Ett matigt fredagsinlägg

Idag tänker jag visa er olika sätt att få i sig mat. Jag menar, äta bör man annars dör man ju;-) Bilderna är inte dagsfärska utan är tagna för två dagar sedan. Fotona är liksom en aptitretare inför morgondagens inlägg här på bloggen som med all säkerhet kommer att handla om Täby Food Market, som hålls vid Täby Park (Täby Galopps läktare) imorgon. Enjoy!


Det enklaste och smidigaste sättet att få i sig mat är att slå sig ner på en restaurang. Å om ni tror att det är ”chicken nuggets” på tallriken så har ni fel. Det är krispiga tigerräkor.


Den här fiskmåsen var uppenbarligen sugen på en Donken Deal. Fågeln plockade upp påsen ur papperskorgen och kämpade på en bra stund innan den insåg att påsen liksom inte gick att öppna. Så h*n gav upp. Värt ett försök dock;-)


Steve ville ju se den ”söta” korvmojen vid Odenplan. Varsågod! Med bred marginal stans billigaste meny för avhämtning. Kul med en gammal hederlig korvkiosk i stället för alla dessa food trucks. Hoppas ägarna överlever med tanke på prisläget.



Ja, åsså kan man ju gå och plocka svamp också, till en macka till exempelvis. Dikena vid gångvägen till Roslagsbanan brukar var fulla av röd flugsvamp. Har inte sett ett enda exemplar i år. I stället har det kommit upp massvis med ”nya” svampar. Här ser ni en grupp ”potatissvampar” och ”ägg- respektive hjärnsvamp”. För visst finns där en viss liknelse! Nej, jag avstod svampmackan;-)

Flyg-och Motordag

Efter ett års uppehåll var den tillbaka i söndags, Flyg- och Motordagen på Vallentunas flygfält. Det är Lions Club som håller i evenemanget. Självklart åkte maken och jag till grannkommunen för att kolla flyguppvisningarna samt bil- och motorcykelutbudet. Nu är Flygshowen så långt ifrån Farnborough Airshow man kan komma, men det är ändå roligt att se alla gamla flygplan som fortfarande fungerar. Jag menar ett flygplan som har 70(!) år på nacken och fortfarande är i drift är ju ganska så fantastiskt, eller hur!? Behöver jag lägga till att det var 24 grader varmt och strålande sol. Enjoy!


Att jag lyckades fånga starten av det här konstflygplanet är närmare ett under. Flygplanet gjorde hur många loopar och andra konststycken som helst. De lyckades jag dock inte fånga på bild;-)


Seabee heter det här "konstiga" amfibieflygplanet. Det är hela 70 år gammalt. Fantastiskt.


Mean Machine 1: En Cadillac från 1960, i perfekt skick såklart.


Mean Machine 2: En Chevrolet Bel Air från 1957. Även den vårdad med kärlek.

PS. Har återigen glömt KajsaLisas Tråktorsdag, vilket är himla tråkigt faktiskt. Tycker nämligen att temat är riktigt bra. Så jag länkar till henne ändå. Bra va:-) DS.

De Norra Tornen

Det fina sensommarvädret (21-24 grader) fortsätter som vanligt, det vill säga maken och jag tar igen det vi inte orkade med under den ”riktiga” sommaren. För även om vi njöt för fullt av sol och värme kan jag inte påstå att vi var sådär väldigt aktiva direkt. Att läsa cirka 30 böcker kan ju knappast kallas för motion, eller hur;-)

Hagastaden
Efter en lunch ”i det fria” tog vi vår tredje trip till stan den här veckan. Målet var att kolla hur långt den nya stadsdelen Hagastaden som vi besökte så sent som i oktober 2017 hade kommit. Kan bara säga att byggandet har kommit otroligt långt. Hade hoppats på en aha-upplevelse över kreativ arkitektur, men blev som vanligt besviken över Stockholms Stads fantasilösa och trista lösningar.

Norra Tornen
Nåra hundra meter fram blev jag dock mera positivt överraskad. Om ni minns berättade jag om byggnadsstarten av de Norra Tornen här. Blev redan då barnsligt förtjust i byggnaden som var på G. Ett av tornen hade "vuxit" rejält och var nästan klart. 120 meter högt är det, och högst upp har man panoramautsikt över hela Stockholm. Hur läckert som helst, även om jag är aningen tveksam till utrymmet på mini-balkongerna. Här gick det uppenbarligen att bygga nåt fantasifullt och riktigt coolt. Mera om tornen kan ni läsa här och här.





Jo då, tornen kommer att bli de landmärken som byggherrarna utlovade. Här syns det färdiga tornet från Vasaparken. Tornet "kulturkrockar" en aning med Vasastans gamla byggnader, men det ligger ju cirka 1,5 kilometer bort så...

Weekly Photo Challenge: Vecka 36 – ”Lycka”

Om jag tänker efter behövs det egentligen inte så mycket för mig att känna lycka. Det är sällan ”stora” saker som gör mig lycklig, utan det kan vara små – ofta oväntade/otippade – händelser som gör att jag spricker upp i ett lyckligt leende. Här kommer några exempel. Bilderna är tagna igår och idag. Enjoy!


En kille vid Bällstaån i Sundbyberg såg att jag fotade byggnaderna där och pekade på den här väl kamouflerade hägern(?). - Du som har en bra kamera borde nog ta en bild på den. Att jag i motljus lyckades urskilja fågeln mot den gråa väggen och att fotot blev så bra som det blev är lycka för mig.


