Vissa fredagar är (betydligt) roligare än andra

Idag kryddades min fredag lite extra – av Gärdsmygen. Hon spenderade ju sitt sportlov i Tel Aviv efter att bland annat har läst mina inlägg från Israel. När jag kom hem från jobbet idag låg det ett (lime-)grönt kuvert på hallgolvet. Här ska ni få se innehållet.

Nyckelring med ”Nisse”

Den här nyckelringen har en ”inklämd Nisse” (NIS = New Israeli Shekel, Israels valuta) och fungerar alltså även som flasköppnare. Men det coolaste med nyckelringen är inte bara att den är orange (= en av mina favo färger) utan att den är gjord av en 3D-skrivare hos 3D-Factory. Helt otroligt och ganska svårt att förstå hur det går till. Undrar om Gärdsmygen och jag är ensamma om en sådan fiffig sak i Sverige, det vore ju riktigt coolt!

Dörrskylt

Ja den här dörrskylten är ju helt i min smak, kolla bara färgkombon! Gärdsmygen känner mig ganska väl vid det här laget;-) Den påminner inte bara om 130 Rock Apartments, där både Gärdsmygen och vi bodde under våra semestrar utan den är köpt på Bauhaus Center, den israelska motsvarigheten till svenska Designtorget. Det roliga med den skylten är att man får sätta dit valfri text själv – från höger till vänster alltså. Gillar hebreiska - spännande och vackra tecken… Tur att kollegan Carola är gift med en (snygg) kille från Israel. Hoppas han bilda några roliga ord.

1 000 tack Gärdsmygen, du såg till att min fredag blev betydligt roligare än vanligt:-)

PS. Efter mycket fin service av Cerveras butikschef Gunilla kunde jag idag hämta ut en ny fin Le Creuset ugnsform – även den är orange;-) Den tjejen vet vad kundvård betyder! DS.

Torsdag i black and white

Visst skulle man kunna tro att jag ändrat mig angående svart/vita bilder – alltså att jag alltid föredrar originalversionen i färg. Men vet ni, de här bilderna är inte manipulerade, de är äkta vara.

Konstigt i munnen

Här till exempel kan ni se varför jag snackar så mycket här på bloggen. Jag menar om ni hade en dinosaurier, en pratbubbla och en hand i munnen så skulle ni väl också vilja förmedla dessa fakta till andra;-) Bilden är tagen klockan 08:30 idag hos tandläkaren Jenny som var väldigt nöjd med ”invånarna” i min mun.

Big brother is watching you

På Norra Stationsgatan i Vasastan börjar jag mig känna väldigt observerad måste jag säga. Tycker egentligen att detta sprillans nya räcke är annorlunda och ganska läcker, men det ger mig ändå en känsla av storebror som håller koll på mig – dessutom i brösthöjd;-)

PS. Blogg 100 börjar på lördag. Kan med stor glädje rapportera att kollegan Malena nappade direkt. Hon är en riktig periodare (vad gäller bloggen alltså) och har genom denna utmaning fått en nytändning. Å japp, jag har också anmält mig. Hoppas fler vill hänga på. DS.

För- och nackdelar med sportlovet

Hembakad cheesecake som var nog den godaste jag någonsin ätit. Kollegan M firade sin födelsedag och bjöd in chefen Håkan och mig. Förlagets tredje medarbetare är på sportlov, resterande två jobbade hemifrån. De får skylla sig själva;-)


Dagens lunch tillsammans med en snygg dejt på Cliff Barnes - örtgrillade lammkotletter med rört chèvresmör, rödvinsås & provencalepotatis. Mums:-)


Så sant, så sant;-)

Den här veckan är det stor-Stockholms tur att ha sportlov. Som icke semestrande kan jag bara konstatera att det finns många fördelar och bara en nackdel med sportlovsveckan.

Fördelar
Man slipper alla facebookande ungdomar på väg till skolan. De går nämligen i ”femmannaled” – på bredden alltså – tittar ner på sina iPhones och har noll koll på den mötande ”trafiken”. Med andra ord kan jag nu utnyttja gångvägen i stället för diket.

