Hur f*n kan man spela
drömfotboll (nästan) i 79 minuter och sedan tappa en 2-0 ledning på två
minuter?
Hur f*n kan man byta ut
tongivande och erfarna spelare, om de inte var skadade? Detta skedde i den 78:e
minuten.
Hur f*n kan två lag på
den nivån slå totalt 14 straffar, men endast sätta fem(!!!)? Sverige klarade
två, England tre. Tränade lagen inte straffsparkar? Bedrövligt.
Hur f*n kan rutinerade Filippa
Angeldahl, Magdalena Eriksson och Sofia Jacobsson alla missa sina straffar?
Hur f*n kan man fråga
målvakten Jennifer Falk, som dittills gjort sitt livs match, räddat många
bollar under matchen och klarat hela fyra(!) straffar, om hon ville ta en
straff. Som totalt ovan straffskytt missade hon grovt. Såklart.
Hur f*n kan man be en orutinerad
18-åring att ta den sista och avgörande straffen i sitt första stora mästerskap.
Jag hade önskat Gerhardsson och Asllani ett bättre avsked från landslaget. Det hade de varit värda. Asllani var en förebild för hela laget och satte ribban högt med sitt iskalla mål redan i den andra matchminuten. Gerhardsson gjorde tyvärr alltför många taktiska misstag, både vad gäller byten och straffskyttar.
Den alltid smajlande Tony Gustavsson som tar över landslaget efter EM tackar och tar emot antar jag...
Bäst på plan för Sverige: Asllani (under första halvlek), Björn, Zigiotti Olme och Falk (som verkligen växt till sig rejält efter Musovics graviditet).
England möter Italien i
semin. Fördel: England.
Med lite tur hittar ni även lite fotbollssnack hos Christian och hos Hanna.
PS. Bilden jag lägger upp tog jag igår. Den har inte mycket med inlägget att göra, om man nu inte vill associera guldforellerna med det missade EM-guldet för Sverige… DS.