Man får vad man betalar för

Ni som har följt den här bloggen ett tag vet att maken och jag älskar mat. Kan dock konstatera att vi har olika ”smärttrösklar” med tanke på vad som är ätbart eller inte. Hans tröskel ligger betydligt högre än min. Han (som dom flesta) skulle aldrig äta fårtestiklar en rätt som jag inte har några problem med. Min gräns däremot ligger betydligt lägre och går vid korv i allmänhet (det finns dock undantag) och falukorv i synnerhet.

Före brunch
När maken såg ICA:s flyer där två falukorvar erbjöds för 30 spänn slog han till. På översta bilden ser ni dessa 40 centimeter långa och 16 centimeter tjocka maxi snoppar (jag mätte) med ett bäst förre datum den 2012-03-03. Såg många extremt billiga bruncher för maken framför mitt mentala öga. Han kan vara väldigt billig i drift;-)

Under brunchens förberedelse
Bild nummer 2 visar hur ett skivat innanmäte av en falukorv för 15 kronor kan se ut. Till vänster ser ni mig i form av ett ägg, till höger en glad make (även han i form av ett ägg), som ser fram emot sin bräckta falukorn med sitt alter ego - ägget.

Efter brunchen
Efter brunchen hade makens smärttröskel vad gäller ätbart mat sjunkit märkbart med varje tugga han tog. Ben- och broskbitar som han radade upp på tallriken är inte så fotogeniska om jag säger så. Ja man brukar ju få vad man betalar för och jag är övertygad om att hundar som inte är så kräsna, gillar ICA:s billiga erbjudande. Ni som är (mindre kräsna) hundägare bör överväga att bjuda era telningar på falukorv, två för 30 spänn – a bargain!

PS. Om någon av er därute har hund och vill ha våra falukorvar som ju har en två månaders hållbarhet, hör av er. Jag skickar dom gärna med posten. Synd att slänga ju;-) DS.

Det behövs så litet

Morgonfika
Chefen Håkan överraskade mig med dessa två bakverk imorse – ja ett åt han själv så klart, dessutom fick han min chokladpinne. Kan säga som så: jag är ingen ”sötis”, men detta bakverk inköpt på hans favo bageri Stinas i Vasastan var himmelskt. 1 000 tack chefen, du är bara så bäst:-)

Jul den 6 januari
Sedan lämnade chefen mig ensam på avdelningen. Efter lunch tog han flygbussen till Arlanda för vidare färd till flickvännen i Madrid. I Spanien firas nämligen jul i helgen – för andra gången inom loppet av två veckor. Skillnaden är ”hälsningsfrasen”: Feliz Navidad (God Jul) gäller den 24 december medan ”Felices Fiestas” (Happy Holidays) används på söndag. Dessa spanjorer med sina 1 000 tals helgdagar! Inte att undra att deras ekonomi är körd i botten, de hinner ju inte jobba;-)

Soooooooool
Som sagt det behövs så litet för att göra mig glad. Bilderna nedan säger allt – solen sken över Stockholm hela dagen idag. Har inte sett fenomenet solen sedan den 14 december, då den tittade fram i ungefär tre timmar. Lycka kan jag bara säga!

Danskt ”oldekollo” i svensk förpackning

Sedan strax före jul har jag roat mig med att formge en bok som handlar om seniorboende (oldekollo på danska). Kan tala om för er att den – boken alltså – är väldigt ”upphetsande”. Jag ser verkligen fram emot att hamna på ett av de många exempel av äldreboenden som är nämnda i boken. Om ni läser vidare så förstår ni hur jag resonerar:

- Att hamna på ett ställe i norra Sverige kan ju vara en rolig erfarenhet om man gillar kyla och vill njuta av de extra stora badrummen som erbjuds. Det sistnämnda är en klar pluspoäng med tanke på vårt eget här hemma.

- Eller så flyttar jag till det förre detta mentalsjukhuset någonstans i Dalarna. Där kan jag roa mig med en vävstol, vilket skulle göra mig galen, det vill säga jag befinner mig på rätt ställe.

- I Norrtälje kommun ute på en skärgårdsö någonstans kan jag ägna mig åt lappsjuka medan jag blir underhållen av sång och musik.

- När boken närmar sig "civilisationen", det vill säga stor-Stockholm och Göteborg kan jag konstatera att det är könskvotering som gäller. Kvinnor lever ju längre än män. Med andra ord består seniorboendet av två tredjedelar kvinnor och endast en tredjedel män. Så kan vi då inte ha det i Sverige. När 97-åringen (oavsett kön) kolar av så ska den – gamlingen alltså - i första (och andra hand) ersättas av män. Här kan jag konstatera att, när det är dags för mig att flytta in där, lär det förhoppningsvis finnas tillräckligt med (gamla) gubbar som jag kan roa mig med. Maken har ju redan lämnat jordelivet då.

