torsdag 18 augusti 2016

Sinnesnärvaro


De två civilklädda poliserna på knä bredvid den gripa kvinnan, som ni bara ser huvudet av på grund av barnvagnen. Grrrrrrr.


Pojkarna var inte eniga omvar den eftertraktade Pokémon fanns...

Ja, det gäller att ha sinnesnärvaro om man är bloggare. Nu är det lite si och så med den – sinnesnärvaron alltså, inte bloggaren. Idag bevittnade jag för första gången ett gripande av en person – en kvinna. Har i och för sig befunnit mig (tillsammans med maken) mitt i en polisjakt i Miami Beach en gång. Där föste polisen undan oss så vi missade självaste gripandet av boven. Men idag såg jag hela händelseförloppet.

Nerbrottat
Skulle precis plocka in mina varor som jag handlat hos den lokala ICA i en kasse när jag hörde skrik, en massa svordomar och snabba fotsteg. Sedan såg jag en kvinna och två män strax bakom henne. Trion kom springandes rakt in till ICAs utgång bakom kassarna. Trodde att tjejen förföljdes av männen. När jag äntligen kom för mig att ta kameran ur väskan hörde och såg jag braket.

Den perfekta bilden - NOT
En kille kastade sig över kvinnan och båda brakade rakt in i en vepa bredvid ICAs blomsterdisk. Kille nummer 1 brottade ned tjejen, medan man nummer 2 satte handbojor på henne. Klick! Åsså ser jag att min perfekta bild av scenen (kunde ha sålt den till en kvällstidning) förstörs av kvinnan med barnvagnen. F********n också:-(

Två mot en
Allt tog inte mera en kanske två minuter. Under den tiden lärde jag mig svordomar och förolämpningar som jag inte visste att de fanns. Den gripna kvinnan som gjorde häftigt motstånd mot de två civilklädda poliserna var minst sagt ful i munnen. Dessutom hävdade hon gormandes att ****** brukade övervåld mot henne – typ två mot en. Det gjorde de verkligen inte.

En chans till
Har ingen aning varför hon greps. Kan inte tänka mig att det var för snatteri – då hade det knappast funnits två civilspanare hack i häl på henne. När hela gänget plus två ordningsvakter sedan passerade 30 centimer framför näsan på mig hade jag ytterligare en chans att ta en perfekt bild, men jag fegade ur där som ni kanske förstår…

PS. Lägger upp den misslyckade bilden ändå, bara för att. Bjuder även på en dagsfärsk bonusbild som inte handlar om en polisjakt utan här gäller det att fånga Pokémons, inte bovar. DS.

22 kommentarer:

cissi sa...

Spännande att hamna mitt i hetluften! Undrar vad hon gjort sej skyldig till?!

Susjos sa...

Oj, vilken dramatik i Täby!

FREEDOMtravel sa...

Oj undrar vad hon gjort... Nu blir man ju sååå nyfiken. Dramatiskt ställe du bor på ;)

nalta norrland sa...

Dramatik å sinnesnärvaro, att alltid ha kameran redo, jag är imponerad.
Du vet... allt för bloggen :)

Visst har Springfloden - av Rolf Börjlind, Cilla Börjlind - gått som tv-serie? Jag har inte sett den, är dålig på svensk tv-program/serier.

Tack för tipset, har lagt in en kom ihåg på Rolf Börjlind, Cilla Börjlind - inga författare jag känner till.

Ditte sa...

Oj, oj, oj! Och så en barnvagn mitt framför dig. Illa! Du hade ju hela biden! Nu fick du en del. Vilket scoop du hade fått till utan barnvagn.
Nej knappast frågan om snatteri här, ren spekulation, men inte med handbojor på och tillkallande av ytterligare personal.
Men man kan inte lyckas jämt.
Tyckte nog du lyckases bra ändå och din förklaring och bild tillsammans var klockren.
Det var även bilden på de som jagar dessa små figurer.

Susanne sa...

Va spännande. Såg ett ingripande på Plattan för ett par veckor sedan, men där skulle jag aldrig plocka fram kameran.

Comsi comsa sa...


Så du hamnade mitt i ett drama, du skulle bett kvinnan med barnvagnen backa vetja. 😉

Kram ❤

KajsaLisa sa...

Pokemonfångare är nog lättare att fota än ingripanden där det är mycket folk. Det skall gå snabbt och hitta rätt vinkel. Men bra försök i alla fall.

