Två vilsna japaner

Att träffa på vilsna japaner i stor-Stockholm är ju ganska vanligt. Men jag har fått känslan av att de söker upp mig. De kan väl inte veta att jag pluggat 10 terminer japanska och en av de få fraser som har etsat sig fast i mitt minne är:

- Eki wa doku desu ka?
- Var ligger centralstationen?

Idag var det dags igen för en förnyad bekanskap med två vilsna japaner - i Näsbydal av alla ställen. Näsbydal är en pytteliten del av Täby. Där finns - förutom några höghus - ingenting. Jo en bensinmack, en ICA Nära och en sunkig restaurang hittar man ju där också förstås. Och dit hade dessa två bilburna japsar med sommarjackor och ditto skor förirrat sig. Snygga var dom och de pratade till och med en hygglig engelska.

MacDonalds
- Ursäkta, finns det en MacDonalds i närheten?
- Visst i Täby Centrum. Ta höger, sedan vänster, över järnvägen så ser ni skylten.

- Täby....... är det en förort till Norrtälje?
- Nej, inte riktigt. Norrtälje ligger 67 kilometer härifrån.

- Men vi skulle ju till Norrtälje Centrum, var ligger det då?
- Ta motorvägen, ta höger, höger igen över bron, sedan vänster. Skyltarna visar E18 och Norrtälje.

- Ja men vi trodde vi var i Norrtälje.
- Tyvärr, det är ni inte. Men det tar väl ungefär 40-45 minuter att åka dit.

- Shit, shit, shit.

Om igen
Japaner litar inte på kvinnor, inte dessa två heller. En kille som gick förbi hejdades:

- Ursäkta, denna "lady" sa att Norrtälje ligger 67 kilometer härifrån och att det tar cirka 45 minuter att köra dit, stämmer det.
- Visst det stämmer alldeles utmärkt. Men det har ju börjat snöa så det kan ta lite längre tid. Kör försiktigt!

- Shit, shit, shit...

PS. Att japanerna kallade mig "lady" förlåter jag dom inte. En förolämpning helt enkelt. Och centralstationen var dom ju inte ute efter heller direkt. Men till deras och alla andra japaners ära lägger jag upp en bild på deras "nationalsymbol" det otroligt vackra berget Fujiyama. I vördnad kallas berget oftas Fuji-san - Herr Fuji alltså. Ja, det minns jag också från lektionerna. DS (Foto: www.traveljournals.net)

Konsten att bemästra kylan i stil

Vet inte om ni håller med men jag tycker att långkalsingar är den mest avtändande och osexiga klädesplagg som finns, vilket gäller för killer och tjejer.
Nöd har dock ingen lag när "vinkällaren" är tom, termometern visar minusgrader och bolaget är stängt imorgon... också. Kan berätta att långkalsingarna åkte på och av idag... på ett minst sagt konstigt sätt.

Ett fiffigt tips
Jag äger ett enda par långkalsingar som har hängt med som "bra å ha"- grej och legat glömda i garderoben i många år.

- Vitsen är att dra knästrumporna över kalsingarna, annars funkar det inte, säger mannen.

Jaha. Då jag inte äger några knästrumpor lånade jag ett par av hans i storlek 45 (!!!) och försökte dra mina jeans över hela denna avtändande "förpackning". Inte lyckat kan jag säga då kalsingarna åkte liksom ner och la sig som en "korvvalk" vid baken.

Klev med möda ur jeansen (hade dom krympt, eller...) tog av strumporna, satte på vanliga sockor och klev in i byxorna igen. Nu började jag förstå varför strumpor bör dras över kalsingar. Medan jag svettandes och inte så lite svärandes drog upp byxorna så åkte dessa osexiga monster med - upp alltså.

Tryckförband i knävecket
På högra benet la de sig om ett tryckförband runt knävecket och blodcirkulationen höll på att strypas. På vänstra benet åkte de halvvägs upp på vaden.
Vid det här laget hade jag arbetat upp en viss hetta om man säger så. Den räckte gott och väl för en kortare språngmarsch ner till centrum ... utan dessa förhatliga långkalsingar. Visst, jag kan konsten att bemästra kylan i stil!