Att man den 3 september kan sitta ute i bara t-shirt och avnjuta en (pensionärs-)lunch klockan 15:00 på restaurang och unna sig en vinare mitt på dagen en vanlig måndag är både lyx och lycka. Plats: B19 Brasserie, Bällstaån/-viken.


Att promenera åtta kilometer från Sundbyberg in till Stockholm (trots krånglande rygg) är lycka. Att sedan mötas av en av många sommargator med pop-up serveringar - här på Rörstrandsgatan - är lycka det också.


Det som gjorde mig lycklig idag var att maken kom hem med den här vilda blomman som han satte i en ”vas” på balkongbordet. En överraskning, bara sådär. Gillar sådana blommor betydligt mera än till exempel ”odlade” snittblommor. Skulle han komma hem med ett fång rosor skulle jag bli extremt misstänksam;-)

Sanna är uppfinnaren av detta himla roliga fototema.

Flera lyckliga bidrag hittar ni här.

Glad måndag

Ja, vad kan man säga om den här sommaren/sensommaren. Helt fantastiskt och osannolikt. Nu vet jag ju att svampälskaren Anki inte är så glad över fyra månaders torka. Därför tänker jag göra henne glad idag.

Hittat i ett dike
Dessa två svampar modell XL och L hittade jag i ett dike i lördags. Självklart tänkte jag direkt på Anki då. Ja, inte att jag tror att svamparna är ätliga, men ändå. Åsså vet jag ju att Anki kommer att göra mig glad genom att artbestämma dessa praktexemplar. Såg hos Paula att hon drunknar i svampar, så henne kan jag inte konkurrera med, men det är ju tanken som räknas, eller hur;-)

Det är Carita som har uppfunnit ”Glad måndag”.

Skyltsöndag #173

Med tanke på att det var 22 grader igår, 24 grader idag och strålande solsken, så väntar jag till den 23 september – höstdagjämningen ni vet - innan jag påstår att det är höst. Nu har temperaturen egentligen ingenting med Skyltsöndag att göra. Men när jag tittar på bilderna jag tagit den gångna veckan så har jag kanske fel;-) Kolla klädseln på personerna som finns med på fotona! Enjoy!


Valet den 9 september: De gläder mig att intresset av ungar och förstagångsväljare är väldigt stort i år. Det som gör mig bekymrad är att de var så många unga besökarna som flockades runt just den här "valstugan".


Tyckte den här BiB:en var riktigt rolig. Men jag förstod såklart inte varför den hette så. Googlade och kom fram till det här. Ja, jag vet att jag är hopplös vad gäller filmer och musik…


I fredags fyllde Täby Centrum 50 år. Det firades med pompa och ståt samt tårta. Bildbeviset på kalaset finns såklart hos en blogg nära er;-)


Veckans höjdare: Ja, jag vet att mitt minne är väldigt selektivt nuförtiden. Men jag kommer ihåg att någon av ”mina” skyltare” la upp den här skylten som bidrag till temat nyligen. Då trodde jag att hon hittat den på nätet. Nu vet jag bättre. Kolla! Skylten låg i diket bredvid en soptunna i Enebyberg. Fastkedjad var den också... och ganska så osynlig för bilisterna.

Pumita har uppfunnit Skyltsöndagen. Jag förvaltar den.

Alla skyltare hittar ni här.

Framtiden på besök i Täby

Idag tänker jag visa er något som jag är helt säker på att ni kanske har hört talas om eller sett på tv, men inte testat irl. Igår när vi åt lunch vid Döda Torget såg vi något fyrkantigt och rött som kröp fram längs torget. Å självklart krävde denna iakttagelse en närmare inspektion.


En självkörande buss som så gott som stannar även när den upptäcker ett hinder vid sidan av den virtuella rälsen.


De olika knapparna är ungefär dubbelt så stora som i vanliga bussar.


Beviset att jag faktiskt testade bussen irl.


Intresset var relativt stort och även lokalpressen var på plats. Japp, bussen livade i alla fall upp det Döda Torget en aning.

Självkörande buss
Självkörande bussar verkar vara framtidens melodi. De har testats i elektronikens Mekka Kista i 6 månader och ska nu permanentas i Järfällas nya stadsdel Barkabystaden. Även Täby verkar intresserad och igår var det alltså dags att demonstrera bussen och därmed liva upp torget.

Kabinbana
Personligen måste jag säga att jag inte var så värst imponerad. Man fick en känsla av att vara inne i en kabinbana från 1970-talet, minus skidor då. Bussen har plats för elva passagerare (varav sex sittande) och en värd. Träbänkarna är hårda, inte speciellt bekväma och definitivt inte byggda för eventuellt överviktiga personer. Bussen har en max. hastighet på 40 km/h, men under försöken var det 20 km/t som gällde. Igår kröp bussen fram i 10 km/t.

Virtuell räls
Bussen följer en virtuell räls som är inspelad i förväg. Den styrs med laserradar och har satellitbaserade positionssystem för att lokalisera sig. Om någon eller något riskerar att kollidera med bussarna stannar de. Ja, bussen stannar nästan också när den upptäcker ett hinder vid sidan av ”rälsen”. Så, nja… Mer om självkörande bussar kan ni läsa här.

"Dataskåpet"
Frågade Nobinas bussvärd om jag fick fota ”dataskåpet”. Killen blev så förskräckt att han omedelbart stängde skåpet med en smäll. Oooops...