Vid Norrtull – en av Stockholms mest trafikerade platser – riskerar man inte att bli påkörd av en cyklist den här veckan. Tvåhjulingarna är som bortblåsta. Ja, inte är det ungdomarna som cyklar till sina skolor, det är deras föräldrar, men dom är ju också på semester.

Föräldrar som inte firar sportlov går till jobbet som vanligt och tar med sig sina barn i olika åldrar. Kul att träffa kollegan P:s 8-åriga dotter E., som satsar på att bli fotbollsmålvakt. Bra val!

Nackdel
Föräldrar som tar med sina barn till jobbet och låter dom ta med sig leksaker som låter som papegojor.

PS1. Kolla här förresten – Blogg 100. Det är KajsaLisa som tipsar om den utmaningen på sin blogg. För oss som ändå lägger upp minst ett inlägg om dagen låter det riktigt skoj tycker jag. Funderar faktiskt på att hänga på där. Ni kanske vill också vara med! DS1.

PS2. Bilderna jag lägger upp har absolut ingenting med inlägget att göra;-) DS2.

Boktvätt och -rea

Som ni vet är våra vitvaror alltid skinande rena. De rengörs nämligen alltid efter så kallade olycksfall i arbetet, och vårt hushåll är extremt olycksdrabbat. Även pengatvätt är väldigt vanligt här hos oss. Jag gillar rena pengar – verkligen;-) Nu kan jag även berätta att jag (inte maken) har ägnat mig åt boktvätt.

Badkar

När man läser böcker i badkaret som är fyllt med vatten och väldoftande shampoo så är det ju ganska logiskt att även boken vill bli ren och len samt dofta gott. Nu blev den varken det ena eller det andra som ni ser på bilden. Man skulle kunna säga att den svällde upp rejält och luktar väldigt illa just nu. Då jag bara har 50 sidor kvar av denna deckare (som jag förresten kan varmt rekommendera) så får jag väl stå ut, men den lär inte bli ett bidrag till vår "återvinningsbokhylla" på mitt jobb.

Bokrea

Gjorde även en liten raid på bokrean idag. Och japp, jag ger Fredrik Backman en chans till trots att jag inte var så förtjust i ”En man som heter Ove”. Leif GW Persson är en av mina favoritförfattare, så den boken var ett måste liksom Sherlock Holmes samlade verk med illustrationer.

PS. Stort tack för ert engagemang i gårdagens inlägg. Inte trodde jag att en trasig ugnsform kunde ”generera” 28 svar;-) Den trevliga butikschefen hörde omgående av sig idag och skrev att hon hade vidarebefordrat mitt mejl till leverantören. Fortsättning följer… DS.

En blogg betyder makt

I november/december köpte vi ett set Le Creuset ugnsformar. Ett välkänt märke, orange var de också, tunga och fina – och svindyra. Ja man får vad man betalar för är ju mitt motto. Nej, inte alltid kan jag berätta. I lördags gick nämligen den minsta formen sönder i ugnen, vilket – som brukligt i vårt hushåll – hade som följd att ugnen nu är skinande ren.

Besök hos Cervera
Ett första besök hos Cervera (där vi hade köpt ugnsformarna) i söndags blev då inte som jag hade tänkt mig (heller):
- Vi kan bara ersätta ugnsformen om du tar med dig beviset att den verkligen är sönder. Dessutom behöver vi kvittot.
- Du menar alltså att jag borde ha sparat de odiskade skärvorna för att visa upp dom för dig.
- Det är precis vad jag menar.
- Men jag har tagit en bild på formen.
- Det räcker inte.
- Då vill jag prata med din chef.

Telefonsamtal
Fick ett telefonnummer av expediten och ringde upp hennes chef idag. Förklarade att det aldrig hade slagit mig att spara på en trasig ugnsform.
- Men du vet, jag fotade skärvorna, tänkte nämligen lägga upp dom på min blogg…
- Inga problem, kan du mejla bilden är du snäll. Men jag skulle också behöva kvittot eller ett kontoutdrag för att se att ungsformarna verkligen är köpta hos oss.

En blogg betyder makt, så är det bara. Att jag för andra gången på en månad är tvungen att leta kvitton respektive kontouttdrag är en annan femma. Suck! Wish me luck.

