10 minuter utan pacemakers

1. Början
Det regnade redan vid klockan åtta imorse och då vet nollåttorna att trafiken kommer att bli tätare än när solen skiner. Vi Täbybor som är "utomortentliga" stockholmare vet att köerna in till stan då börjar vid Roslags-Näsby.
När så den mycket unga kvinnliga busschauffören inte vågar ta bussfilen (mycket klokt, det hade inte jag heller gjort) tar resan till Roslagstull lika länge som ungefär 50-60 sidor i min bok, det vill säga cirka 35 minuter istället för 13.

2. Fortsättning
En första titt på stegtävlingens resultatlistor gjorde att Håkans och min pacemaker började hacka rejält, ja de slutade nästan att fungera i sisådär 10 minuter. Varför? Jo Radde hade gått 97 000 steg på två dagar och därmed tagit täten förre Susanne, som hållit första plasten i fyra veckor. Våra fårhågor kretsade kring sjukdom, olycka, skada med mera. Som tur var besannades de inte.

Lättnad
Efter 10 minuters fram- och tillbaka koll visade det sig att Susanne inte hade registrerat sina steg än. En lättnadens suck drogs. Vi bad henne att i framtiden registrera sina steg sent på kvällen/tidigt på morgonen, då varken Håkan eller jag känner för nya pacemakers.

Dagens gissning
Till sist ladder jag upp en bild som jag tänkte att ni får gissa vad den föreställer. "Grunkan" hade en ägare också, vem?! Jag gör som Anne och utlovar en cyberklapp på axeln till den som gissar rätt. Åsså länkar jag förståss till er också.

PS. Två stegtävlingsdagar kvar. Det blir en stenhårt kamp mellan Susanne, Radde och Leine. Grattis till Håkan som igår även han spräckte en-miljon-stegsvallen. Snyggt jobbat. DS