måndag 10 mars 2014

Vårtecken

Under helgen har jag sett många fina vårtecken hos er. Måste medge att jag snart borde kunna se skillnaden mellan en tussilago och en maskros, men det gör jag inte. Undrar om det kan bero på att jag faktiskt tycker att maskrosor är den mest underskattade blomman. Väldigt orättvist att kalla den för ogräs tycker jag, med tanke på att man till och med kan göra vin på den.

Varm om hjärtat
Då i stort sett alla visar upp vårtecken kan jag ju inte vara sämre. Upptäckte dessa fyra vårtecken på vår fina innergård i helgen. Och som sann och stolt asfaltbonde blev jag alldeles varm om hjärtat. Ja, det blev jag verkligen. Våren är efterlängtad i stor-Stockholm, och som ni ser på bokstäverna så är det en vuxen som har ritat dessa vårtecken. Denna vuxen kunde ha varit jag, men det var jag tyvärr inte. Men jag ska komma ihåg det nästa år. Då kommer jag att bjuda er på lila, limegröna och orangea vårtecken;-)









Dessa fyra vårtecken är mitt bidrag till Helgbilden.

Det här är mitt tionde bidrag till Blogg 100. 10 down, 90 to go.

PS. Då det regnade idag har vårtecknen redan försvunnit igen, synd. DS.

söndag 9 mars 2014

Man kan ju verkligen hoppas…

… att

1. Hundägarna kan läsa den här skylten upphängd i ett träd utanför butiken som har det högtravande namnet Hundinspiration. Ok, jag såg den, så det finns hopp att fler lyfter blicken och uppmärksammar den.


2. Här hoppas jag innerligt att Oasis skämtar, vilket de nog inte gör. Måste jag/vi verkligen gå omkring med engelska gardiner som låtsas vara kläder under våren?


3. Ibland kan man (= jag) ju undra. Min ursäkt är diskalkyli, så ingen kan väl kräva att jag förstår den skylten. Hoppas inte alla är drabbade av den sjukdomen;-)


Om ni tycker att trissen är osammanhängande så har ni fel. Tre högt varierade skyltar tagna förra veckan i olika delar av Täby.

Fler hoppfulla bidrag hittar ni här.

Skyltar hittar ni lite varstans under er bloggpromenad. Pumita är upphovskvinnan till Skyltsöndag.

Det här är mitt nionde bidrag till Blogg 100. Nine down, 91 to go.






lördag 8 mars 2014

Veckans fönster: ”Köttigt”





Om ni bara visste hur länge jag funderat på om jag skulle lägga upp dessa två bilder till veckans fönster. Även nu, när jag skriver inlägget undrar jag hur ni kommer att reagera. Är nästan rädd att jag kommer att ”åka på stryk” här, inte minst av ”mina” två feminister Freja och KajsaLisa. Men jag chansar (än en gång). Å vet ni varför? Jo, har kollat in några (= många) köttiga bidrag och de flesta visade bilder på – just det – styckat kött med fönster från ”exotiska” platser. (Då slog det mig förresten att jag knappt fotat kött utomlands utan bara fisk – väldigt konstigt. Men det är ju jag det;-))
Ja och då bestämde jag mig för att ändå lägga upp dessa två bilder. Å vet ni vad!? Jag tog bilderna igår morse när jag stod och väntade (som vanligt) på 73:ans buss vid Roslagstull, utan att jag visste temat. Ett sådant sammanträffande kan jag ju inte låta bli att ”dokumentera”. Observera att jag är väldigt omtänksam och suddade bort registreringsskylten och inte gör jag reklam för klubben i texten heller;-)

Fler köttiga fönster hittar ni här.

Det här är mitt åttonde bidrag till Blogg 100. Eight down, 92 to go.

PS. För att göra ”mina” två feminister och er andra, som kanske fördömer bilderna lite mindre upprörda kan jag väl säga att jag hellre hade velat se samma bil med dekaler av en snygg bringa och en läcker häck av en kille. Nej, nu blev det ju ännu värre, speciellt då jag läste på några bloggar att det är internationella kvinnodagen idag – oooooops;-) DS.

fredag 7 mars 2014

”After effects”

I gårdagens inlägg berättade jag att vissa anställda på mitt jobb genomgick en total makeover i form av sminkning, hårpiff med mera för en helbildsfotografering av ett proffs med en dyr Hasselblad. En av modellerna var kollegan Carola. Kan väl säga som så att om man inte har använt mascara sedan man var 11 år så kan det bli vissa ”after effects”.

Kollegan Annika: Använder du Mascara?
BP: Jo, sedan jag var 15.
Annika: Ååååååå så bra, då har du säkert ett borttagningsmedel för mascara.
BP: Självklart.
Annika: Snälla, kan jag få låna lite då.
BP: Errmmhhhhh. Det har jag hemma.
Annika: Men vad gör jag nu då? Du vet Carolas ögon svider och de kliar och…


IT-bästisen Radde som inte kunde undgå att höra konversationen:

- Ingen fara ta den här! Duger våtservetten för våra skärmar så duger den för borrtagning av mascara…



Japp, vi har alltid roligt på jobbet som ni ser. Å ni, det är ingen fara med Carolas ögon ifall ni undrar.