Å de här trista bilderna får bli mitt bidrag till Helgbilden.
Fler helgbilder hittar ni här.

Streetfood i centrum

Restaurangutbudet i Täby Centrum är uselt, det har det alltid varit. I samband med utbyggnaden av centrumet har några ”upper class”-restauranger tillkommit, och dessa har nu fått en ny "vanlig" granne – Sook, som erbjuder ”äkta och genuin streetfood som den tillagas och smakar i Mellanöstern. Mat lagad med massor av kärlek och glädje, mat man blir glad av”. Här har jag hämtat mina bidrag till Fototriss och Skyltsöndag.

Spår av diskriminering

Habibi (حَبيبي) är ett arabiskt ord vars bokstavliga betydelse är "min älskade" om den tilltalade är man. Om det handlar om kvinnor är det habibti eller habibati som gäller. Är man kvinna så är man uppenbarligen oälskad på stället. Känner jag spår av diskriminering här…

Spår av tomatsås

Hos Sook kan ni välja olika dipsåser till rätterna. På den här bilden ser ni spår av tomatsås på den första skylten.

Inget spår av Coca-Cola

Inte ett spår av Coca-Cola eller annan dryck. Är det arabiskt så är det. Helt ok.

Maten då. Valde en biffrätt som jag aldrig hört talas om – det är därför jag tog den. Fick någonting som jag hade kallat för kebab. Mikrat, torrt och geggigt. Dessutom serveras maten i återvunna pappersboxar och förväntas ätas med lika återvunnit bestick av trä. Nej, streetfood ska ätas i papper på gatan, inte i ett shopping center.

Fler spåriga bidrag hittar ni här.
Bidrag till Skyltsöndag hittar ni inte samlade hos Pumita, som uppfann utmaningen utan hos Klimakteriehäxan.

Veckans fönster: "Benigt"

Kan lugnt säga att jag skrattade högt när jag såg Susannes beniga fönster igår och idag. Min första tanke var att somliga uppenbarligen förvarar sina lik i fönster och inte i garderoben. Ja och vips var mina bidrag klara. Det räckte med ben och garderob – så enkelt var det;-)
Nu vet jag inte om ni gillar att komplettera er garderob med byxorna och skorna som visas upp i skyltfönstren, men två beniga fönster blev det.

Fler beniga fönster hittar ni här.

What a day

Det tär på krafterna att lyssna på OS och jobba samtidigt, jag lovar. Det där med simultanförmåga är ett minne blott, tro mig! Men inte hade jag velat missa två nya brons för Sverige och den spännande ishockeymatchen, där Finland stod som förlorare. Visst sa jag häromdagen att jag inte är speciellt intresserad av vintersport. Det får jag revidera nu – om någon stör mig liggandes på soffan framför tvn imorgon och på söndag är den personen väldigt dödens;-)
Snart börjar studio Studio Sotji, återkommer till er lite senare . Nu vill jag se höjdpunkterna av dagens OS!

PS. Bilderna jag lägger upp är tagna idag på restaurang Station och har ingenting med inlägget att göra, blir bara glad när jag tittar på dom. Vad tavlorna föreställer vet jag inte, men de är väldigt fantasieggande tycker jag. Konstnärerna är anslutna till Wallery - Weburban Street Art Gallery.

Onödigt och gott;-)

Onödigt, så himla onödigt. Tre centimeter ny blötsnö på innergården här hemma i Täby klockan 07:20 idag.


Lika onödigt och ännu värre - en halv timme senare vid Roslagstull i Stockholm.


Inte att undra på att kollegan Yvonne och jag fick trösta oss med lite lyxmat på Hotell Norrtull - kalvstek med gelé och sidfläskstekt brysselkål samt tornerade potatis. Var väldigt skeptisk mot brysselkålen, då det gärna gömmer sig maskar i den, men som ni ser hade kålen delats i fina skivor och inga extra proteiner syntes till. Å vad tornerade potatis är vet jag inte, men gott var det, mycket gott till och med.


Och som efterrätt har jag hittat den här konstiga apelsinen åt er. Visst är den… annorlunda.

