloggar man inte gillar, allt är så ENKELT i bloggvärlden, jag förstår inte varför folk ska gräva ner sig i så djupa tankar och funderingar? Nä, bara häng med i de svängar du gillar.
Lätt som en plätt! För egen del hoppar jag över gnäll-/mode- och kanske någon mera "kategori". Konstiga bloggar är de jag har i topp! =)
Ja, visst är det märkligt. varför man bloggar. Visst finns det en viss bekräftelsebehov, annars hade man ju aldrig skapat dem i ett forum som Internet, utan skrivit dem hemma i sin pärm. Som jag också gör i och för sig. Vissa texter bör hemlighållas och behållas i det dolda. men min blogg är mer mitt alter ego. Man kan spexa och skoja på en helt annan nivå. Jag ljuger aldrig i min blogg, utan förskönar texten/berättelsen så den tilltalas av andra att läsas.
Och jag hoppas du mailar en ris- och rosrecension efter du läst boken. =)
Jag tar det som ett erbjudande från din sida om grafisk layout. Och hör av mig under nästa projekt. Men. Var den så illa? Jag som vart nöjd med omslaget.
Jag tror DU vet varför jag bloggar:-) Av kärlek till mina närmsta, och även av praktiska skäl- har man inte en egen minnesbank så får man skapa en! Iofs skulle jag kunna göra det i ett kollegieblock, men varför inte sprida glädje om man känner att man har något man vill ge.
Skicka en kommentar