"Precis som du vill"

Ni som följer min blogg vet att vi hade vernissage på mitt jobb för precis en vecka sedan. Verken fick hänga kvar till och med igår, vilket betyder att jag har en liten solskenshistoria à la Totte att berätta för er.

IT-kompisen Totte hade tagit med sig hela familjen till vernissagen. Sambon Monica, sonen Joakim och dottern Elly. Monica blev totalt förtjust i Matilda Lehvonens tavla ”Precis som du vill” som Totte dock inte alls var intresserad av. Han ogillade färgen lila och maskrosor var inte rätt motiv heller. Ja, ja...

Tavel-terror
Tavlan var ett samtalsämne dem emellan från den 31 mars till 6 april. Den behandlades muntligt, per mejl och per telefon under alla vakna timmar. Vissa skulle kanske kalla det för ”tavel-terror”.
Själv hotade jag med att säga upp bekantskapen med honom om han inte köpte den fina tavlan som Monica redan mentalt hängt upp på en vägg hemma i villan.

Ett taktiskt mycket klokt beslut
Totte köpte tavlan till Monica - ett taktiskt mycket klokt beslut - den 6 april klockan 15:00. Först då såg han att maskrosorna, som med lite fantasi lika gärna kan tolkas som favoritsysselsättningen LEDar hette ”Precis som du vill”.

Kan berätta att Totte vande sig mycket snabbt vid den fina tavlan, ja han börjar gilla den till och med. Totte har nyligen köpt en gitarr, ett Wii spel och annat smått och gott som bara han kan handla. Det ryktas att han nu siktar in sig på ett trumset.

Du fick precis som du ville, Monica! Snyggt jobbat! Vi ska väl slå på stora trumman för att lite "terror" (nästan) alltid lönar sig eller hur!!!

Prickig konst

Det är inte Andy Warhol som har inspirerat mig att lämna in tre prickiga "saker" till Fototriss (som jag följt länge men inte vågat delta i) utan Ulricas roliga bananer som hade varit ett utmärkt alternativ till Postens nya frimärksserie.
Prickiga häftstift: en tavla gjord av 20-åriga konstnären Sandra Steen. Den hänger i vårt badrum (!). Föredrar den framför spegelbilden som möter mig på morgonen.

Prickig 486 processor: den sitter på en kylfläns i en av mina egna datortavlor. Tavlan hänger på en vägg bredvid badrummet dit jag flyttar mig i snigelfart varje morgon (och kväll).

Gröna och röda prickar: Intresserad av en tavla!!! Reservera den (grön "plupp"); vill ni köpa en sätt en röd "plupp" bredvid.

PS. Är inget fotoproffs som ni därute, men med tanke på att min blogg heter "Konst eller konstigt" så förstår ni säkert varför jag var tvungen :-) att lägga upp min prickiga konst. Tack Ulrica för både bananskratt och pricksökning på mina väggar här hemma.
Förresten: Tack Anne för awarden!!!DS.

Fotouppdrag nr 8: Morgonstund

Då jakten på guldtänder inte gav något resultat igår får bilden på "Sideshow Bob" (The Simpsons) duga. Gick upp klockan 11:30 imorse, och var väl medveten att jag då hade 30 minuter på mig att ta ett foto innan "eftermiddagen". Stod med en stark kopp kaffe i handen vid balkongdörren och tittade på "Sideshow Bob" som är en Twister (Aeschynanthus) och är nio månader gammal. "Sideshow Bob" har aldrig blommat förr och den förgyllde min sena morgonstund.

PS. Blommans vilda växt påminde min man om den elaka Sideshow Bobs hår så han gav honom detta passande namn. Inte så konstigt
:-). DS

Guldkanta(n)d tillvaro

Ända sedan jag såg Bilduppdraget "Morgonstund" igår har jag tänkt på guld i allmänhet och guldtänder i synnerhet. Se gårdagens inlägg om ni inte hänger med!



Strålande sol
Solen har värmt huvudstaden från en blå himmel - hela dagen. I min enfald trodde jag att alla skulle gå omkring med ett leende på läpparna, vilket borde inneburit att de varit tvungna att öppna munnen för att avslöja eventuella guldtänder.
Var uppenbarligen alldeles ensam om att njuta av det fina vädret med uppdragna smilband. Synd!!! Inga guldgaddar, måste vara titanskruvarnas fel antar jag.

Alternativ
På jakt efter ett eller flera alternativa guld- och morgonrelaterade motiv kom jag endast fram till bilderna jag laddar upp. Nej, ni behöver inte tala om för mig att de inte har något med "Morgonstund" att göra, jag vet. Undantag guldägget kanske.