PS. Ska köpa sådana överdrags-värmebyxor istället, kallingarna åkte i soporna - RIP. DS

Konsten att blogga

Det är det måndag, vilket normalt är en "stönardag". Helgen är slut och man måste upp och jobba igen. Idag är det dock första dagen på min sista semestervecka, så stönandet får vänta sju dagar till.
Under semestern har jag faktiskt road mig med att läsa en massa bloggar (jag hör min kollega och Wikipedian Håkans höga stööööön nu, då han - civilingenjör som han är - tycker att dagböcker på nätet är något för människor som huserar på den nedre halvan av IQ skalan).

Upptäckter
Fotobloggar: Det roliga är att jag har "ramlat" över många informativa, mycket välskrivna bloggar som jag - men den IQ som jag fötts med - har lärt mig ganska mycket av. Har bland annat upptäckt två fotobloggar upplagda av proffsfotografer som är helt suveräna. Kolla Blixman och Jespers bilder. Läs, lär och njut!!!

Musikblogg På Bylunds blogg kan den som inte är hemma i musikjargong lära sig ett helt nytt vokabulär.

Vardagsbloggar
Till slut några läsvärda vardagsbloggar - tror jag man kan kalla dom.
- Anne
- papamac
- Lenakald

Undrar vad ni tycker om mia bloggval.

PS. Nu ska jag surfa lite och snappa upp lite information om "atomer" och "rss".Båda verkar ha något att göra med webbpublicering, men jag vet inte vad... än. Förresten nu har Täby också fått sin värmebölja - endast 8 minusgrader. Bilden som jag lägger upp visar inomhus skianläggningen i Dubai, där man kan ägna sig åt nedförsåkning i behagliga -1 grader. Nu planerar dom att bygga en skidbacke till - fast den ska visst rotera. Vad det nu kan vara bra för. (Bild: Mountainyahoo) DS

Dagens rapport från idet

Det blir en kort rapport då vi inte lämnade vårt varma och sköna ide för att riskera köldskador i 11 minusgrader.
- Upp klockan 11:50
- En snabbtitt genom fönstret 12:45 (bilden intill)
- Lunch vid 15-snåret
- Middag klockan 19:00

Som tur är hade vi bunkrat upp med mat som kommer att räcka även imorgon. Så en dag till klarar vi oss utan att behöva sätta fötterna utanför dörren.

Tack och lov är jag ledig en vecka till. Bara tanken att promenera cirka en kilometer till busshållplatsen klockan sju på morgonen för att komma till jobbet får mig att aldrig vilja palla mig upp ur sängen igen.

PS. Olles spark-tips fick ni ju läsa om i gårdagens inlägg. Ytterligare ett tips från MrsBettan: hennes man har lovat att införskaffa hopprep till dem ifall värmen försvinner i villan. Mycket bra idé trots att denna metod är starkt förknippad med motion. DS

Konsten att leva på landet

Igår fick jag för första gången en kommentar på bloggen samt ett långt mejl från kollegan Olle. Han lever på landet, långt i norr (sett med veka, färgade 08-ögon) med allt vad det innebär. Han förstår sig inte på mina klagomål angående kyla. Mmmmhhhh. Här får ni ta del av hans fyndiga tips om hur man klarar "svåra" vinterförhållanden. Ha ett gott skratt, det hade jag!

--------------------------------------------------------------------------------

Sparken
-9 grader? Kall bil? Baggis! Ta sparken - då slipper man frysa häcken av sej. Tvärtom så mår man himla bra och är varm och go' när man kommer till affären. Men det är klart kylan ställer till det. Nu har vattnet till toaletten frusit så man får ta med sej en hink tvärs över gården och göra spolningen manuellt.

Gasolkamin - ur funktion
Gasolkaminen vägrade att fungera så vi fick byta den på garantin och i dag fick vi faktiskt upp temperaturen i huset till ett par grader över noll när vi skulle jobba. Lite stelt om fingrarna annars när eldosorna ska monteras. Men man får ta lite pauser med kaffe ibland.

Långkalsingar och ylletröja
När vi kom tillbaka efter nyår i Uppsala i går var det bara 16 grader inne och veden var nästan slut. Men man får sova i långkalsingar och ylletröja och ta på sej tofflorna när man går upp.