Blåaste blått

Som de flesta av er vet har jag världens roligaste jobb. Att låta kreativiteten flöda genom att formge böcker och tidningar är något jag önskar alla er därute som är minst lika kreativa som jag. Det visar ni ju genom era foton. Så om någon erbjuder er ett arbete som grafisk formgivare eller layoutare tveka inte, slå till direkt!

Färg
Nu gör jag ju inte bara ”bilderböcker” utan också vanliga ”textvarianter”, men alla böcker har såklart ett omslag – antingen ett grafiskt eller ett med foto och text. Där kommer färg och form in i spelet. Så äntligen kan jag visa er min favo ”leksak” på jobbet – Pantone färgguiden. Som ni ser är den väl tummad – precis som det ska vara med en älskad leksak. Att jag visar er ett antal blåa färgval beror på Onsdagstemat som vill ha ”Blåaste Blått”-bidrag. Tänkte ni skulle få välja själva här;-)

Fler bidrag till temat hittar ni här.

Några tisdagstips

1. Om man för andra dagen i rad ser en underbart blå himmel när man går upp på morgonen är det väldigt smart att ändå kolla temperaturen. Det kan ju tänkas att gårdagens vårtemperatur har återgått till nollgradigt…


2. Om man erbjuder den hårt arbetande chefen sin hjälp är det klokt att specificera vad man kan/vill assistera honom med. Annars åker man på rättelser och justeringar i en 616 sidors ”tegelsten” (se bilden) och följande kommentar som man sedan undrar över vad han menade;-):

- Gör mig bara en tjänst nu. Jobba inte fort med den! Se till att det blir rätt i stället.


3. När mobilen kallar på lönesamtal ”snoozar” man inte ens i 8 minuter. Man förbereder sig mentalt för diskussionen. Här hade det underlättat om man tänkt efter före och räknat ut hur mycket 1,8 plus 0,3 procent är av ens lön. Gör man inte det blir lönekravet alldeles för lågt…


PS. Vill gärna rekommendera er som tyckte så mycket om mina inlägg från Israel i höstas att kolla in hos Gärdsmygen. Hon rapporterar live från Tel Aviv. Himla kul läsning! DS.

Helgbilden: Dokumentation av ett sällsynt fenomen

Det gäller att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt. Det är alltså en fråga om tajming förstår ni. Vad jag menar är att vi nollåttor inte sett solen på fyra veckor. Just det, då gäller det att dokumentera den – solen alltså, detta väldigt sällsynta fenomen. Åsså var det egentligen inte solen heller som jag såg, utan några stycken blå himmel mellan klockan 16:38-16:39 igår. Å det är precis dom jag bjuder er på idag. Att det sedan blev två solar i bild nummer 1 kan jag inte rå för. Men jag gillar dom – solarna - en klar bonus:-)

Fler helgbilder hittar ni hos Marit. Den här gången är utmaningen också sponsrad av Cuponation. Vinsten är ett presentkort på 1 000 kronor hos Adlibris.

PS. Å vet ni vad – någon har glömt att stänga av solknappen däruppe. Solen var nämligen på hela denna måndag. Under lunchen trodde jag (nästan) att våren var på G. Hoppas nu att denna någon har gått i ide så att vi soltörstande nollåttor får njuta av ”lampan” hela veckan ut. DS.

Skyltsöndag i bilars tecken

Skyltarna jag lägger upp fotade jag i veckan som gick – på en och samma dag till och med – fast på två ställen. Men båda gav mig ett riktigt gott skratt.


De här skyltarna satt på en Mazda Mx 5 på Västeråsgatan i Vasastan. Kolla speglingarna i bakrutan – ganska läckert tycker jag. Å om ni tror att ni kan ta den gatan till Västerås, så har ni fel;-)


Hemma på ”min” parkeringsplats i Täby hittade jag den här kaxiga, nyuppsatta skylten. Det är definitivt inget fel på Volvoägares självförtroende.

Fler skyltar hittar ni hos Pumita som är mamma till Skyltsöndag och många andra bloggare. Så kika runt!