- Sedan finns det arbetsgrupper också – upp till 20 stycken på ett enda seniorboende! Allt från matplanerare till fastighetsskötare och grytlappsgrupper(!) Låter som tvångskommendering på ett fängelse eller i lumpen.

- Kunde också konstatera att min chef Håkan bara behöver gå – eller rulla – ett fåtal meter till sitt ”eget” seniorboende i kommunen där han bor nu. Men han tyckte att påtvingad rolighet inte är roligt... för honom heller.

Som ni förstår väljer jag att lämna min nuvarande lägenhet i en miljövänlig och biologiskt nerbrytbar pappkista med ”direktflyg” till krematoriet. Gillar nämligen inte mellanlandningar på ett äldreboende, det blir så lång restid då;-)

PS. Bilden som jag tog på kaffemaskinen på jobbet idag kom till mig och det här inlägget som en skänk från ovan, eller vad tycker ni;-) DS

2013 års första arbetsdag avklarad

Om jag hade varit lika smart som de flesta storstockholmare - jobbat hemifrån alternativt tagit semester idag - hade jag gått miste om allt nedan – å det hade ju varit synd;-)

- en bilbefriad motorväg = 35 minuters restid till jobbet
- 73:ans buss gör ju det omöjliga för jämnan – att inte dyka upp alltså. Idag gjorde den ett underverk = den kom tre minuter innan utsatt tid. Ja underverk tar ju lite längre tid.
- torra, isfria gator utan snöhögar = inga dubbade skor
- plusgrader = inga överdragsbyxor heller
- ett ödelagt kontor utan kollegor = man kan somna om ostörd
- nästan inga öppna lunchrestauranger = ett megastort I-problem såklart
- en stängd frisörsalong = snart kan mitt hår med fördel användas som mopp
- ingen mjölk i kylskåpet på jobbet = man vaknar fortare när man dricker Nespresson svart
-”oldekollo” är ett danskt ord (seniorboende på svenska) = visst verkar det skoj att vara penschis på ett kollo. Here I come, men inga våningssängar tack!

PS. Bilderna lag lägger upp har än en gång ingenting med inlägget att göra. Vill bara att ni ska ta del av några fakta här.
1. Det känns tryggt att mitt lokala centrum är mån om min säkerhet. När tror ni jag åkte skateboard eller rullskridskor senast;-)

2. Mina favo färger orange och limegrönt är inne – här i form av paraplyer. Ska inte gå så långt att kalla mig som avangardist men - ja ni förstår.

3. Det går att skära sig på aluminiumpapper. Det har jag alltid sagt (och gjort) Här har ni beviset. "Snittet" ligger mellan tumme och pekfingret i fall bilden är lite oklar. DS

Förändringsdax

När jag frågade maken alldeles nyss vad jag skulle blogga om svarade han:

- Gotta be something cheerful, so don’t blog about the weather.

Okej, då ska jag skriva om förändringar. Det nya året har ju precis börjat, så det är väl ett lämpligt tema.

Förändring 1
Maken och jag har varit lediga i en och en halv vecka. En enda morgon gick vi upp klockan 09:00, resterande dagar såg vi dagens (icke märkbara) ljus vid 12:00 – ungefär. Att vi sedan inte la oss förrän klockan 01:00-02:00 på natten är en helt annan sak. Här måste det bli en förändring som börjar imorgon då jobbet väntar.

Förändring 2
Hur många gånger har jag inte förundrat mig över alla ungdomar som sitter fastklistrade framför datorn dygnet runt. Efter den här ledigheten är det helt normalt för mig och jag har slutat undra - helt och hållet. Även här krävs en förändring – jag är ju ingen ungdom längre;-)

Förändring 3
Medan jag lekte nörd framför PCn till vänster satt maken till höger om mig och gjorde precis samma sak – fast han surfade inte utan plöjde sig igenom massvis med filmer. Med andra ord så nötte vi inte ett dugg på varandra. Det ska vi definitivt inte ändra på;-) Men man skulle kanske fundera över att skaffa sig ett socialt liv i stället, men det är en alldeles för stor förändring;-)

Förändring 4
När man inte har en fungerande ugn på nyårsafton, men insisterar på att käka hummer ändå krävs det ett förändrat tänk. Man kan börja med att döpa humrarna, vilket maken gjorde - Rick och Mick. På bilden ovan ser ni Rick eller om det var Mick;-) I stället för att gratinera Rick och Mick i ugnen användes en stekpanna, vilket gick utmärkt. Maken är duktig på att genomföra spontana förändringar måste jag säga.

