En magnetisk dag

Idag var det äntligen dags: Den nya, cirka 3,50 meter långa väggen hade satts upp på jobbet. Meningen är att den ska prydas med en magnettavla, som egentligen är en magnettapet. Och visst kom det en tapetrulle, cirka 140 centimeterhög med en diameter på cirka 20 centimeter. Kollegan Thord stånkade (han var inte den enda idag som gav läten ifrån sig som påminde om Serena Williams tennisservar) med rullen och undrade om jag ville "bära" den.

17,5 kilo känns ganska så tungt
Av hans andhämntning och röda ansikte att döma måste rullen vara ganska tung. Det var den - 17,5 kilo - och när jag hade burit den på båda armarna i sisådär 10 sekunder visste jag att varken skivstänger eller tyngdlyftning är något för mig.
Då målarfärgen på väggen inte hade torkat ska tapeten - som är tänkt att fungera som whiteboard och anslagstavla - klistras upp imorgon.

Magnetiskt papper
Magneterna som följde med tapeten är elektrolytiska och så hårda att de knappt gick att få loss dem från ventilationselementet där dom satt i en prydlig rad dittsatt av Thord. Men som tur är har vi ju en kille som heter Totte på jobbet. Han gapskrattade och undrade om vi aldrig hört om magnetiskt papper. Klart vi inte hade. Detta papper är visserligen lite dyrare men fungerar precis som vanligt papper i skrivarna. Problemet löst: istället för att böka med små förvånansvärt "motstridiga magnetduttar" är det bara att slänga upp de tryckta pappersutskrifterna på väggen. Magnetiskt!!!

Bilderna jag laddar upp har ingenting med dagens upplevelser att göra utan illustrerar knutmode som jag nästan skulle kalla för konst och en uppfinning som jag tycker är genial. Bilderna kommer från MrsBettan.