PS. På tal om gårdagens inlägg om Caravan 2014 så kan jag berätta att maken har stor erfarenhet av husvagnssemestrar som barn. Själv har jag/vi aldrig ägt varken husbil, husvagn eller tält, men vi tycker att det är himla roligt att kolla vad som finns – just i fall vi blir sugna;-) DS

Caravan 2014

Trots ösregn och piskande vind gick vi ur idet idag och besökte Caravan 2014 på Kistamässan. Förut hette utställningen Husbilsmässan – Caravan och camping, men utbudet är ungefär detsamma.
Jag vet ju att det är några av mina läsare som äger husbilar och jag är medveten om att det är ni som är experterna, inte jag. Ändå kommer här några bilder (och kommentarer à la BP) från dagens utflykt som också innehåller tillräckligt med fönster för att kvalificera sig till Veckans Fönster med temat ”Valfritt”.


Den här skylten är ögongodis när man har en 1,96 meter lång make som efter inspektion av ett antal husbilar inte hade ett helt "bulfritt" huvud. Här var sängen 2,05 lång.


Om ni vill lyxa till det i detta palats (Morelo Palace) och köra omkring i en buss samt vill ta med er bilen hemifrån kan den här husbilen med integrerat garage varmt rekommenderas. Men smakar det så kostar det. Den röda Toyota IQ ingick inte i priset.


Hur tänkte dom då? Ja, det kan man ju fråga sig. Ett toalettbesök i denna husbil verkar inte helt problemfritt, för att inte säga omöjligt, då väggen till höger inte gick att skjuta upp. Och om det hade varit möjligt så hade jag nog inte velat uträtta mina behov med fötterna i gången mellan kök och sovrum;-)

Fler valfria fönster hittar ni här.

PS. Vår absoluta favo husbil var en Pilote G600 LA som också fick pris för bästa husbil i klassan. DS.

HJÄRTligt skratt

Nika trivdes utmärkt på mitt tjänsterum. Det stora hjärtat fick hon av kollegan Erik.


Nika utanför mitt rum. Ni ser väl fotbollsmaskotterna.


Lammet Nisse.

Då min bloggprinsessans dagis (man säger inte förskola längre lärde jag mig idag) hade stängt tog pappa Radde med sig Nika till jobbet. Här får ni några smakprov av vad hon och jag ”diskuterade idag”. Hoppas ni får ett hjärtligt skratt.

Nika: Jag gillar lila, grönt och orange. Jag tycker om rosa också, men bara ihop med lila.
BP: Mmmmhhhh, okej då.


Nika: En tjej på mitt dagis har slagit mig. Då blev jag arg och ledsen.
BP: Ledsen får du aldrig bli, men arg är bra. Då kan du slå tillbaka nästa gång.
Nika: Men mina fröknar och mamma och pappa säger att man inte får slåss, det är dumt.
BP: Errmmmmhhhhh


Nika: Du har en kopp med en fotboll på.
BP: Ja, den fick jag av din pappa. Visst är den fin!
Nika: Jo, jag kan också spela fotboll.
BP: Spelar du fotboll på dagis?
Nika: Ja, med killarna.
BP: Yesssssssss:-)


Telefonen ringde. Maken på tråden, så jag svarade på engelska.
Nika: Varför pratade du engelska?
BP: Det var min man och han är från England.
Nika: Jag kan också engelska – one, two, three, four, five.
BP: ???????????????????

Nika: Jag får ont i magen om jag ätit för många mat.
Språkpolisen BP: Det heter för mycket mat.
Nika: Nej, det gör det inte alls det. För om jag får ont i magen för att jag ätit för många saker så är det för många mat.
BP: Errmmmmhhhhh

Nika hade ett sött gosedjur med sig.
BP: Vad söt han är. Är det en hund eller en apa?
Nika: Det är ett lamm och det heter Nisse.
BP: Ooooops

Med detta inlägg önskar jag er en fin kväll denna Alla hjärtans dag. Hoppas ni har lika kul ikväll som jag hade med min 4-åriga bloggprinsessa Nika i förmiddags. Älskar denna väluppfostrade solstråle som inte pratar bebisspråk utan svenska som jag förstår:-) Dessutom har hon "mitt" färgsinne och spelar fotboll. Det kan liksom inte bli så mycket bättre.

I Charlotte Kallas eller Kelly Sildarus skidspår?

