torsdag 1 januari 2009

En konst(ig) kamp mot bångstyriga ostron

De mest sålda artiklarna i en livsmedelsaffär för nyårsfirandet måste vara hummer och oxfilé. Det kunde vi konstatera den 30 och 31 december ifjol. Så vi bestämde oss att - köpa en hummer, sex ostron och lammracks.

Det gäller att tänka efter före
Visst ja, det borde vi kanske ha gjort - nu med facit i hand. Men som tur är har vi en kokbok hemma skriven av min mans "favo-chef" Rick Stein som visade en serie "Öppna ostron för dummies". Där nämdes hela tiden speciella ostronknivar som vårt hushåll inte äger.
Efter mottot "kan själv" tömde jag verktyglåden, tog ut bland annat en hammare och skruvmejsel (jag diskade dom först :-) och satte igång med att försöka öppna dessa bångstyriga franska varelser. Non!

Jägarkniv
Kröp till kors efter ett tag och bad mannen om hjälp. Förutom några gapskratt från hans sida satte han igång med en febril sökning efter en Morakniv som han visste borde finnas någonstans. Non!. Men sedan mindes han en jägarkniv han hade fått en gång, som aldrig använts men som - konst(igt) nog hittades omgående.
Efter noggrann läsning av Rick Steins "Öppna ostron för dummies" tog det inte många minuter att öppna alla sex ostron. Var riktigt, riktigt stolt över min bättre hälft... och han är inte ens civilingenjör, ha, ha.

Rick Stein - vår nygamla "food hero"
Rick hade såklart tagit med några recept också. Så de "frilagda grabbarna" såg riktigt tilltalande ut efter en kort séjour i ugnen garnerade med ingefära, gräslök, citron och parmesanost.

Bra "deal"
Själv fick jag mumsa i mig fem av "grabbarna". Min man tyckte att de hade en konsistens som påminner om "spottloska" och "snor". Han nöjde sig med en och fick ingen pärla heller. Mmmmhhhhh.

PS. Googles nyårsloggo är avsevärt mycket blekare än de fina fyrverkerier vi njöt av i Täby inatt. DS

2 kommentarer:

Mrs Bettan sa...

Vi har också köpt ostron för ett par år sedan så jag vet hur besvärligt det är att öppna dom. Jag skulle dessutom göra en ostronsås av spadet så hr P fick stränga order av mej att inte blaska bort spadet vilket inte var lätt. Jag är nog benägen att hålla med din man när det gäller att äta ostron, de är slemmiga. Men min ostronsås med ostron i blev helt suverän till oxfilén kan jag minnas.
Kram MrsBettan

Anonym sa...

Jag tycker om ostron, fast det inte är någon direkt smak på de. Salt är väl det första jag tänker på. Har bara ätit det på restaurang och då var de öppnade. Lammkött är smaskens det, min favorit av kött.