Annette sa...

Där hamnade du verkligen mitt i hetluften! Tack och lov att det finns några som fortfarande vill arbeta som poliser, efter all smutskastning och dåliga löner som de har, trots att deras arbete är att skydda oss.

Toppen att du är rakt på sak, det uppskattar jag! Här kommer det lååånga svaret:

Visst är det fantastiskt att det bara ramlar in bra böcker hela tiden ;) Det här är något helt nytt för mig, som jag lärt mig genom att läsa bloggar. Jag googlade på någon bok, hittade till en bokblogg och läste om "recensionsex", som jag inte förstod hur det fungerade. Den världen kände jag inte alls till, så jag googlade runt och insåg att man kan höra av sig till förlagen och be att få läsa nyutkomna böcker om man som motprestation recenserar böckerna. Jag som älskar att läsa, att analysera texter och att skriva om dem testade, och fick napp. Så nu kan jag se fram mot en hel trave med böcker (och några e-böcker) under hösten och vintern.

Hur jag blev hemmafru är en lång historia, jag skall försöka göra den kort. Det började med att Patrik och jag var familjehem till barn på helgerna och sedan också i veckorna under nio års tid, och jag var även kontaktperson till tonårstjejer. När vi fick veta att det konstant (nu är det väl ännu fler) bor ca 40 barn på institutioner (modern motsvarighet till barnhem) bara i Stockholmsområdet, så bestämde vi oss för att inte skaffa biologiska barn, utan bli familjehem istället.

Jag undervisade på juristlinjen i Uppsala och hade publicerat min första bok (http://www.regeringen.se/contentassets/5bae04060be04befb4ff87fff771d867/diskrimineras-invandrarforetagen-i-sverige), när vi fick frågan om vi ville bli familjehem till en sexmånaders flicka. Jag avslutade alla mina uppdrag på universitetet och blev mamma till Isabella. Men jag kunde ju inte vara bara mamma, med min energi ;) Så jag startade ett företag som som växte så snabbt att jag knappt hann med, och samtidigt var jag grenledare för distansritt Stockholm, tränade och tävlade min arabhäst ett par timmar varje dag, förutom att jag gjorde allt det jag gör nu, lagar mat m.m.

Efter ett år fick vi frågan om vi ville bli familjehem till en till flicka som var bara två månader, Jacqueline. Jag försökte hinna med både företaget och två små barn + hem och hushåll, och skrev för universitetet samtidigt. Sov tre timmar per natt ungefär under ett års tid. Det gick förstås inte i längden, jag fick problem med blödande magsår, ojämn hjärtrytm, gula ögonvitor och röda blemmor som dök upp i ansiktet. Konstigt... ;) , så motvilligt sålde jag hästarna och företaget och blev mamma på heltid istället. Jag skall skriva klar min bok som legat här och väntat i många år nu, men jag måste fortfarande kunna arbeta hemifrån en del när jag så småningom skall ut på arbetsmarknaden igen, eftersom barnen måste skjutsas till och från skolan och till aktiviteter eftersom vår lilla skola lades ned och det är 1,5 mil enkel resa till deras skola.

Lång historia, men så gick det till när jag blev det bästa som hänt mig, mamma till Bella och Jackie :)

Gemsofmylife sa...

Oj vilket drama, det är lite läskigt att vara med om dessa saker också även om man står utanför och se på så trots att personer stod i vägen så tycker jag du hade sinnesnärvaron att ta bilden.... Jag hade nog gått iväg tycker sånt är obehagligt :( och blir obekväm i allt runt det.

Killarna som fångar pokemon e ju gulliga det finns tydligen en i sverige som har tagit alla pokemon vad gör man då ??? tävlar ?? eller vad fattade aldrig det där...
tycker bara det är suveränt att dom kommer ut :)

Jag har svarat på din kommentar hos mig, och lite i ett blogginlägg
PUSS saknat att läsa och kommentera MASSOR :)

Anki sa...

Vilket drama - synd att barnvagnen var i vägen!

Eva Trillian sa...

Min handlingskraftighet har inte kommit sig till att komma på att ta frammobilen vid spännande tillfällen .... det kommer jag på efteråt. DET säljer man inga bilder til pressen på, precis - med eller utan barnvagn ;)
Du är verkligen i händelsernas centrum i inte bara ditt centrum!