PS. Det är bara anställda som jobbar utåt mot kund/författare samt ledningen och mellancheferna som blir fotade för den nya webbplatsen. Med andra ord så kommer ni inte se mitt nylle på den nya sajten, vilket jag (och ni) kan vara väldigt tacksam för;-) DS.

Det här är mitt sjunde inlägg till Blogg 100. Seven down, 93 to go.

torsdag 6 mars 2014

Sol ute - coolt inne


För första gången på drygt två månader (minst) fick vi nollåttor förmånen att vakna till en klarblå himmel utan ett enda moln. Bildbeviset taget klockan 07:46 imorse ser ni här, så att ni inte tror att jag ljuger för er.

Parasoll

Om ni tror att det på grund av solen var nödvändigt att spänna upp ett parasoll så har ni fel. Det här är nämligen en gigantisk reflexskärm som stod uppställd på mitt jobb idag.

Skärmen hade sällskap av den här godingen för över 200 000 kronor samt en snygging som tog helfigurbilder på vissa av mina kollegor. Anledningen är en nylansering av företagets webbplats i april där utvalda delar av personalen presenteras.


Åsså fanns det även en makeup artist på plats som inte bara hade en pensel uppsatt i håret utan gjorde kollegorna – killar som tjejer – till modeller över en natt – jag menar över en fotografering. På bilden ser ni smink, läppglans, handpåläggning på kollegan Carolas huvud samt massa andra saker som jag inte ens vet vad det är.


Den här bilden visar vad man kan råka ut för när man konkurrerar med proffsfotografen och vill ta ett foto av den stylade kollegan. Rakt in i nyllet – jag menar linsen;-) Nu vet jag vad man kan råka ut för som mammarazzi...


Det här är mitt sjätte inlägg till Blogg 100. Six down, 94 to go.


onsdag 5 mars 2014

Att sväva på kreativa moln…



… gör inte IT-bästisen Radde just nu. Han genomlider än väldigt icke kreativ hetta i helvetet just nu. Anledningen är att redaktörerna och formgivarna på mitt jobb får ny programvara i samband med datorbyte. Att slåss med kreativa moln som Adobe skapat är inte roligt alls har jag förstått.
Den nya versionen av det grafiska paketet heter Creative Cloud (CC) och den administreras genom en speciell sajt hos Adobe, där varje användare som ska ha tillgång till de nya programmen är registrerad.

Inbjudan
Man får en inbjudan ”Gå med i ditt team på Adobe Creative Cloud” från Adobe, där man uppmanas att registrera sig. Inget problem alls tyckte jag och fick en klapp på axeln av Radde. Klart på tre röda liksom:-) Det gick dock inte alls lika smidigt för chefen Håkan, som vid klockan 16:45 fortfarande inte lyckats med registreringen och var väldigt avis på mig.

Håkan: Hur gjorde du?

BP: Jag följde anvisningarna på skärmen.

Håkan: Jag menar, skapade du ett nytt lösenord?

BP: Nej, jag tog mitt vanliga som jag alltid använder.

Håkan: Det du föddes med eller…

Det känns skönt att även civilingenjörer kan stöta på patrull, om än bara hos Adobe. Det känns lika toppen att en chef som är rapp i käften och fick en stressad Radde och mig (som var kolugn) att vara dubbelvikta av skratt ett tag.

Det här inlägget är mitt femte bidrag till Blogg 100. Five down, 95 to go.

PS. Bilden på "mina" kreativa moln är inte tagen i Stockholm utan i Israel. DS




tisdag 4 mars 2014

Ny familjemedlem




Stoppförbud
Egentligen hade jag för avsikt att blogga om chefens fadäs på Arlanda, där han parkerade sin bil i en stoppförbudszon. Han hade liksom inget val då platserna, där det "bara" råder parkeringsförbud var redan upptagna och 80 kronor för en timmes legal parkering i parkeringshuset var alldeles för mycket pengar för honom. 900 kronor i parkeringsböter senare insåg chefen, som ju är civilingenjör att dessa pengar hade räckt för 11 1/4 legala parkeringar...

Nej, jag bloggar hellre om en ny familjemedlem jag fått av favo kollegan Yvonne igår. Hon var på semester i Finland förra veckan och tyckte att Stinky i form av en Wettexduk skulle trivas alldeles ypperligt här hemma hos mig. Å det gör han som ni ser på bildern:-) Tusen tack Yvonne!

Stinky
Stinky är en figur som Tove Jansson skapade för dagsstrippserien i Londontidningen The Evening News, 1954. Han är mycket hårig, avger en hemsk stank och äter det mesta (i den första serieepisoden äter han upp hela Muminhuset). Han kan beskrivas som en skurk eftersom han är oärlig och gillar att förstöra för andra. Han är dock inte genomelak och hjälper ibland andra... så länge han tjänar på det. När Muminpappa känner sig äventyrslysten söker han ibland upp Stinky. Sniff som är en materialistisk fegis, men blir modigare då han får första bästa chans att bli rik och berömd, har ibland samarbetat med Stinky för att tjäna enkla pengar. Källa: Wikipedia

Det här inlägget är mitt fjärde bidrag till Blogg 100. Four down, 96 to go.