Limegröna erfarenheter

Som ni vet har vi fått ett nytt badrum (som vi är extremt missnöjda med) och en ny gästtoalett i samband med stambytet. Och bara för att ge er en fröjd för ögat (förhoppningsvis) visar jag upp några av mina kärleksfullt utvalda accessoarer – vissa av dom är lika oanvändbara som resten av badrummet.

Tandborsthållare

Tandborsthållarna står strategiskt placerade på keramikhyllan ovanför toaletten, är gjorda av keramik med ett yttre hölje av gummispray, vilket gör dom väldigt greppvänliga. De är så smala att de rymmer en tandborste – på sin höjd. Stöter man på dom hamnar dom i toaletten – uppenbarligen. Men visst är dom snygga;-)
Maken bad med bedjande röst om ett plast- eller akrylalternativ till hans svarta ”keramikrör”. Det fick han idag. Hittade det sista limegröna akrylexemplaret som fanns kvar hos Åhlens. Hans tandborstmaterial står nu lätt åtkomligt… på badkaret.

Toalettborste

Toaborsten klickades också hem från Mikadesign (Zone Denmark). Den är totalt oanvändbar då borsten är så hård att man skulle kunna skura balkonggolvet med den. Samma greppvänliga gummisprayhöljet som ovan. Ja och locket hamnar obönhörligen under vattnet vid rengöring av toan. Men snyggt är den och den tar inte mycket plats heller;-) Bilden bjuder även på lite rörspaghetti:-(

Tvålar kontra tvålpump

Vi har alltid använt tvålar. Här lyckades jag faktiskt med det perfekta köpet hos K-Rauta. Tvålskålarna är i plast och den blöta geggan rinner ner i en ”dosa”. Maken var väldigt nöjd med det valet. Snygga är dom också som ni ser – och de fungerar.
Då alla för nuvarande verkar använda tvålpumpar tänkte jag att testa en sådan i köket. Fyllde den med YES och kunde snabbt konstatera att den antingen sprutar diskmedlet i en båge på den som diskar eller så ”kissar” den på sig själv. Greppvänlig keramikpump med gummisprayhölje. Ja den är också bara snygg. Tvålarna får vara kvar i badrummet!
Japp, hoppas ni får er ett gott skratt när ni läser det här inlägget. Ni kanske lär er nå’t av mina misstag eller så är ni betydligt smartare än jag från början.

PS. Färgen på tandborstarna matchar inte resten av badrummet. Sorry, men min tandhygienist försörjer mig med dessa och då kan jag inte välja färg. Åsså kan jag avsluta med att badrumsvågen både är snygg och funktionell. För man kan väl knappast klaga när den visar 82,6 kilo för maken och 53,3 kilo för mig;-). DS.

I och utanför Hotell Norrtull, Vasastan, Stockholm

Inne i hotellet
Inne i hotellets matsal serverades ”konfiterad spädgrissida” idag. Jag har noll erfarenhet av spädgrisar då jag aldrig varit på en grisfest på Kanarieöarna. Babygrisar har jag bara sett i frysdisken i spanska stormarknader. Vad konfiterad betyder visste jag inte heller och har fortfarande ingen aning. Och när en spädgris slutar vara en spädgris undrar jag också över – ungefär när övergår ett spädbarn till det ”riktiga” barnstadiet. Alla dessa frågor och inga svar…
Men denna lilla spädgris var helt outstanding måste jag säga. Den var så mör och ljuvligt rosa att jag nästan tror att det var ett grisembryo jag mumsade i mig. Den där lilla halvrunda grejen på toppen ser ut som en snigel, men är en rostad färsk vitlökshalva. Mera sådant, tack! Snart lär sig nog kocken också att hålla maten varm och inte bara ljummen. 4 ½ stjärnor utav fem möjliga.

Utanför hotellet
Som ni ser fick Stockholms Stad inkalla det stora artilleriet idag för att bli av med snömassorna. Flera ton snö skopades upp med hjälp av en grävmaskin och en hjullastare. Grävmaskinens skopa ser ni till vänster – jag menar ni kanske vet inte skillnaden mellan dessa arbetsfordon;-) Det tog en kvart så var det klart och nu kommer man in i hotellet utan att ploga sig fram. Att sedan busshållplatserna kommer i andra hand får man väl ta - jag menar där serveras ju inga spädgrisar heller;-)

PS. Vill också passa på att tacka er så hemskt mycket för att ni kikar in här igen. Ni verkar verkligen har saknat mig och jag är otroligt glad och tacksam för era kommentarer. Japp – I missed you, too. DS

”Efterskalv”

Dagen efter snökaoset i huvudstaden var värre – åtminstone för min del. Å japp, ni får gärna skratta, gråta och/eller tycka synd om mig. Vad ni än tycker om det här inlägget så vill jag gärna upprepa hur mycket jag hatar snö.

Imorse klockan 08:00 vid Tekniska Högskolan, Stockholm
Det ni ser på bilden är busshållplatsen för 73:ans buss. Busseländet dök upp efter en halvtimme. Bra att man har en bakgrund som gymnast och fotbollsmålvakt.

