torsdag 10 februari 2011

Ett livstecken

När jag började med den här bloggen för nästan tre år sedan (13 februari 2008) trodde jag aldrig att den skulle få någon större ”betydelse” för mig om ni förstår vad jag menar. Nu vet jag bättre. Ni som har kommenterat mitt förra inlägg bryr er verkligen och jag är otroligt tacksam för era värmande, stödjande kommentarer och kramar.
Tyvärr kan jag inte påstå att situationen har förbättrats. Idag besannades mina/våra värsta farhågor och hur det får mig att känna mig vill ni inte förställa er.
Om ni undrar varför jag lägger ut det på bloggen – ja det frågar jag mig också. Det är kanske lättare att ”prata” med den mera eller mindre ”anonyma” cybervärlden än med folk IRL just nu, jag vet inte.
Ni är vana vid att le när ni läser mina inlägg. Jag vill inte byta ”format” på bloggen och göra den till en ”skriva-av-sig-snyft-och-gråt”-historia. Så avbrottet fortsätter.
Än en gång: stort tack för ert engagemang. Love you!

PS. Bilden jag lägger upp har mycket med inlägget att göra. DS

34 kommentarer:

Petra sa...

Vill bara ge dig en stor kram och styrka.

Jane sa...

så här på andra sidan skärmen känner man sig ganska rådvill - skulle så gärna vilja hjälpa ... skickar över en bamsekram iaf!
(Din bild fick mig att tänka på Non Stop - mitt favoritgodis - men hur jag än gnuggar mina grå (ganska få, tydligen) får jag inte ihop det med det du antagligen syftar på ...)
Ta hand om dig!!!

Monica sa...

Visst är det härligt med cyberstöd, ibland behöver man tid för att titta in i skallen och gå in i dimman ett tag.
Jag vet inte vad du råkat ut för men du får styrkekramar från mej o Jacob och en kindpuss av
Gänget;-)

Anonym sa...

Nu vet jag ju vad det gäller... Dela den där gin&tonicen med alla berörda! Ibland måste man skratta helvetet i ansiktet!!! /kram malena

Daniel sa...

hoppas allt ordnar sej! Alla sisukramar!!

Gun sa...

Du är ju själv en person som stöttar och uppmuntrar när man behöver, så inte konstigt att vi vill stötta dig också. Skulle gärna göra mer om jag kunde. Kram!

anne sa...

Det är inte lätt att säga så mycket och de tolkningar vi gör av det du skriver kan ju vara helt galet. Å andra sidan spelar nu inte det någon roll, vad vi vet är att du mår pest just nu och att det känns väldigt fattigt för oss på "andra sidan" att inte kunna göra något.

Jag tänker på dig, återkommande över dagen och jag hoppas att vad det än är, så blir du samma Beate men kanske med en ny erfarenhet, en som du antagligen velat vara utan, men nu har du den.

Kram!!!

Gärdsmygen sa...

Att var mitt inne i en konflikt, vilket jag gissar (kanske är fel) att du är, är ofta ett kaos av känslor och händelser. Som en torktumlare som kör runt allt först innan man börjar få rätsida på saker och ting. Det blir bättre så småningom. Tills dess: Var rädd om dej!

SoF sa...

Förstår dina tankar om bloggen. Vissa kan och vill använda detta forum till att berätta om svåra saker i livet och liksom "skriva av sig".

Det har aldrig passat mig (och inte dig heller kanske, utifrån vad du skriver här i inlägget).
Jag vill inte bli "tyckt synd om" och dessutom vill jag att bloggen skall vara ett ställe (nästan) enbart för mitt stora nöjes skull - som ett slags pausrum.

Jag är glad och tacksam över att du orkar titta in och lämna kommentarer, fast att du har det jobbigt nu.
Självklart önskar jag att jag kunde vifta med mitt trollspö, och allt vore som vanligt i ditt liv igen. Men...
Det funkar ju inte så.

Varma snöiga hälsningar!

Rantamor sa...

Stora kramen....

Malla sa...

Jag försöker att inte tolka det alls,men ser att det saknas rosa knappar på bilden. Rosa är som balsam för själen.
Jag hoppas att du snart känner dig glad och glad och ja, glad.
Jag skickar tröstande kramar ändå från ett iskallt Piteå!

Caja: sa...

Ibland behöver man verkligen skriva av sig...och varva det med det annars så humoristiska är väl inte fel heller.

Sänder dig en stor varm kram/caja

Bildgatan sa...

Känns som att nu finns det hopp, inte för att jag inte trott det men jag förstår varför du gör ett uppehåll. Du skriver inte av dig på det sättet och det är nog svårt att låta bli ibland.

Vet inte om det är paltkoman men jag klarar inte av att associera bilden till inlägget. En ljus och lampkontroll av något slag. En lampa som är släckt.

Lampan som är på sparlåga hos dig kommer snart att lysa igen och vi har tålamod att vänta. Den kommer att blixtra i alla färger igen.

En treåring att fira i helgen och även om jag inte varit med alla tre år, men kanske nästan måste kolla när min första kommentar hos dig var. Minns det - dina tår viftande på balkongen i något tema hos fototriss (tror jag) och strax därefter skulle du åka på semester till Polen eller Tjeckien, något "östland" var det i alla fall.