PS. Hoppas min konstiga hjärna får lite frid ikväll och börjar koncentrera sig på något annat än guld som morgonstunden ju i alla fall inte har i munnen, då den inte har en sådan. Jag menar vad är det för fel på en kaffekopp och en tidning egentligen för att illustrera temat?!!! Inte tillräckligt konstigt helt enkelt. DS

Morgonstund

Ändrade planer
Egentligen hade jag tänkt att berätta om
- vår konstutställning på jobbet eller rättare sagt slutet på den
- den röda "Gecko" (världens sötaste ödla) som konstklubben fick i present av konstnären Edgar Saving
- den hårda kampen som utspelar sig just nu mellan IT-kompisen Totte och hans fru Monica om en av Matilda Lehvonens härliga tavlor. Totte med lite fantasi är maskrosorna LEDar!!!
- Merci chokladasken och kramen jag fick av kollegan Mats Ö som tack för ett fint samarbete i samband med ett projekt

... men så gjorde jag en "quick surf" till Bilduppdraget och såg att helgens fotoäventyr heter

Morgonstund
I min (mycket) konstiga hjärna formades varken en kaffekopp med DN och löskokt ägg eller en soluppgång. Jag tänkte omedelbart på ordspråket "Morgonstund har guld i mun". Dumt påstående eller sjuk hjärna?
För det första har denna stund ingen mun än mindre guld i den om man bortser från guldtänder då. Okay, var får jag sådana ifrån? Själv har jag bara enstaka amalgam eller plastfyllningar i gaddarna. Så under helgen ska jag försöka hitta någon människa med guldtänder har jag tänkt. Skulle gissa att jag hamnar hos polisen för förargelseväckande beteende: "Tanten glodde på tusentals munnar i Täby Centrum. Med kameran i lägsta hugg försökte hon fånga ett snett leende hos shopparna. Den medelålders kvinnan bedyrande sin oskuld med att hon inte alls är pervers utan bara utförde ett bilduppdrag."

Smärtsamt
För mig är morgonstund förknippad med extremt smärtsamma upplevelser - utan guldkant:
- väckarklockan skriker
- den stela kroppen vill inte inta vertikalläge
- det trötta huvudet protesterar
- röda grisögon i spegeln kräver en dos mascara
- "zombie-walk" till bussen
- ska jag fortsätta eller förstår ni vad jag menar.

Nej, det blir "Jakten på guldtänder"!!!

PS. Igår befann jag mig (för första gången någonsin) innanför Grand Hotel i Stockholm. En kort stund i foajén, sedan i hotellets konferensanläggning. Entré vid huvudingången, sorti via bakdörren. DS

En liten gissning kanske

Ett snabbis inlägg får det väl bli ikväll också. Har jag ett socialt liv efter en "outing" på stan? Svar nej, då jag omedelbart efter hemkomsten tog kommandot över bloggen. Hur beroende kan man bli? Har jag en ursäkt för detta beteende? Ja kanske. Ett glas champagne vid klockan 20:00 och två glas vin under middagen. Räcker det som förklaring. Nja, vet inte.

Ledtrådar
Då jag inte orkar att skriva ett litterärt mästerverk ikväll tänkte jag att låta er gissa vart jag befann mig "after work". Ni får två foton som ledtrådar och ett konstaterande som kanske säger mera om mig än om stället där jag var med fyra kollegor.
- en oljemålning i storlek XXL
- staty (ja det ser ni ju själva)
- var aningen malplacerad i mina jeans, minst sagt.

PS. Våren är här, jag vet då jag klippte mig idag (kvällen till ära) och jag svettade i min vinterjacka. DS

Det ska böjas i tid

Istället för att visa er massvis med bilder på konstverk (dom som jag tog blev nämligen inte speciellt bra) tänkte jag introducera er till mottot "det ska böjas i tid" (dessa foton blev inte mycket bättre heller, men det är ju avsikten som räknas, eller hur!!?).

Från 3 till 16
Till gårdagens vernissage på mitt jobb hade många tagit sina barn med sig, vilket jag tycker är hur roligt som helst. Gillar inte "studsande" ungar (och de gillar inte mig heller för den delen) men jag måste säga att småttingarna igår var extremt väluppfostrade. De lekte, pekade, "ville ha", åt (inte bara godis, 5-årigen Klara smuttade på oliver, yes!!!), skrattade och kommenterade konstverken. Det är så det ska vara! Eller som sextonåringarna skulle säga: "Me love".
Erik, arbetskompisen Malenas son var yngst med sina tre år, Elena och Matilda äldst, de hade fyllt 16. Däremellan fanns Elly och Jocke, Alexandra, David, Erik, Karl och några till. Äldsta barnet var 20 men hon varken lekte eller åt ;-)

Så här ser dom ut - den kommande generationen konstvänner
Lägga upp några foton som bevis! Inga höjdarbilder direkt, men ni vet... adrenalinet sprutade och då är det inte så lätt att fokusera (fyndigt...) heller.

PS. Chefen Mats (den riktiga bossen alltså, inte mellanvarianten) har nu ett eget galleri på sitt rum. Så himla fint det blev! I år valde han en "specialare" från Simon Roderick och två tavlor från Michael Leitner. Totalt pryder nio (varav fem är mina datortavlor) konstverk hans väggar. Snyggt jobbat!!! (Se översta bilden)
Sorry, har inte hunnit med mina vanliga bloggrundor heller = inga kommentarer på mina favvo-bloggar. Siktar in mig på helgen där.
Imorgon är det nämligen en "outing" till. Hoppas jag hinner åtminstone med ett inlägg.DS