Ikväll klockan 17:45 på Roslagsbanan, Djursholms Ösby
Tåget gick i tid – 17:29. Då snabbtåget – som består av sex vagnar – hade ställts in fyra minuter tidigare fick dessa passagerare och mjölktågets diton samsas i tre (!) vagnar. Det gick väldig långsamt, vilket är fullt förståeligt med tanke på människo- och klädmassan ombord. Halvvägs till Täby orkade tågets kompressor inte längre. Även det kan jag sympatisera med. Men att bli strandsatt i mitten av ingenstans – för det är vad Djursholms Ösby är – i 30 minuter med täckbyxor, tre lager kläder och dunjacka ger sardinburken en hel annan dimension. För första gången sedan hemkomsten från Spanien i slutet på september kände jag antydan till en svettdroppe i pannan. Kändes riktigt skönt måste jag säga;-)

"Undantagstillstånd" i nollåtta

Nu har vi stackars nollåttor drabbats igen - värre än någonsin. Trots att vi bor nära Nordpolen är extrema väderlekar ingenting för oss (bortskämda) storstadsbor som är vana vid en fungerande kollektivtrafik (undantag 73:ans buss). Vissa klär sig till och med ändamålsenligt, men det svider kan jag säga. Kolla bilden ovan: till vänster ser ni moderiktiga bonnjäveln från rika Danderyd i maskeradutstyrsel väntandes på tunnelbanan i morse. Till höger står bonnjäveln från Täby (=jag). Men iPhone hade vi båda två;-)

Undantagstillstånd
Bild nummer 1 visar ett extremt korkat par som trotsar snöstormen och plogar sig genom snöhögarna i Vasastan med en barnvagn. Detta var klockan 12:00 som klockan visar. Två timmar senare hade t-banan, tågen och bussarna slängt in handduken. Flyget också för den delen. Skolor och dagis stängde i förtid. Stockholm är avskärmad från omvärlden just nu och vi nollåttor tycker väldigt synd om oss själva. Vi känner oss lika illa behandlade som människorna i bergsbyarna i Pakistan och dom har då aldrig sett en t-bana eller fått känna på lynnigheten av 73:ans buss;-)

Tur
Personligen hade jag tur. Tiggde skjuts av kollegan Micke som också bor i Täby. Klockan 14:30 lämnade vi jobbet. En sightseeing tur via Solna och nya Karolinska Sjukhuset i en väl tempererad bil, förbi strandade bussar och långtradare samt 45 minuter senare var jag hemma. Det var ingen skicklighet, det var tur! 1 000 tack Micke!

PS. Maken var inte lika lyckligt lottad. Han fick gå och pulsa åtta kilometer genom 50 centimeter högt snö för att ta sig hem. Han har fortfarande inte tinat upp. Å vad vi ska äta ikväll har jag ingen aning om;-) DS

Pia och häckar med kaktussmak

Ja inte har Pia Sundhage något med mina isskulpturer att göra om man inte – lite långsökt – funderar över om barnen på bilden skulle vilja slicka på mina ishäckar med smak av Festis Cactus Lime;-) Bäst att ta det från början.

Pia Sundhage
Pia som är Sveriges damfotbolls pionjär och förgrundsfigur gästade Lilla Sportspegeln igår. Kollegan G var ofin nog att inte tala om för mig att hon – kollegan alltså - skulle sitta utanför SVTs inspelningsstudio på Gärdet medan hennes barn fanns i publiken. Bussigt eller hur! Hade nog aldrig förlåtit henne – kollegan alltså – om hon inte hade mejlat bilden ovan och gett mig tillstånd att publicera den. Pias autograf fick jag däremot inte. Får väl trösta mig med Ravellis och Strömbergs signaturer;-)

Ishäckar
I det här inlägget gjorde jag gula ishäckar med hjälp av curry och gurkmeja. Häckarna smälte så småningom och jag minns skrubbandet av vårt gulfärgade balkonggolv. Den här gången valde jag en limegrön nuans på skulpturerna med smak av Festis Cactus Lime. Limegrön är ju min favo färg och jag kan tala om för er att maken just konstaterat att häckarna är ”very lickable”, speciellt den kvinnliga;-)

Några tankar, råd och upptäckter i samband med ett stambyte

Nu är det nästan klart här hemma hos oss efter stambytet. Det är färdigt jobbat hos alla utom hos oss. Detta beror inte på entreprenören utan på felval av undertecknad. Synd då jag inte har någon att skylla på utan mig själv. ”Byggubbarna” och maken är helt oskyldiga. Verkligen synd;-)

Tankar och råd
- Om ni någonsin byter badrum/gästtoalett så strunt i allt vad design heter. Det är hur roligt som helst att leka inredningsdesigner – utan minsta tanke på funktion. En väldigt dyrköpt lek kan jag meddela.
- Att hämta inspiration i så kallade visningsrum kan jag verkligen inte rekommendera. Där visas olika stylade badrum på flera hundra kvadratmeter. Rörspaghettin runt väggarna får man som överraskning senare – irl så att säga.
- Om ni råkar ha en make/maka som är längre än 1,82 m är det dags att komma ihåg detta faktum innan ni väljer inredning. Detta gäller allt från dusch, spegelskåp till handfat.