Kram och försök att sova gott.

LissenTo sa...

Du är ju en person som peppar och gör andra glada. Därför vill alla stötta dej nu när du är ledsen.

Vännen ta en drink med Mr Big och gör något som får dej att glömma för en stund.
En bra match kanske.

Hur som helst, en stor kram skickas genom cyberrymden..................

Per-Anders sa...

Det ser ut att vara en fjärrkontroll till en kamerablixt på bilden. Hm... Det är naturligtvis uppenbart att du befinner dig i en svår livssituation och jag hoppas att det så småningom rättar till sig. Tänker på dig!

Jess sa...

Skulle vilja ge dig en kram IRL!!!
Hoppas denna värmer som jag skickar genom cyberrymden!
KRAM!

Jess sa...

sv: De åker inte förrän vecka 8! Det är inte du som är trög det är jag som är otydlig! :)

Pumita sa...

Jag vet inte vad jag ska skriva. Vill bara säga att jag tänker på dig. Styrkekram!

4U2! sa...

Min blogg startade jag för att göra mig av med alla mina känslor som jag inte ville lägga på de mina ... så den var mest min "papperskorg för känslor". Så fungerar den fortfarande, men inte endast för det.
Varm kram!

Pysselfarmor sa...

Svårt att veta om tanken är rätt...oväsentligt hur som. Det viktigaste är att du kommer upp "ur gropen" du ramlat ner i när det så känns rätt. Ta den tid du behöver - var väldigt rädd om dig och var snäll mot dig själv.
kramen kramen kramen

Ellis sa...

Känner mig så maktlös då jag inte vet vad som tynger dig och gör dig så ledsen och man inte kan trösta.

Skickar iallafall massa cyber-kramar!! <3

sv: Loppis är de vidrigaste jag någonsin gjort, de var så vidrigt och... USCH!

Kicki sa...

Tur att bloggvärlden finns! Man ska kunna vara den man är, du behöver inte alltid vara rolig, det är bara bra att visa andra sidor också! Roligt om jag kan få dig att le ibland... Kram

Lysande ögonblick! sa...

MASSA MASSA MASSA MASSA KÄRLEK!!!!!

Pysselfarmor sa...

Tack söta du för kommentaren - hjärtat hoppar till när jag ser ett tecken ifrån dig!
Ja fy vilket oväder och det är tur att man kan jobba hemifrån. Varmt och gott i stugan!
Stora kramen/kramar i massor.

sasfoto sa...

Tänker på dig!

Helena/Bildbloggerian och Fototriss sa...

Hej! Jag sitter precis och fixar med nästa tema i Fototriss och det är ett tema inspirerat av ditt bloggnamn. Så tittar jag in här och ser att du är i en jobbig situation just nu, så jag ville bara kolla om du tycker det är okej att jag nämner din blogg och länkar hit med anledning av temat? Eller om det inte känns så bra just nu.

Jag vet inte om du läser kommentarer här regelbundet för tillfället, men om du gör det får du jättegärna svara mig så att jag vet om jag ska hitta på ett annat tema istället till i morgon bitti, när jag ska publicera inlägget.

Kram från Helena

cat sa...

Jag skickar ännu mer cyberstöd.Hoppas och tror att din situation snart kommer att se bättre ut.

Btw jag är helt imponerad av att du kunde läsa konstnärens namn. Jag kan se att det kanske står Karin Någonting.

Bildgatan sa...

Jag trodde det ju var 2008 när jag kikade lite igår - men hittade länken tack vare dig. Kom inte på vad jag skulle leta efter för tema, förståeligt?

http://bp-computerart.blogspot.com/2009/05/plantering.html

Det var inte fototrissen utan det tidigare temat Helgen i fokus.

På den tiden var jag nog inte inne så mycket och kommenterade men jag glömmer aldrig din tolkning av plantering. =) Visste att det var en tolkning som jag själv aldrig ens skulle kommit på (som vanligt) men som jag log mycket åt.

Hoppas att fredagen går bra trots allt. Nu är det snart helg.

Jah Hollis sa...

Vitsen med bloggar är väl att man gör dem till vad man själv vill. Sedan må man skriva om vad som helst, skratt- eller gråtframkallande.
Att ge sig på en stil man inte fixar, nej. Då blir det inte trovärdigt och ingen vill läsa. Ha en bra helg!

Jah Hollis sa...

...Och att man skriver när man känner för det (orkar) och när det känns meningsfullt att skriva. Och ha, som sagt trots allt, en så bra helg som du kan.

Anders W sa...

Roligt att "se" dig igen!

Svorskan sa...

En stor kram från mig också. Bloggen kan ge bekräftelse och inte minst så får man stöd när man behöver det. KRAM

Elisabeth sa...

Kriser är till för att vi ska lära oss och kunna växa. Det tror vi förstås inte när vi är mitt inne i dem, men så är det. Finns ingen utveckling utan ett visst mått av kaos. Och då menar jag främst inom oss.
Vill ge dig massor av min energi, så du orkar ta tag i nuet och blicka framåt.
Kramar från Elisabeth

Simon sa...

Jätte kram Beate, Tänker på dig.