Ett litet livstecken till

Jodå, jag lever än så länge. Hade jag haft hälsan i behåll skulle jag ännu mera njutit av årets sommarväder i Täby, för visst har vi dragit vinstlotten här. Sol sedan mitten av juni, visserligen några regnstänk som varade mellan 30 sekunder och några minuter, men sedan sken solen igen.

En olycka kommer sällan ensam
Nej, det gör det ju inte. Först gick rollatorn sönder, så att man inte kunde vika ihop den längre, vilket ingen taxi accepterar när den ska stuvas in i bagageluckan. Som jag sagt förut - gratis är inte gott. Men det blir värre. För en vecka sedan somnade min mobil in. Den dog helt enkelt.

Ny Iphone
Tack vara bästisen Yvonnes kompis som samlar på Iphones fick jag köpa en begagnad fabriksny Iphone, som Yvonne satte i arbete. Ja, hon lyckades med allt utom Banktd och Swish. För det måste jag åka till min bank. Kommer ta itu med det nästa vecka, då jag förhoppningsvis får ett nytt fordon som jag kan röra mig med. Handikappad är det jag är, i många bemärkelser just nu.

Som jag sagt förut - man måste vara himla frisk (åtminstone i huvudet) för att vara sjuk.

Tusen tack
Än en gång tusen tack för alla era krya-på-hälsningar och er omtanke. De värmer kan jag säga. Oerhört! Sköt om er!

PS. Bilden ett hösttecken?! Nej då. Dessa - vad det nu är - har seglat ner på min balkong sedan i juli från ett träd på innergården;-) DS.

Ett litet livstecken

Först vill jag tacka er alla som hört av sig till mig på olika sett de senaste veckorna från hela mitt hjärta för visat omtanke, kärlek och förståelse.

Ja, det som hänt mig kan hända vem som helst. Från ena dagen frisk, från nästa dagen sjuk. Det går fort här i livet, så njut medan ni kan. För fullt.

Ska på återbesök på DS imorgon och då lär jag höra de senaste om min hälsostatus. Håll tummarna. Har en känsla av att det behövs.

Många tacksamhetskramar till alla av er:-)

PS. Vet inte när jag orkar mobilisera tankarna till nästa inlägg, så stay tuned! DS.