tisdag 11 november 2014

Dagens (konstiga) skörd

Krabba

Idag har jag blivit med krabba – en söt liten sådan som har rest hela vägen från New York till min fingerkaktus på fönsterbänken här i Täby. Fick sötingen av favo kollegan Yvonne som med sitt Rönninge Show Chorus (RSC) gjorde ett bejublat gästframträdande på Baltimore 2014 International Convention förra veckan. Jag menar är man regerande världsmästare så är man. Så himla kul!

25 bokstäver

Inför stundande flytt till nya lokaler vid Odenplan den 1 december har IT-bästisen Radde och hans gäng bråda tider. Deras vana trogen ber dom inte till högre makter utan är jordnära och utnyttjar vårt alfabet i stället.

Lucy

Den här lilla tjejapan heter Lucy. Ikväll upptäckte jag henne på den lokala ICA affären. Hon är något luggsliten, vilket jag har full förståelse för. Det tar nog på krafterna att dela ut bananer till alla barn. Det är nämligen det hon gör från klockan 08:00 till 22:00. Eftersom hon är apa och inte är med i facket får hon inte ens betalt;-)









måndag 10 november 2014

Ögongodis i höstmörkret



Som jag har skrivit några (=många) gånger här på bloggen så anser jag att jag har världens roligaste jobb som grafisk formgivare med (nästan uteslutande) otroligt trevliga kollegor i Stockholm och på filialerna ute i landet. Men en sak är jag då verkligen inte bortskämd med nämligen ögongodis på huvudkontoret. Ja, ni förstår vad jag menar;-)
Läs bara följande mejlkonversation mellan kollegan Anders (från Örebro) som har fotobloggen Bildligt och mig:

Kollegan Anders: Du kan väl stoppa in de nya bilderna i lämplig låda.

Öppnade bilderna, sprack upp i ett stort leende och skickade följande svar:

- Kan inte låta bli att kommentera bilderna: Du är otroligt snygg. Snacka om ögongodis för en som här på HK verkligen inte är bortskämd med snyggingar;-)

Kollegan Anders: Tack, men det är då inte min förtjänst;-)

BP: Nu brukar jag ju (nästan) aldrig lägga upp personer på min blogg. Men nu tänkte jag fråga dig om jag får lägga upp din bild på bloggen. Jag menar, de flesta av mina läsare är ju 50 plus kvinnor, å de förtjänar ju faktiskt också lite ögongodis i detta tråkiga höstmörker. OBS. Jag blir absolut inte sur om du säger nej.

Anders: Ha ha! Gör så :-)

PS: Alla interna redaktörer/skribenter på mitt företag samt alla externa författare figurerar med bilder i tidskrifterna/böckerna. 99 procent levererar foton som är mellan sju och 20 år gamla. Nej, jag skämtar inte. Jag gillar fåfänga - speciellt hos killar, men då ska det vara med en nytagen bild. Tack Anders för att jag fick skryta lite om dig här;-) DS.

söndag 9 november 2014

Skyltsöndag: ”Två roliga”

Till Pumitas Skyltsöndag kan jag inte låta bli att lägga upp två skyltar som förhoppningsvis får er att skratta. Jag menar det är ju en riktigt grå söndag och ett smajl skulle ju inte sitta helt fel.

Vågar jag?

Nej, jag tror nog inte på ett liv efter döden, men jag tror ändå att jag avstår från att röra den här motorcykeln. Jag menar om, alltså om det finns ett liv efter döden är det säkert roligare att upptäcka om så är fallet utan att bränna tassarna;-)

Hängslen och livrem

Här har fastighetsägaren verkligen helgarderat med hängslen och livrem! Eller vad tycker ni!? Alltså om takpannor, skorstenar eller annat bråte faller ner från taket så är ju denna kranbil perfekt placerad för att lyfta upp allt på plats igen;-)

Pumita har uppfunnit Skyltsöndagen och det är många som är med och klurar på roliga, informativa eller bara vackra skyltar. Var med du/ni också!



lördag 8 november 2014

Veckans fönster: ”Kommunalt”

Susanne vill se kommunala fönster den här veckan och det ska hon och ni få. Dessutom bjuder jag er på en (lång) utläggning om kommunhusen i min hemkommun Täby. För jag vet ju att ni är väldigt intresserade av den före detta ”stan på landet” med sina drygt 60 000 invånare – eller inte:-)

Nuvarande kommunhuset

Det nuvarande kommunhuset byggdes 1950 och ligger i Roslags Näsby, en ”förort” till Täby som Gud glömt för länge sedan. Det enda Roslags Näsby möjligen är känd för att det är en knutpunkt för lilla Roslagsbanans tre grenar. Detta kan orten tacka Täbys invånare för som 1980 i en folkomröstning valde att inte bygga ut tunnelbanan från Mörby till Täby Centrum utan rusta upp Roslagsbanan i stället. Ja, de enda som röstade för t-banan var maken och jag…
Det gamla kommunhuset kommer delvis att rivas för att ge plats åt nya bostäder.

Det nya kommunhuset

Efter 64 år ”på vischan” är det år 2016 dags att flytta närmare centrum. Det nya huset kommer att kosta hiskeliga 483 miljoner – Sveriges dyraste kommunbygge i modern tid. Eftersom det just nu är ”inne” med glasfasader och flexkontor har vi kommuninvånare då äntligen möjlighet att följa de anställdas minsta lilla rörelse, varken de petar sig i näsan eller skyfflar papper. Även Fredrik Reinfeldt, som ju köpt en lägenhet i grannhuset har full insyn i vad som försiggår i kommunhuset, liksom alla förbipasserande. Så himla roligt - NOT!