Gerd ♥ sa...

Svårt dilemma, det där, att våga plocka fram kameran, då det händer farliga saker.
Riktigt känner din frustration över barnvagnen!!
Men tack för rysaren ;)

Jodå, de där Pokémonjägarna ser jag lite varstans. Och jag småler.

Happy Friday ♥

Ama de casa sa...

Oj, det var verkligen händelserikt här hos dig! Jag tror aldrig att jag sett polisen fånga nån skurk. Ja, utöver dom säljare på strandpromenaden som dom haffat. Ibland slår dom till där, faktiskt.

Pokémonjägare har jag inte sett så många här. Eller så fattar jag inte att det är pokémonjägare jag ser ;-)

Snyggt fångat - trots barnvagnen :-)

Emma, Sol som sol? sa...

Jag är mest fascinerad över att du kommer på att dra fram kameran!

Jag - och flera med mig - bevittnade ett slagsmål mellan tre män utanför Systembolaget i Märsta C för några år sedan. En av dem stod med ryggen mot mig och plötsligt ser jag hur han drar fram en pistol och håller den bakom ryggen.

Jag gick och ställde mig bakom en stor van och undrade vad jag skulle göra! Såg att det stod en polisbil 50 m bort för polisstationen ligger där. Såg även att det stod en man och filmade med sin mobil.

Inget hände som tur var men han med pistolen (utan den i handen) gick fram till den som filmade och sa till honom att ta bort det.

Har ingen aning om vad som sedan hände. Jag gick därifrån och åter till jobbet. Lite uppskakande lunchrast ... Man känner sig feg för att man inte har ingripit på något sätt men samtidigt så tror jag nog att det var lämpligt att inte blanda sig i uppgörelser i Märsta.

cat sa...

Men jösses vilken dramatik du var med om! Undrar vad som hade hänt, som gjorde att hon blev gripen. Typiskt att ditt fototillfälle blev blockerat.
Är galet trött på alla pokemonjägare, som inte ser sig för utan bara kliver rätt ut framför allt och alla.

Steve sa...

Dramatiskt bloggfoder.

Anita Malta sa...

Dramatiskt och väldigt tråkigt att sånt här ska behöva hända. Nu vet vi ju inte heller vad kvinnan hade gjort och ärligt talat skulle jag själv inte tänkt tanken att försöka föreviga det hela med min kamera. Hade istället gått därifrån med en viss känsla av olust.
Pokémon är ännu ett för mig okänt fenomen, får se hur länge det dröjer innan även jag är ute och jagar för visst är det väl något man ska hitta, undrar bara varför och om man får belöning, måste nog ta reda på lite mer fakta vilket idag inte är svårt alls med dagens sökmotorer :-)

Svar: Tack snälla för alltid så fina kommmentarer. Den där sista behöver du inte undra över men lite kul var det att flera som inte fattade hur jag hade gjort. Lätt som en plätt att klippa och klistra utan särskilt komplicerade redigeringprogram. Hennes display på mobilen var alltså kolsvart i original så jag klippte ut en bit av Valletta som syntes i bakgrunden och klistrade in på hennes display. Fusk eller inte men jag är iallafall inte ensam om att fuska fast du behöver ju inte tala om för nån att jag fuskat ;-D
Ha en toppendag Beate ! Kram från Malta

Meta sa...

Jaha du ibland faller allt framför ögonen men kameran den hinner inte ta den bild man vill. Så är det ofta. Jag brukar säga har jag inte kameran med så händer det alltid nåt men är kameran med då är allt som bortblåst. Sånt är livet. Nu håller vi tummarna för tjejerna.
Kram Meta

Tredje året i Hjo sa...

Gud så spännande! Inga bilbränder att bjuda på? De kan du hälsa med en fet smäll från Hjo, i så fall. Fast knappast i Täby väl? Ikväll final i Rio!

Anders W sa...

Påpassligt! Du har verkligen sinnesnärvaro!

Anni sa...

Den är intressant, din första bild. Hade du inte berättat vad som hände hade man ju inte fattat det. Bilden i sig visar ingen direkt dramatik, man ser inte ens kvinnan. Dumma barnvagn!

Brorsans boxer fångade en tjuv en gång, mitt på Folkungagatan. Men det var före mobilernas tid, så det finns inget foto på hjälten. Han fick dock en puss av polisen sedan.