lördag 4 augusti 2012

Hyllning till en hjälte


Inget fototema för mig och er idag. Ingen OS-uppdatering heller. I stället får ni läsa en hyllning till min bästa vän som ”lugnt och stilla somnade in tidigare i morse”.

Ni känner honom
Ni har hållit tummarna många gånger för vännen N de senaste två åren. Ni borde ha lärt känna honom och hans envisa, oförtrutna kamp mot förhatliga Mr. C. Och ni som har följt min blogg länge känner honom ännu bättre: genom mina inlägg underhöll han både er och mig under stegtävlingen, med roliga teckningar och foton, skrattframkallande msn meddelanden, LEDade bilder och text, hans LEDade målningar och så mycket mer.

Imorse lämnade han världens mest orättvisa institution – livet. N blev 45 år...

Det är svårt att förstå att han inte finns mer trots att hans bortgång inte kom som en överraskning. Det känns overkligt, orättvist, hemskt och inte minst fruktansvärt tomt.
Som barn trodde man att det fanns en himmel, dit alla snälla och goda människor kom efter döden. De onda hamnade visst i helvetet fick jag höra.

Ett hav av ljusdioder
Ja om, om det finns ett ställe som är mera rättvist än livet så hoppas jag att min bästa vän hamnar i ett hav av ljusdioder som byter färg och ger glädje dygnet runt. De får gärna vara inköpta hos Jula hans absoluta favo butik och han får gärna pilla och experimentera med dom för att skapa något ingen annan kan.

Till dig
Du är fantastisk och du kommer för alltid att förbli min hjälte på många plan.
Mr. C. har tvingat dig efter en omänsklig kamp att lämna fru och två barn, en förkrossad mamma och många fler som alltid kommer att älska dig. R och jag säger hej då. Å tack för allt! Tack för att du fanns! Fel, tack för att du finns!

PS. Teckningen föreställer vännen N. Den glada LED-slingan är fotad av N liggandes på golvet bara för att få till en toppen bild till bloggen. DS

36 kommentarer:

Eva Trillian sa...

Allt för ofta, denna cancer som tar :/
Meningslösheten i det är fruktansvärd. Jag beklagar bortgången som lämnar alla i sorg.
Harry Martinsson skrev: "Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få."
Det är fint att låta sorgen få plats ... även när den är arg eller modstulen!
Jag har inte hängt med i din blogg så länge att jag läst om N men du förmedlar betydelsen han hade i ditt liv. Det är vackert. Det är respektfyllt!

Lennart sa...

Mr C är en riktig elaking. Nu i sommar drömde jag om min kollega M i Stockholm (som även drabbades av Mr C) ett par nätter. Det var så verkligt att jag fick en chock av att se och prata med henne, hon var så levande.

Susanne sa...

Vilken underbar hyllning, både gråter och ler lite när jag läser. Fick ett mess från R i förmiddags, så under hela dagen har mina tankar gått åt Ns familj. Det var inte så länge sedan jag själv var i samma sits.
Många styrkekramar till dig BP, R och förstås Ns familj <3<3<3

Peranders sa...

Beklagar sorgen. Du har skrivit en jättefin text om din vän som nu lämnat jordelivet. Dina ord berör mig väldigt. Vi får hoppas forskarna gör ytterligare framsteg i kampen mot denna hemska sjukdom.

Marit Johansson sa...

Nej nej nej, så hemskt... Livet är så fruktansvärt orättvist, när goda människor drabbas av hemskheter, jag blir så himla ledsen när jag läser ditt inlägg så jag vet inte vad jag ska skriva. Jag beklagar att du förlorat din vän och mina tankar går till er idag!

Pumita sa...

Hittar inga ord som räcker till... men sänder dig en stor kram och många varma tankar. Beklagar din förlust!

anne sa...

Så fint du har hyllat din vän. Det är gott att ha goda vänner.

Och rättvisa- någon sådan finns inte.

Kramar.

Jane sa...

Allt annat blir bara oväsentligheter när sådant här händer. Livet är inte rättvist! Du är beundransvärd som skriver så fint om N., en uppskattad vänskap. Tänker på er, varma kramar!

SoF sa...

♥ ♥ ♥

Tänker på dig/er.

Kicki sa...

Vi har verkligen varit många som hållit tummarna och hoppats in i det sista... Vad fint du skriver... Jag är ledsen Kram

Hörni sa...

Neeej, så sorgligt. :(

Men så fint du skriver om och till N, din bästa, käraste vän. Livet är ibland väldigt, väldigt orättvist.

Massa kramar!

Della sa...

Vad fint du skriver. Kram till dig.

Chrisse sa...

Usch vad tråkigt.
Ja, C är verkligen grymheten själv.
Tycker du hyllar din vän på ett väldigt fint sätt.
kram på dig

Anders W sa...

Vad ska man säga? Döden är så obeveklig. Men mitt i allt mörker vill jag, måste jag tro på ljuset på andra sidan. Jag känner frustrationen, har varit med om den själv flera gånger. Och alla varför som bara tornar upp sig. Men hoppet finns också, det kan aldrig släckas. En tid har avslutats, en ny har (faktiskt) börjat.

Bildgatan sa...

Jag kan inte skriva eller göra något som förändrar det som hänt, men jag kan känna och det gör jag. Tankarna går starkt till er men framförallt till frun och barnen, så ung och så orättvist.

Ett fint porträtt av någon som även fortsättningsvis kommer att vara levande och följa dig resten av livet.