Värmebölja
I dag har vi huggit ny ved och nu har termometern ute krypit upp till -4 så det känns som värmebölja. Ni stadsbor är bara veklingar! Tänk på fåglarna som inte har några varma skor. Men vi matar dem med solrosfrön och jordnötter. Dom trivs med det och ekorrarna plockar upp allt på marken under fröautomaten. Blåmesen vågar sej fram till mitt fönster och käkar talgbollar ur den här manicken som ser ut som en viss logga som fått hicka.
---------------------------------------------------------------------------------

PS. Här i Täby har termometern klivit upp till fyra minusgrader. Tack! Inget gott som inte har något ont med sig: under natten kom det några millimeter vit gegga som visst kallas för snö. DS

Nio minusgrader är lika med djurplågeri

Sedan Nyårsdagen har termometern inte gjort någon ansträngning att klättra över nollstrecket, den har inte ens kommit "upp" till fem minusgrader. Endast två dagar av riktig kyla den här vintern och jag vill redan gå i ide och inte komma upp igen förrän i april. Björnar och sköldpaddor gör det, varför får inte jag? Med alla tekniska hjälpmedel kan det väl inte vara så svårt att göra allt (arbete, inköp, med mera) från ett 23-gradigt hem med en underbar vintersol som kisar genom fönster (förvisso otvättade) i sisådär 15 minuter per dag. Älskar att titta på vintern inifrån... i 15 minuter - varje dag - i en vecka ungefär.

Valet mellan pest och kolera
Men när kylskåpet och frysen gapar hånfullt tomma och till och med mjölken hade surnat (enligt min man som inte såg mellangrädde som ett alternativ) då kan man välja mellan

Pesten: Pälsa på sig - gärna fyra lager -, avisa bilen och åka till 500 meter till centrum. Tid: 10 minuter.
Koleran: Pälsa på sig - gärna fyra lager - och gå 300 meter till samma centrum med en uppförsbacke på vägen hem. Tid: 5 minuter.

Vi valde pesten på grund av den underbara känslan att ha två väl fungerande häckvärmare i bilen.

PS. Laddar upp några fina väggmålningar som finns i den gamla tegelbyggnaden vid Norra Station i Stockholm. DS

En konst(ig) kamp mot bångstyriga ostron

De mest sålda artiklarna i en livsmedelsaffär för nyårsfirandet måste vara hummer och oxfilé. Det kunde vi konstatera den 30 och 31 december ifjol. Så vi bestämde oss att - köpa en hummer, sex ostron och lammracks.

Det gäller att tänka efter före
Visst ja, det borde vi kanske ha gjort - nu med facit i hand. Men som tur är har vi en kokbok hemma skriven av min mans "favo-chef" Rick Stein som visade en serie "Öppna ostron för dummies". Där nämdes hela tiden speciella ostronknivar som vårt hushåll inte äger.
Efter mottot "kan själv" tömde jag verktyglåden, tog ut bland annat en hammare och skruvmejsel (jag diskade dom först :-) och satte igång med att försöka öppna dessa bångstyriga franska varelser. Non!

Jägarkniv
Kröp till kors efter ett tag och bad mannen om hjälp. Förutom några gapskratt från hans sida satte han igång med en febril sökning efter en Morakniv som han visste borde finnas någonstans. Non!. Men sedan mindes han en jägarkniv han hade fått en gång, som aldrig använts men som - konst(igt) nog hittades omgående.
Efter noggrann läsning av Rick Steins "Öppna ostron för dummies" tog det inte många minuter att öppna alla sex ostron. Var riktigt, riktigt stolt över min bättre hälft... och han är inte ens civilingenjör, ha, ha.

Rick Stein - vår nygamla "food hero"
Rick hade såklart tagit med några recept också. Så de "frilagda grabbarna" såg riktigt tilltalande ut efter en kort séjour i ugnen garnerade med ingefära, gräslök, citron och parmesanost.

Bra "deal"
Själv fick jag mumsa i mig fem av "grabbarna". Min man tyckte att de hade en konsistens som påminner om "spottloska" och "snor". Han nöjde sig med en och fick ingen pärla heller. Mmmmhhhhh.

PS. Googles nyårsloggo är avsevärt mycket blekare än de fina fyrverkerier vi njöt av i Täby inatt. DS