Det här mejlet låg i min inkorg igår kväll – skickat av IT-kompisen Radde (tillika nybliven pappa till prinsessan Veronika):
- Vi älskar din blogg! Det var roliga kommentarer också. Angående ”nalle” inlägget så titta på Veronikas min när hon hörde om det.
Ni vet ju vilken ödmjuk och trevlig person jag är ;-) Därför utgår jag iskallt ifrån att det var prinsessans första leende… någonsin. Självklart ler hon mot mig, er bloggläsare som har kommenterat och den blivande nalle-prinsen :-)
Uppmätt
Visade upp prinsessan och hennes blivande ”make” för kollegan Eva. Efter en stunds funderande så hon:
- "Prince" måste väl vara nästan lika lång som Veronika.
- Aldrig i livet, svarade jag.
Fram med linjalen! ”Prince” fick snällt lägga sig ner på skrivbordet och fick sina ben ”uträtade” så att hela hans längd kunde mätas av ”tanterna”. De visade sig att han faktiskt är 1,4 cm längre än hans blivande "maka" som för exakt en vecka sedan mätte 45 centimeter. Precis som det ska vara med andra ord. Killar ska vara längre än tjejer. Å nej, jag har inga fördomar... alls;-)
![](<a href="http://www.adfreeblog.org/" target="_blank"> <img src="http://www.adfreeblog.org/adfreebutton2.jpg"></a>)
Sista inlägget
1 år sedan
.JPG)
19 kommentarer:
Nae, vad underbart vackert! Jag kan aldrig se bebisar utan att tänka på när Egoina var det. Doften, känslan, det mjuka och värmen. Underbart! Sen tycker jag också att mannen skall vara längre än kvinnan och jag har heller inga fördomar alls!! ;D
Åååhhh, vad söt hon är!! Helt otroligt fin och ett så fint leende! Bebisar är underbara!
Söööööööööööööööööööööööööt!!!!!!
Visst var det hennes första leende och det syns ju att hon även har glimten i ögonen. Hon kommer garanterat att gilla din blogg och le på det där viset i fortsättningen också när du kommer på tal i familjen.
Att du inte har några fördomar förstår jag precis och jag som inte heller har några håller med dig.
En liten prinsessa men så naggande god.
Nääää....din make är väl ingen tummetott direkt heller..? :)
Hahaha du är allt go du Beate!! :D
Tur att han var längre, de går inte ihop i min värld heller om han är kortare! :O
sv: haha hade jag sprutat det i örat hade jag nog fått världens ÖGONlock :O inte hört något säkert! :D
Jag försöker alltid att inte oroa mig. Jag går till o med på KBT för att kunna sluta oroa mig. Tyvärr fungerar det inte så att det bara är att stänga av, men jag gör mitt bästa i alla fall. Ofta märks det inte på mig att jag är orolig, utan andra missar att jag mår dåligt.
Och ja, jag ÄR nästan alltid glad. Det kan man vara fast man är orolig, konstigt nog:)
Sv. Jo, ibland måste man, svettlukt och blomkålsnäsor är ju inte direkt behagligt och kommentarsframkallande...
Jo, och Veronica är fortsatt ljuvlig!!!
Så fin hon är! :)
Hahaha jaaa thats the question, vad fan hade han där o pilla från första början????
Hej du!
Ja, de där bebisleendena är för goa!
Blir som små diamanter i sin mammas (och pappas) hjärtan.
Ha en skön helg BP!
hälsn
AnnA
Underbart vackert.
åh så söt
Sv: Wow! Tänka sig att vi håller på med något som människor har gjort i 5000 år! Att manikyr var så gammalt, vem hade kunnat ana det? Ja, jag för gärna traditionen vidare, problemet är bara att mina naglar inte vill bli långa. ;)
Oj, så fin!
=)
Underbart leende! =)
Det är ju så vi sitter här vid våra datorer och ler "hela högen" när vi hälsar på här på din blogg förresten. ;)
Just de här första leendena från barnen är så speciella, det känns så STORT!
Spara dem! Gärna på burk säger jag bara, som den tonårsmor jag är. ;)
Åh... fick just ett sug i livmodern... :-)
Härligt att Veronika ler åt oss alla bloggläsare och speciellt till dej Beate, måste det ju vara.
Skicka en kommentar