måndag 14 september 2009

Stafettpinnen fångat: Kvinnor behöver fler dåliga förebilder

Det är Ulrica som har inspirerat mig till det här inlägget. Hon har nämligen fångat en stafettpinne från Karin Friberg. Läs gärna hennes uppmaning till att anställa flera kvinnliga chefer. Hon vill se en bredd på den kvinnliga ledande basen. Jag utlovar allvar och asgarv.
- Välj hellre en halvkass kvinna framför en ok man, resonerar hon.
Håller så klart med och fångar stafettpinnen jag med.

Mitt liv som chef
Drygt 25 år av mitt tidigare liv (tillika när jag var yngre) har jag tillbringat som chef. Jag har alltid valt att söka jobb i så kallade mansdominerade branscher av den enkla anledningen att jag inte är speciellt kvinnligt (tror jag har en X- och en Y-kromosom istället för en dubbeluppsättning X).

Here we go:
- Med tanke på att jag har diskalkyli (det måste jag ha, då siffror och jag inte alls går ihop) har jag aldrig överskridit en budget, som jag dessutom fick sammanställa alldeles själv (återkommande mardröm).
- Förutom Mascara (sedan jag var 15) använder jag varken smink, läppstift eller nagellack. Självklart köper jag krämer, body lotions och "brun utan sol" för att se fräsch ut. Och det gör jag än idag… tror jag.
- Naturell gäller också för manen. Den har aldrig sett något annat än en sax för klippning – hos frissan.
- I klädväg har det alltid varit byxor (helst jeans) och låga skor (gärna gympadojor) . Brutna ben på grund av högklackat = sjukfrånvaro = inte bra för företaget.
- Har spelat fotboll i 25 år. En hobby där kvinnliga och manliga (förhoppningsvis) chefer kan lära sig massor.
- Min allmänbildning är på nivån av en femårings – troligen lägre. Kan man bara snacka fotboll och idrott kommer man hur långt som helst har jag märkt.
- Har en förmåga att sällan tänka efter förre och pladdrar på olika språk. En klar fördel! Det utstrålar självförtroende, styrka och kunskap - bara man låter tillräckligt övertygande så...
- Mina kvaliteter på hemmafronten vill ni inte läsa om, jag lovar. Där har jag helt utan prestige lämnat chefsrollen till maken. Han är en mycket bra boss.
Jag dög som chef och jag duger alldeles utmärkt nu: som nobody är jag äntligen perfekt;-)

PS. Orkade ni läsa hela inlägget?! Om ja, fånga pinnen ni med. Kanske blir vi en Trinny & Susannah rörelse i Sverige – fast på "chefsnivå". DS

söndag 13 september 2009

Fototriss: "Avlång"



Veckans tema hos Fototriss är "Avlång". Då jag fick en bonus sovmorgon idag efter den inställda helgkursen i "betongkonst", kunde jag konstatera när jag satte på datorn vid klockan 12 att det finns många morgonpigga fototrissare. Ungefär 50 stycken. Kollade några bidrag på det roliga temat och förstod snabbt att både bananer, glas, båt och bilar var redan "tagna".

Fram med kameran
Då tager man det man haver på väggarna hemma och fotar av tre tavlor som jag köpte för två år sedan av några polska ("here we go again") studenter från Krakow Konstfack. Det är en grupp unga studenter som kommer över till Stockholm vartannat år, bor på vandrarhem och knackar dörr hos företag för att sälja några verk. På mitt jobb "landar" de gärna, då vi alltid köper många av deras alster.
Att dessa akrylmålningar skulle bli ett bidrag till ett Fototriss är ju bara en bonus... ungefär som min sovmorgon;-)

lördag 12 september 2009

Lördagsfoto: "Tungt"

Ibland undrar jag om NatureFootsteps är synkad med mig;-) NFs lördagstema är "Tungt" och ja, det passade mig perfekt igen.
Som jag berättade i gårdagens inlägg var det tänkt att jag skulle bekanta mig med betong under helgen. Tio tjejer (okay då, mest 50 plussare och en manlig snygging på 1,95 m och i 30-årsåldern väntade på kursledaren - som inte dök upp. Hans fru kom förbi och berättade att killen var sjuk.
En missad sovmorgon och fem mil i onödan. Det kändes tungt kan jag säga!

Betong är tungt
På jakt efter ett "tungt foto" förslog min medlidande make att jag skulle plåta Täbys vattentorn gjort av - just det - betong. Bra förslag!. Tycker tornet är otroligt mäktigt... och fult (därav minibilden). Han håller inte med.