Upptäckter
Mr Muscle
Medan det ändå är en (rörig) byggarbetsplats i lägenheten kan man passa på att städa. Till exempel kan man ta sig en närmare titt på allt som finns under diskbänken. Men kan fråga sig om 27 olika flaskor rengöringsmedel (Svinto, batterivätska, blomsternäring, lacknafta, T-sprit och silverputs är inte inräknade) verkligen behövs. Mr Muscle ”loves the job you hate”. Det står på flaskorna. Men behövs det verkligen åtta köksvarianter?

Målaren
Man kan också passa på att få hallen målad medan golvet är täckt med skyddsmattor. Hallen blev jättefin. Akta er dock för att tro på målaren när han erbjuder sig att byta gamla (väl fungerande) eluttag samtidigt. Det kan nämligen dela till felkopplingar. I vårt fall slocknade ljuset i (det nya) badrummet. Det tog elektrikern två timmar att leta rätt på orsaken. Eluttaget blev väldigt dyrt med andra ord.

Slänga skräp
Vad har ett stambyte med ”slänga gammalt skräp” att göra? Ingenting alls. Ändå var vårt grovsoprum fullt upp till taket när vi kånkade ner vårt ”avfall”. Jag menar hur många uppsättningar
- plastjulgranar, ljusslingor, sängkläder, skor, handdukar, ryggsäckar, resväskor, muggar/koppar, intorkade färgburkar, plast- och papperskassar med mera behöver man i ett tvåmanna hushåll – egentligen…

PS. Inlägget blev visst lite (=mycket) längre idag. Detta kan bero på att det är 8 minusgrader ute och att jag har gått i ide. Dessutom har jag inga påsar och kassar kvar att slänga saker i. Lika bra att göra ett inlägg då;-) Bild 1 föreställer handdukar som visar vad vi äntligen kan utföra inne i badrummet igen. Å maken som är 1,96 meter lång sitter alltid ner – tror jag;-) Bild 2, som också är tagen i Spanien visar att stambytet har satt rejäla spår i min hjärna… DS

En myt

En myt
Stambyte är ett helvete. Det är en myt ungefär som ”borta bra men hemma bäst”. Det är inte sant helt enkelt. Ett stambyte är helt okej, medför inga besvär alls… förutsatt att man är smart nog att resa bort i fyra veckor (av totalt nio totalt, varav vecka 1 inte räknas då det inte sker något annat än något som jag har förträngt). När man kommer hem (mitt i natten) efter en fantastisk semester i Spanien (23-28 grader i 30 dagar, endast två molniga dagar) slipper man den vattenlösa perioden som ett stambyte innebär. Man ser inte skiten i hallen heller förrän dagen därpå.

Compact living
Att leva i ett rum (= köket där vatten finns) innebär att man minns studentlivet och det ack så mysiga compact living. Att maten innehåller fler hårstrån än vanligt kan bero på att man tvättar manen under (den sprillans nya) vattenkranen. Ooooops. Sån’t brydde jag mig då inte om när jag var 20. Åt andra sidan lagade jag ingen mat då. Att värmeelementet i köket är belamrat med badlakan och handdukar (dusch finns två portar bort) är ju typiskt engelskt – å maken känner sig hemma - borta. Toalett finns i källaren och två portar bort. Åsså finns det en byggvask i trapphuset … Mulltoan har INTE använts – hittills. Där går gränsen. Stambytet är inget helvete alls alltså;-)

”Finliret”
Problemen med stambytet började när ”finliret” satte igång. Till exempel när det inte fanns en krok för lampan i gästtoan. Då fick elektrikern fnatt och tog släggan till hjälp. Ventilationsdonet byggdes in i taket i stället för högst upp på väggen. ”Förberedelsen för tvättmaskinen” i badrummet gjordes där det fina nya svarta badkaret ska stå. Ja åsså sitter handfatet för nära toaletten så att maken i framtiden kommer att få gå på gästtoan för sina number 2. Jag menar vem vill ha kanten av ett handfat i armhålan medan man utför sina behov;-)
Ni förstår att bloggen just nu inte är prio nummer 1 i mitt liv, men jag tänkte ändå ge er ett livstecken och tacka så ödmjukast för alla era underbara kommentarer. Ni är suveräna. Love you all!!!

PS. Bilderna jag lägger upp visar 1. Innehållet i mulltoan. Sån’t sätter man sig helt enkelt inte på. 2. visar vinflaskan som ingick i en dagens lunch för 90 kronor - i Spanien alltså. Observera fotbollklubben Valencias loggo. 3. Chips à la Barcelona eller Madrid. Som fotbollsälskare måste man bara gilla Spanien. DS