Livstecken

Nu börjar jag (nästan) få dåligt samvete att ha slutat blogga. Era omtänksamma kommentarer, mejl och peppningar är helt otroliga!!! Måste säga att ni cyberkompisar är verkligen suveräna. Vill bara tacka er så otroligt mycket. Era reaktioner värmer och det känns inte helt fel att vara saknad måste jag säga;-)

Periodare
Har kommit underfund med att jag är en periodare – och då pratar jag inte om alkohol;-) Jag har bloggat i 4 1/2 år – nästan dagligen. En lång period för mig. Det kan hända att bästa vännen N:s bortgång var liksom en ”legal ursäkt” för min bloggpaus, men hursomhelst är jag just nu ganska så trött på att blogga.

Fler avbrott
Inte nog med det: som ni vet ska vi på ”påtvingad stambytessemester” under hela oktober. Landet vi ska besöka är inte så ”hipp” på wifi. När vi väl återvänder till Sverige får vi i ytterligare fem veckor leva med mulltoa (jag är ingen skogsmulle och bävar vid bara tanken), vattentank i farstun och dusch i källaren. Med andra ord så tror jag knappast att bloggen kommer i första hand, utan dessa fem veckor kommer att gå åt att bara överleva (japp, jag har en overlevnadsguide;-)).

På återseende
Så med lite tur för er ;-) och förutsatt att jag får blogglusten tillbaka så hörs/ses vi i december.
Ha det så bra och än en gång 1 000 tack för all uppmuntran.

PS. Bild 1 visar det speciella kräftbrödet man kan köpa hos Stina’s Bageri i Vasastan. Nej, brödet innehåller inga kräftor utan ser bara ut som dessa goda krabater. Bild 2 visar kollegan Harald’s tårta som han bjöd oss fotbollstipsare på efter att USAs damlag vunnit OS-finalen mot Japan. Med andra ord så vann han tipset. DS.