Ledsen ...

Shannara sa...

Jag finner inte ord och det händer inte så ofta.

Mr. C. Otäck... Har haft skiten närmare inpå än vad jag önskar.

Sitter, tårarna rinner, precis kommit från Sthlm å lagt barnen... Skulle bara, som många kvällar förr, kika in hos dej innan natten.

Kram!

4U2 sa...

Livet kan bjuda på så mycket gott men samtidigt så mycket ont. Cancern tog bägge mina föräldrar, för tidigt och smärtsamt. Tror mig förstå hur du känner och jag säger som jag reagerade: redan när jag började läsa detta inlägg förstod jag att något var på tok. Beklagar din sorg och samtidigt går mina tankar till din väns familj, han var så otroligt ung!
En hård, varm kram, min vän. Eller rättare sagt, flera.

4U2 sa...

Du hann visst besöka mig under tiden det tog mig här hos dig men jag passar på att lämna ännu fler kramar!

Ama de casa sa...

Livet är verkligen inte rättvist.
Kram till dig, och till alla andra som nu kommer att sakna N så oerhört.
Livet är inte rättvist...

Ruth i Virginia sa...

45 år!!! Alldeles för ung.
Fast jag inte kände honom, sänder jag "my best vibes" till hans fru. Stötta henne på alla vis.

Min far dog vid 48 års ålder.
Mor stod ensam med en 4 och en 8-åring. Det var inte lätt.

Monica sa...

Vad fint du skriver om din vän, nej livet är inte rättvist.
Har ju följt N:s kamp och hållt tummar och hoppats för honom men ibland räcker det inte vad man än gör.
En STOR KRAM till dej från oss alla här ute.

Gärdsmygen sa...

Beate, som du stått vid N:s sida under denna tid. Som du har uttryckt din kärlek och din önskan om att Mr. C skulle bekämpas! Du har fått oss att hålla tummar och tår också, gång på gång.
Vad svårt det är....finns/fanns...vi vet så lite om det enda vi vet....det är så svårt....
Alla tankar idag til dej, din man samt N:s familj.

cat sa...

Mr C är vidrig och oförlåtlig och tar allt för många allt för tidigt. Din hyllning till din fina vän är vacker och sorglig ♥ ♥ ♥.
Hoppas att ni som älskar honom finner stöd i varandra.

Själv hoppas jag varje dag att en som jag älskar ska vinna sin kamp mot Mr C.

Massor av kramar från mig.

Jessica sa...

Hej. Jag har inte följt din blogg och detta är nog mitt 2nd besök. Men MrC är fruktansvärt hemskt i vilket som.
Tänker på er. Kram

Guldkryckan sa...

Jo...Mr C...han dyker upp hela tiden, tar över allt...och tar sen bort någon ur bekantskapskretsen :(

Jag hatar MR C...men bekantskaperna som tas bort finns kvar ändå...där har MR C inte en chans...de finns kvar...!

frunatmaken sa...

Kram och många tankar!

Stare Ström sa...

Stor kram till dig!

Jess sa...

En stor kram till dig Beate, jag beklagar sorgen. Denna förhatliga sjukdom...
Jag hoppas också att N kommer till ett hav av ljusdioder.
Kramar

4U2 sa...

Jag lämnar fler varma kramar, tänker på dig!

LissenTo sa...

Åh jag får tårar i ögonen............
Ibland fattar man ingenting..........

Känner för familjen och dej Beate. Tror du har muntrat upp honom och familjen många gånger och gjort livet ljusare dom sista åren.

Du och R får speciellt söka tröst hos varandra.

Varm varm kram

Elisabeth sa...

Mr C är obarmhärtig. Två nära vänner har dött senaste året och jag har själv tampats ett tag.
Livet är inte rättvist, men ditt stöd har säkert hjälpt honom och familjen i kampen.
Ta den tid som behövs att sörja, helt och fullt. Minns allt det bra ni haft tillsammans. Var i känslan. Tiden är alltid en hjälpare. Så småningom kommer du liksom familjen tillbaka. Inte på samma sätt, men såret läker och blir ett ärr. Ärret påminner oss om något. För mig är det att leva idag, för jag vet inte hur många "senare / i morgon som finns.
Ser fram emot din återkomst på bloggen.
Många kramar!

Annemor sa...

Hva skal man skrive? Jeg føler med deg? For det gjør jeg. Alt tap er vondt og døden synes aldri å ramme "rettferdig".
Fred være med hans minne. En liten, virtuell mormorklem er det jeg kan tilby.
Mormor

Benita sa...

Jag deltar i din sorg. En stor kram till dig!

Herta sa...

Jag har läst din blogg ibland, inte hela tiden men i perioder. Har nog inte fattat vad ni har levt med, den mr C som du nämner. Livet är inte rättvist och vi förstår sällan det svåra. Mr C har jag inte träffat på så nära håll. Var med om en annan händelse en gång när livet var som ljusast.Som sagt rättvisan finns inte här på jorden. Tänker på er.

Pialotta sa...

Livet är bra orättvist .. så ung, mitt i livet, men MR C är inte lätt att få styr på. Kramar till dig min vän i din svåra tid :)

Linnéa sa...

Så sorgligt! Det känns ända ner i maggropen. Någon som lämnar oss alldeles förtidigt. Familjen, vännerna, livet. Beklagar djupt förslusten o förstår att du vill ha lite paus!

Stor kram till dig!