Tisdagens ”om”

Om SL (Stockholms Lokaltrafik) bestämmer sig för att byta hållplats för 73:ans bus utan att informera mig om detta står jag såklart kvar på den gamla – precis som jag har gjort i sex år nu.

Om man ser bussen åka förbi och stanna vid nya hållplatsen tvärsöver gatan försöker man hinna med den (busskrället har ju sin egen tidtabell och kommer minst sagt oregelbundet). Detta kräver en sprintinsats och man ska vara glad att man har täckisar på sig. Man gliiiiiider nästan ända fram – men bara nästan.

Om man inte vill frysa fast i 13,5 minusgrader i väntan på nästa buss promenerar man fram och tillbaka, vilket betyder att man förlorar sin plats i kön. Detta i sin tur betyder att man inte bli släppt ombord den överfulla bussen.

Om man armbågar sig in i buss nummer tre och står inklämd mellan en extremt illaluktande, kortväxt kille och en mycket lång dam som håller ett äpple i ens munhöjd väljer man att bita i det sura äpplet när bussen gör en skarp inbromsning.

Om en grå stripig mus med ett stort musikinstrument i softbag knuffar en in i sardinhögen och påpekar att man minsann ska låta bli hennes instrument ilsknar man till och får medhåll av minst fem personer runtomkring. (Kändes riktigt skönt med ett tidigt utbrott, yesssss;-)

Om man får en muffin av Barnens Hjältar så är dagen räddad:-) 1 000 tack!!! Denna muffin ger jag till alla er som tar sig tid att läsa och kommentera mina inlägg. Ni är bara bäst:-)

PS. Bilden jag lägger upp har ingenting med inlägget att göra - men kunde väl ha gjort det. Japp den är oskarp/suddig och det är tisdagstemat idag. DS