Visst har ni undrat varför jag hittills inte gjort ett enda inlägg om vinter-OS i Sotji. Klart ni har;-) Anledningen är att jag helt enkelt inte är så intresserad av vintersport. Men nu tänkte jag göra ett (litet) undantag.

Vinst i storslalom
Idag har Charlotte Kalla tagit sin andra silvermedalj i Sotji, vilket jag tycker är fantastiskt! I skuggan av henne vann min egna lilla bloggprinsessa Nika sin första storslalom i Vemdalen. Nyss fyllda fyra år har hon dock bestämt sig för att inte satsa på längdåkning, inte på utförsåkning heller utan på något betydligt mera upphetsande – den nya olympiska disciplinen slopestyle. Som ni ser på bilderna är hon på god väg att bli en storstjärna i denna disciplin. Hennes förebild är med största sannolikhet 11-åriga Kelly Sildaru från Tallinn i Estland som började med slopestyle då hon var två år!

Nikas pappa – IT-bästisen Radde – vet inte riktigt om han ska skratta eller gråta. Han har gett mig stränga order om att inte introducera fotboll i dotterns liv, men han lär nog inte kunna hindra mig från att anmäla min bloggprinsessa till vinter-OS 2026;-)

PS. I fall att ni undrar över bilderna så kan jag (med stolthet) berätta att jag gjort dessa (snygga) fotomontage alldeles själv. Det trodde ni inte va;-) Foto 1 är pappa Raddes, foto 2 mamma R:s favoritbild på den kommande skidstjärnan. DS.

Bernadottebiblioteket

Hade jag inte varit så bortskämd med besöken på Riddarhuset och det Kungliga biblioteket i höstas hade jag säkert uppskattat gårdagens rundtur på Bernadottebiblioteket betydligt mera. Där förvaras bland annat de kungliga boksamlingarna med cirka hundratusen böcker som har tillhört Sveriges Bernadottekungar. Mer om biblioteket kan ni läsa här.

Slottsbibliotekarie
På alla bibliotek finns det bibliotekarier, så även på Bernadottebiblioteket, fast här kallas de slottsbibliotekarier. Number 1 har det väldigt passande namnet Antoinette Ramsay Herthelius. Number 2 och 3 är föräldralediga just nu. Där finns även en halvtidstjänst. H*n såg inte bara ut som en bulldog, h*n agerade som en sådan också. Bulldoggen verkligen övervakade varenda en av de 20 personerna som fanns på plats och såg handgripligen till att fotoförbudet respekterades. Och Antoinette ville absolut inte hamna på bild. Suck… Jag förstår nästan att August Strindberg som jobbade som biblioteksamanuens (ingen aning vad det är) inte trivdes där.

Intryck
Den drygt 1 1/2 timme långa turen med skånsktalande Antoinette som föredragshållare var visserligen intressant, men lite ”fladdrig”. För många namn och för många siffror för min smak. Fotoförbudet drar ner betyget ytterligare en aning. Såväl på Kungliga biblioteket som på Riddarhuset var det inga problem att plocka fram kameran. Så jag undrar vad våra kungligheter har att dölja. Är man rädd för att upptäcka ”olämplig” litteratur i de kungliga samlingarna eller;-)

Bildskörd
Ja inte ska ni få ett inlägg utan bilder av mig. Foto 1 som föreställer Bernadottebiblioteket är taget från slottets inre borgargård, inte speciellt upphetsande. Bild 2 upptäckte jag på svängdörren på Gamla Stans T-banestation. Mer om Dare to Zlatan kan ni läsa här. Snygg färg på dekalen tycker jag;-) Betydligt mera i min smak! Trean visar Sergels Torg denna extremt lugna tisdagskväll mitt i Stockholm.

Helgbilder från köket

Den här gången kommer jag att göra några av er glada – å det är ni som gillar "Blacky The Bläckfisk". Ni andra kan sluta läsa här och jag är väldigt medveten om att jag kanske tappar några av mina fina läsare. Men jag tar den risken. Eftersom några av er inte riktigt förstod hur Blacky hamnade på tallriken häromdagen, vill jag gärna förse er med en väldigt detaljerad guide.