Förändring 5
Datamusen är en del av mig när jag sitter framför datorn. Att ersätta musen med en ergonomisk platta eller joystick är ingen förändring som jag klarar av. Men råttan på bilden (hittat på Kistamässan i början på december) kan jag absolut tänka mig som substitut till musen. En cool ”gaming mouse” … och jag är född i råttans tecken enligt den kinesiska kalendern. Den förändringen köper jag direkt;-) Måste bara lära mig spela spel först – en förändring som lär ta ett tag;-)
God fortsättning till er alla!

Gott Nytt 2013!

2013 är ormens år i Kina. Många - inklusive jag själv - är vettskrämda för ormar. Därför har jag lagt ner mycket tid och omsorg på att hitta en söt och gullig orm till er – vill ju inte skrämma bort er inför 2013;-)

Önskar er alla ett toppen (blogg-) år 2013. Ni som var riktigt nöjda med 2012 får satsa på ett ännu vassare 2013. Dessutom hoppas jag att ni, som har haft det svårt, varit sjuka eller på annat sätt inte varit glada över det gångna året får ett kanooooon 2013 med allt vad ni önskar er. Sätt ribban så högt att ni vet att ni kan hoppa över. Tre försök gäller;-)

Hoppas ni vill hänga med mig och min konstiga blogg även nästa år. Kommer definitivt att följa med på er (blogg-) resa! See you om några timmar!

PS. I fall att ni undrar - jag är född under råttans år, vilket min hårfärg kan intyga;-) DS.

Illustrationen är knyckt från zonehdwallpapers.com.

BP:s favobloggar 2012 och Årets blogg

För exakt ett år sedan – den 30 december 2011 – presenterade jag mina ”Oldies but Goodies” här, alltså bloggkompisar som har hängt med mig och jag med dom sedan jag startade min blogg i februari 2008. Å vet ni vad: vi/ni är kvar alltihopa! Vissa i ett temporärt viloläge och andra bara med sporadiska inlägg, men ändå. Idag vänder jag på steken och visar er mina nya favo bekantskaper under 2012.

Trion
Della med bloggen ”Var Dag ett Äventyr” vann min tävling om betonghäckarna. Hon ville inte ha dom (!!??) men jag är fast hos henne sedan dess. Vilka bilder och resereportage!
Stare Ström med bloggen ”Kråkvinklar” verkar på något sätt lierad med Della, men jag har inte klurat ut hur;-) Vet inte ens om det är en ”han” eller en ”hon” som har denna härliga fotoblogg med underfundiga texter.
llHertz med bloggen ”Småstadsblues i ord och bild” har en viss relation till dessa två, men även här går jag bet. llHertz bor i Närke men envisas med att göra mina drömresor, bland annat till Japan. Å hon är så otroligt vass med sina kommentarer.

Två Göteborgare
Micke med bloggen ”Guldkryckan” är den enda kille jag fastnade för under året – jag menar hans blogg alltså;-) Han visar upp sitt Göteborg och berättar om hans dagliga liv. Hans självkänsla har liksom aldrig fått en törn trots tuffa tider. Detta och hans genuina sätt att skriva/kommentera är helt i min smak!
Mona, som precis har haft en bloggpaus är också en person som visar upp sin hemstad Göteborg för mig. En otroligt duktig fotograf och skribent. Här kan jag ju lära mig något också!

En annorlunda blogg
Eva med bloggen ”Ja, jag säger då det” är nog den mest varierade bloggen jag snubblat över under 2012. Både hennes underfundiga texter och bilder leder ofta till eftertanke – även för mig, vilket borde förvåna er;-)

Årets bloggare
Jag väljer ”Anitas blogg – Malta” som BP:s Årets blogg. Inte bara för att jag avundas henne tillvaron på denna härliga ö ;-) utan för att den tjejen verkligen har lyckats besegra en del. Hon är en utmärkt fotograf som visar oss livet på Malta, vilket nog är ganska så exotiskt för oss nordbor. Hennes korta och koncisa beskrivningar räcker – prick på om man säger så. Hennes kommentarer är personliga, trevliga och engagerade. Anita är en tjej jag gärna skulle vilja träffa irl!

Blog awards
De ”riktiga” blog awards kommer varken ni eller jag någonsin att kvalificera oss för. Det kan jag leva med – med ett stort leende på läpparna till och med. Jag gillar er skarpt – allihopa. Hoppas ni stannar kvar hos mig och jag hos er även 2013!

PS. Bilderna jag lägger upp är tagna på en datamässa i Kista för några veckor sedan. Enda syftet med fotona är att de ska göra er glada och skänka er ett stort leende. Ni slipper titta ut och bli deprimerade i den grå värld som slagit en järnring runt oss i tre veckor nu. Jag bjuder till och med på rosa;-) DS.