Klassisk musik är tung
Istället för betongkonst blev det en tur till huvudstaden med besök på den internationella matfestivalen (där vi blev tyngre) och en titt i den stora bokhandeln. (se överst). Tycker nämligen att klassisk musik är minst sagt tung och böckerna verkar ju inte vara några lättviktare heller. Åt andra sidan var dom på rea.

fredag 11 september 2009

Tung dag


Det har varit en tung dag... trots det för länge sedan inplanerade besöket på Konstnärernas Höstsalong på Kistamässan. Idag har jag nämligen fått lite perspektiv på min lyckliga, sorglösa, roliga, obekymrade och bortskämda tillvaro. Det kanske behövdes.
Tänker på kompis Y vars mamma gick bort igår. Y är en av de mest fantastiska tjejer jag känner som verkligen gjorde allt och lite därtill för att hennes mor skulle dö på ett värdigt sätt hemma och inte på en "slutstation".
En annan kompis fick ett sjukdomsbesked som är så himla orättvist, fel och hemskt. Han kommer att behöva kämpa som en galning och leva som han lär: det är nämligen han som alltid har sagt till mig: Allt är möjligt, bara man vill.

Konstnärernas Höstsalong
Nu förstår ni kanske varför mitt blogghumör inte är på topp idag. Ja, ärligt talat hade jag hoppats på att bli lite gladare på höstsalongen. Det blev jag inte och mina kollegor Carola, Inger och Monica höll med. Vi fick en känsla av att det verkar vara helt okej att plagiera motiv och kopiera stilar från både kända och okända konstnärer. Det var hur lätt som helst att hålla i planboken idag.
Draken (vissa trodde att det är en orm) ovan skilde sig åtminstone från mängden. Konstnären heter Lotta Holmgren, kommer från Storuman (Carolas födelseby) och skapar skulpturer av sjödränkta naturformade trästycken.

PS. Helgen ska jag tillbringa med betong - tungt det också. Ska delta i en kurs som förhoppningsvis skingrar mina tankar och lär mig att använda detta material. DS

torsdag 10 september 2009

Vem eller vad nappar på 0,1 procent


Nu har dom dykt på mitt jobb. Överallt. På toaletter, i vilorum, kök och matsalar står dessa flaskor som ni ser ovan. I svininfluensatider måste man skydda sig på alla sätt och ”NO-GERMS” finns alltså hos oss. Litet skum(t) är det som kommer ut ur ”pipen” (ser jag) och händerna känns fräschare (läser jag på flaskan).

Inga bakterier = 99,9%
”No germs” översatt till svenska betyder ”inga bakterier”, vilket jag tolkar som 100 procent bacillfritt. Men om skummet endast skyddar till 99,9 procent undrar min konstiga hjärna vem eller vad som nappar på den saknade 0,1 procenten. Är det den bakterien som kommer att fälla mig för att den är starkast och överlever à la Darwin. Åt andra sidan ser 99,9 procent på den snyggt designade flaskan mycket bättre ut än 99 procent. Det känns 0,9 procent tryggare liksom.

Ingen alkohol
Lite synd är det dock att NO-GERMS inte innehåller någon alkohol. Jag menar gamla husmorsrecept förespråkar ju en och annan droppe i rent medicinskt syfte. Paraben är ett konserveringsmedel (det fick jag googla) som jag kan vara utan. Oparfymerat är skummet också. Det kan jag köpa för allergikernas skull. Själv hade jag dock inte klagat över en diskret doft à la DKNYs body lotion.

En sak är dock 100% säker: Det brittiska företaget med samma namn som produkten gör storkovan i dessa influensatider.

onsdag 9 september 2009

Tre poäng

Om ni vill tacka "trean":han står i bakre raden längst till höger.

PS. I behov av en målvakt? Adam Shawn från Sliema Wanderers kan kanske vara ett alternativ. Bajen behöver en forward! Får jag rekommendera klubblösa Mifsud. Nej, nu blir det England mot Kroatien. Hoppas på en bättre match. DS

Linsbus fototema vecka 37: ”Färgglad”

Det är bra att bli påmind då och då… om roliga fototeman. Den här gången var det Nina Xi som tipsade om ”Färgglad”-temat hos Linsbus.
Jag gillar kameralinser lika mycket som jag tycker om den ätbara varianten. Jag kan vara busig ganska ofta och jag älskar färger.
Bilden jag lägger upp är lite ”retro kult” tycker jag. Caran d’Ache färgpennor tillverkas i Schweiz sedan 1924 och är av lika hög kvalitet som landets exportvara nummer 1 - klockor.
Om ni undrar så är det inte jag som målar med pennorna. Det är maken som använde dom flitigt under sina studier på konstfacket… och det var ett tag sedan. Vad var det jag sa: retro kult!

PS. Nu ska jag inta horisontalläge och njuta av Malta-Sverige matchen öljd av England-Kroatien. En onsdagskväll helt i min smak. DS