Inköp
Först köper man bläckfisken – eller man köper hälften av den, vilket resulterar i fyra tentakler. Be gärna killen/tjejen bakom disken att skära bort alla äckelpäckelbitar som kanske inte är så aptitliga. Med hänsyn till er som läst vidare, men ogillar bläckfisk låter jag bli att gå in i detalj här.



Saltvatten
Sedan häller man upp hett vatten i en kastrull, saltar ordentligt och sänker ner Blacky för en simtur.
På den högra bilden ser ni hur han genast mopsar upp sig och visar spänsten.

Koktid
Koktiden är mellan 15-20 minuter beroende vilket tuggmotstånd ni önskar. Att fota kokande vatten är inte så lätt, men ni ser hur Blacky ändrar färg från lätt rosa till ”bläckfiskrosa” och slutligen till rött.


Klart
Innan ni börjar skära upp Blackys tentakler ber någon att vässa kökskniven. Denna någon kan vara maken. På den vänstra bilden ser ni två tentakler som är kvar att skära. Sedan är det bara att slänga in skivorna i vinägretten som ni gjort på ett nafs medan Blacky kokade. Såsen består av olivolja, vitlök, persilja, saft av en hel citron och salt efter smak. En fortfarande varm Rustik baguette (inköpt på ICA) är perfekt för att ”svabba upp” vinägretten med.


Smaklig måltid!

Fler helgbilder ser ni hos Marit.

PS. Troligen inget inlägg imorgon. Är på vift på ett (kungligt) ställe som jag kommer att presentera för er - förutsatt att det inte råder fotograferingsförbud såklart;-) DS.

Fototrissens bokstäver – perfekta för en skyltsöndag

Idag ska vi trissa i och med bokstäver. Då har jag ytterligare en chans att visa er lite mera från Israel, där det finns många vackra skyltar som förkunnar något om olika historiska händelser, platser och kända personer. Dessa skyltar är väldigt vackra tycker jag, inte minst på grund av de hebreiska bokstäverna som jag tycker är fascinerande. Dessutom är det en turists dröm att allt som är värt att veta också alltid är översatt till engelska.


Altalena var ett lastfartyg som gick ett mindre roligt öde till mötes vid den här stranden.


Tel Kudadi - även kallat "Läslampan" - är en nedlagt fyr nära stranden och norr om Yarkon floden. Den står i ett otroligt vackert område.


Dr. Chaim Arlosoroff mördades i juni 1933. Mordet är fortfarande olöst. Vi "snubblade över" honom många gånger, då Tel Avivs andra största busstation är uppkallad efter honom. Observera att hans efternamn uttalas med betoning på "lo", vilket tog mig ett tag att lära mig.

Fler bokstäver hittar ni hos Fototriss.
Skyltsöndagar är uppfunna av Pumita.

PS. Det här inlägget är också tänkt att ge Gärdsmygen lite mera kött på benen. Hon åker ju till Isreal nästa vecka.

Veckans fönster: ”Kaklat”

Det är som sagt väldigt kul att leta fönster. Å visst hittade jag många kaklade varianter. Spanien och Portugal är ju kända för sina fantastiska kakeldekorationer i form av namn- och nummerskyltar på hus, hela husfasader och olika andra utsmyckningar. Det är bara som så att fotona jag hittade från dessa länder inte innehöll några fönster.

Återvunnet kakel
Sedan slog det mig att jag kanske skulle lägga upp en dagsfärsk bild för en gångs skull. Det blåa kaklet i bild 1, som numera är ingjutit i betong är 600 år gammalt och såldes på en marknad i Spanien. Det är inte jag som köpt det utan det ”levererades” av chefen Håkan för några år sedan. Tror jag betalade 60 kronor för det. Sedan gjorde jag mitt första – och hittills enda – försök att göra ”betongkonst”. Ja här ser ni resultatet…

Fler kaklade fönster hittar ni här.

PS. Bilden är ju föga upphetsande. Alltså lägger jag också upp en kaklad gatuskylt från Gamla Stan i Jerusalem. Vid närmare eftertanke hoppar man nu inte högt vid åsynen av den heller, men man tager vad man haver;-) DS.