Hål i marken

Här byggs det nya kommunhuset. Observera den ”intima” närheten (ungefär 20 meter) till de nya brf-husen, kyrkan och på andra sidan biblioteket.

Biblioteket

Huvudbiblioteket får snällt vara kvar i sina (ändamålsenliga!?) lokaler som byggdes i slutet av 1960-talet.

Det var mitt långa inlägg till Veckans fönster. Hoppas ni inte somnade under läsningen, men bilderna är i alla fall dagsfärska;-) Fler bidrag hittar ni här.

fredag 7 november 2014

Snabbtest av snabbmat

Ni som har följt mig ett tag vet att jag är lika konstig vad gäller mat som med allt annat;-) Ett exempel är att jag/vi ytterst sällan äter snabbmat i form av hamburgare eller pizza. Har inte satt min fot på McDonalds på år och dag, men enstaka besök hos (Sveriges bästa) Burger King i Täby har det blivit.

Lunch
Eftersom jag lärt mig lektionen av snöblasket igår valde jag att jobba hemifrån idag. Men även om man arbetar i hemmet måste man ju äta lunch, som man (=jag) var alldeles för lat att laga själv. Inspirerad av Anitas inlägg om McDonalds igår gav jag mig alltså in på ett snabbtest av snabbmat.

Burger King

Där brukar jag äta ett sexpack King Wings med en hot cheese dip och en mellanstor pommes frites. Kycklingvingarna görs på beställning, alltså är de alltid varma och knapriga när de når korgen. Även pommes frites är alltid krispiga och heta. Fullt godkänd!

McDonalds

Man ska ju inte jämföra äpplen med päron. Alltså skippade jag en Big Mac som jag mindes från min ungdom;-) och beställde alltså kycklingvingar med pommes frites. Man kan väl säga som så att vingarna var panerade, något som jag ogillar skarpt. Men de var åtminstone varma. Pommesen var tunna strips, ni vet sådana slaka minipenisar som – konstigt nog - slokar ännu mera när man ta ett fast grepp om dem. Dessutom var de kalla. Nu vet jag varför jag inte besökt McDonalds på flera år.

Slutsats
Då det varken snöade eller regnade idag kunde jag gått till jobbet som vanligt och kunnat njuta av helstekt oxfilé på Cliff Barnes i stället. Suck!

torsdag 6 november 2014

Det är skillnad mellan snö och snöblandat regn





Japp, det är skillnad mellan snö och snöblandat regn. Det fick jag erfara idag. Jag menar, inte är man människa klockan 06.45 på morgonen för att kunna avgöra skillnaden. En (suddig) titt på termometern visade 1,8 plusgrader, vilket i min frusna hjärna betyder dunjacka. En titt uppåt genom köksfönstret visade vita flingor som seglade ner till marken. Den sistnämnda inspekterade jag dock inte, vilket jag borde ha gjort.

Blöt hund
Efter en fem minuters promenad till tåget och 20 minuters väntan på 73:ans buss i något som liknade en snöstorm anlände jag till jobbet som en dränkt hund (nej, inte som en katt) – och luktade därefter. Blöta dunjackor stinker nämligen blöt hund. Å nej, ni behöver inte påpeka att jag borde ha impregnerat jackan – jag lär mig alltid den hårda vägen som ni vet.

Jympadojor
Även mina fötter fick känna på skillnaden mellan snö och snöblandat regn. Att ta fram vinterskorna klockan 06:45 på morgonen slog mig såklart inte heller. Att bära jympadojor i det vädret resulterade i isklumpar som fötter på morgonen, upptinade fossingar under dagen samt blöta och kalla fötter på hemvägen.

Tröst
Alltså fick jag trösta mig med något gott idag. Som ni ser på bilderna blev det en utsökt viltskavspanna med svamp, mandelpotatispuré (minus rårörda lingon) till lunch på Hotell Nortull. ”Efterrätten” senare under dagen bjöd mitt företag på – en Gustav Adolf bakelse till alla anställda. Jag tackar så mycket:-)





onsdag 5 november 2014

Att tänka efter före

För ett tag sedan berättade jag för er att jag har blivit med regnkappa. Var så innerligt trött på att bära på paraplyer som bokstavligen vänder vinden ryggen till. Nu köpte jag inte vilken regnkappa som helst, utan jag inhandlade en vit sådan. Hur tänkte jag då? Enkelt – jag tänkte inte alls utan lyssnade på kommentaren av en ung och (väldigt) snygg manlig kund som tyckte att den var som klippt och skuren för mig. Suck;-)

Ändringar

Innan jag fick chansen att testa vad jacken gick för gjorde jag några ändringar och tog bort kardborrbanden vid det stora fickorna. Eftersom jag inte äger en sådan där uppsprättarmojäng fick saxen på min lilla schweiziska armékniv duga. Å det gjorde den.

Slutsats

I tre dagar fick jag möjligheten att testa regnkappan i stockholmskt ösregn. Den fungerade utmärkt. Det enda jag undrar över är hur den kunde bli så smutsig så fort. Jag menar min (inte regntäta) höstjacka visar då inga svarta ränder ens efter tre veckor. Detta kan i och för sig bero på att den är svart, men ändå. Min ljusgröna dunjacka visar inga spår av smuts den heller, och då bär jag den under hela vintern – utan att tvätta den alltså. Den enda (logiska) slutsatsen jag kan dra är att vitt och jag inte går ihop. Just det – att tänka efter före har då aldrig varit min styrka…