"Homecoming"

Med risk för att jag är tjatig (mera än vanligt alltså) så måste jag bara berätta storyn om "Homecoming" för er.

Ett nytt hem
Det är nämligen som så att en nära släkting till min Leo (kolla gårdagens inlägg) har hittat hem han också, eller rättare sagt så har han fått ett helt nytt hem idag. Tyvärr inte hos mig, men - lyckligt lottad som jag är - kan jag hälsa på honom fem dagar i veckan. Ekonomi- och personalchefen som ansvarar för konstinköp på mitt jobb köpte nämligen Simon Rodericks tavla (70 x 100 cm) till företaget idag.

Resonemang
Under lunchrasten pratade de lite försiktigt om hur mycket pengar företaget hade kvar i kassakistan för eventuella konstinköp. Men resonemanget kom in på ett helt annat spår:

- Titta han längtar hem till sitt hus, han har bara några trappsteg kvar till dörren. Kolla på hans ögon, säger Annika, som uppenbarligen hade läst namnet på tavlan.

- Nej du, han längtar inte alls hem till sitt. Han går ju till jobbet, ser du väl! Det syns att han trivs på sitt jobb, det syns på ögonen och kolla färgen på huset, det är ju vi, ser du inte det, replikerar Carola som aldrig läser namnen på tavlor.

Slutsatser
1. Alla tolkningar och känslor när man tittar på ett konstverk är rätt. Det finns liksom inga felaktiga tankar.
2. Är det verkligen så klokt att döpa en tavla? Själv gör jag det aldrig, då jag vet att andra inte alls ser vad jag ser.
3. Älskar man en tavla och tolkar innehållet rätt fast fel, eller fel fast rätt, då har konstnären hittat hem, han också.

Här kan ni se fler bilder av Simon som nu hänger på mitt jobb.

PS. Som ni förstår så har jag haft en kanooooondag! Leo hänger (än så länge) kvar brevid krabaten i "Homecoming". De kommer väl överens. Simon har "satts i arbete" då nu elva av hans 20 verk har hittat nya hem dom också. Kan det blir bättre, nej inte mycket. DS