En pratande blåtand i fickan

Allt sedan vi fick de nya mobiltelefonerna på jobbet för någon vecka sedan har det inte gått en dag som jag inte fått mig ett riktigt gott skratt. Börjar gilla dessa prylar, jag menar varje skratt förlänger ju livet rejält, eller hur!?
Dagens episod utspelade sig på 73:ans buss som går från Ropsten till Karolinska sjukhuset i Stockholm.
Kollegan Thord, som har blivit en riktig fena i handhavande av den nya mobilen fick en "blåtand" (Bluetooth) grunka i farsdagspresent. Bluetooth-anslutningar innebär trådlös kommunikation mellan enheter (i hans fall mobilen och Bluetooth) placerade inom 10 meter från varandra. Meningen är att man ska sätta grunkan i ett öra, se ut som om man vore hörselskadad och prata medan grunkan envist blinkar. För om den inte blinkar kan man inte prata men har möjlighet att lyssna. Mmmhhhh...

En hallåande blåtand
Detta hände alltså imorse på en fullsatt 73:a, då det ringde i kollegans vänstra rockficka, sedan i den högra. Konversationen bussens passagerare kunde lyssna på var ett kontinuerligt hallåande från två fickor, tills personen i andra änden hade givit upp och skickade ett mejl istället. Mejlet i sin tur plingade ett tag.
Thord berättade storyn med ett stort leende på läpparna, även om han tyckte att det var minst sagt pinsamt att alla passagerare i hans närhet glodde på hans pratande fickor.

Hörapparat
Jämfört med en Bluetooth är en hörapparat ett under av finess och design. Den är avsevärt mindre, smidigare och framförallt diskret. Dessutom - skulle man väl inte placera hörapparaten i ena fickan och telefonen i den andra. Den är stum också (tack och lov) och sitter fast i örat, där den är nästintill osynlig. Något att bita i för Bluetooth tillverkarna tycker jag.

PS: Bluetooth standarden har fått sitt namn efter den danske vikingakungen Harald Blåtand. Så varför är den då svart eller vit och blinkar grönt?DS